Revision av BRF: Dags att säga farväl till RevU 18!

När FAR publicerade RevU 18 år 2020 var syftet tydligt; uttalandet skulle ge vägledning till revisorer när en bostadsrättsförening redovisade skulder som långfristiga trots att de enligt K2 eller K3 skulle klassificeras som kortfristiga. FAR hade konstaterat att revisorer hanterade frågan på olika sätt och att behovet av en enhetlig praxis var därför stort.

I dag ser verkligheten annorlunda ut. FAR:s normgivningsgrupp för revision gör bedömningen att det ursprungliga behovet i stor utsträckning har försvunnit och att uttalandet därför inte längre behövs.

RevU 18 fyllde en viktig funktion när klassificeringen av lån i bostadsrättsföreningar spretade mycket och det var ibland svårt för revisorn att få gehör för en rättvisande redovisning. I dag är redovisningspraxis betydligt mer enhetlig och vägledningen har i stort sett spelat ut sin roll.

Ett svar på en utbredd redovisningsfråga

Bakgrunden till RevU 18 var en fråga som under lång tid skapade diskussioner i både redovisnings- och revisionskretsar.

Bostadsrättsföreningar finansierar normalt sina fastigheter genom lån från banker och andra finansiella institut. Även om ett lån förföll inom de kommande tolv månaderna var det vanligt att föreningen utgick från att lånet skulle omsättas genom en ny upplåning och därför redovisade skulden som långfristig.

Enligt god redovisningssed är dock utgångspunkten att skulder som förfaller till betalning inom tolv månader efter balansdagen ska redovisas som kortfristiga, om det inte finns en ovillkorad rätt att skjuta upp betalningen i minst tolv månader efter balansdagen.

Resultatet blev att likartade skulder redovisades på olika sätt i olika bostadsrättsföreningar. För användarna av årsredovisningarna innebar detta minskad jämförbarhet. För revisorn skapade det samtidigt osäkerhet kring vilka revisionsmässiga konsekvenser en felaktig klassificering skulle få.

FAR noterade att revisorer hanterade situationen olika och såg därför ett behov av att skapa en gemensam praxis. Uttalandet syftade uttryckligen till att ge vägledning för revisorns agerande och bidra till enhetlighet i revisionskåren.

Viktigt stöd för revisorn

Utöver att tydliggöra hur skulder skulle klassificeras gav uttalandet revisorn stöd i situationer där en förening inte ville ändra sin redovisning trots att klassificeringen stred mot tillämpliga regler.

Uttalandet beskrev hur revisorn skulle agera beroende på klassificeringsfelets betydelse. Om felet var väsentligt för årsredovisningen skulle revisorn lämna en revisionsberättelse med reservation och avstyrka fastställandet av balansräkningen.

Därmed skapades inte bara större enhetlighet i redovisningen utan också en större enhetlighet i revisorernas agerande när redovisningen inte följde god redovisningssed. Uttalandet underlättade dialogen med styrelser och ekonomiska förvaltare när klassificeringen av skulder behövde rättas.

Målet har uppnåtts

Enligt FAR:s Normgivningsgrupp revision har utvecklingen under de senaste åren gjort att behovet av särskild vägledning successivt minskat.

Frågan om klassificering av lån i bostadsrättsföreningar är i dag väl känd. Styrelser, ekonomiska förvaltare, redovisningskonsulter och revisorer har under flera år arbetat utifrån samma principer och redovisningen har blivit betydligt mer enhetlig.

Den situation som rådde när RevU 18 infördes förekommer därmed inte längre i samma omfattning. Det ursprungliga syftet, att skapa en mer jämförbar redovisning och en enhetlig revisionspraxis, får därför anses vara uppnått.

När ett normgivningsuttalande har bidragit till att etablera en tydlig praxis måste man också våga fråga sig om vägledningen fortfarande tillför något. I det här fallet är bedömningen att marknaden i dag har en god förståelse för vad regelverket kräver.

God redovisningssed gäller även utan RevU 18

Ett upphävande av RevU 18 innebär inte att kraven på redovisningen förändras.

De regler som styr klassificeringen av skulder finns även fortsättningsvis i årsredovisningslagen och de tillämpliga regelverken K2 och K3. Revisorns skyldighet att bedöma effekterna av en felaktig klassificering påverkas inte heller.

Ett tecken på att normgivningen fungerar

Att ett uttalande upphävs behöver inte ses som att det varit mindre betydelsefullt. Tvärtom kan det vara ett tecken på att normgivningen har fungerat som avsett.

RevU 18 infördes för att lösa ett konkret problem: bristande jämförbarhet i redovisningen och osäkerhet kring revisorns agerande. Genom att skapa tydlighet och enhetlighet bidrog uttalandet till att förändra praxis inom en hel sektor.

När FAR:s Normgivningsgrupp revision nu väljer att upphäva uttalandet är det därför inte ett uttryck för att frågan saknar betydelse. Snarare är det ett tecken på att vägledningen har uppnått sitt syfte och att de principer som uttalandet byggde på numera är en naturlig del av god redovisningssed och god revisionssed.

Läs också:

• Samsyn kring redovisning av BRF:ers lån efterfrågas
• Nya regler för bostadsrättsföreningar
• BRF går över till K3 | del 1, del 2 & del 3