Jobba efter 60: Hon skulle sy och spela golf men började på RI

Eva Melzig inledde sin karriär som 23-åring på Bohlins Revisionsbyrå, numera KPMG, i Malmö, som då var ett litet kontor med bara nio anställda. Från början hade hon inga planer på att stanna kvar och bli auktoriserad revisor, men tyckte samtidigt att det verkade enformigt att jobba på en ekonomiavdelning.

− Jag tänkte att om man jobbar som revisorsassistent så får man komma ut och se många olika företag och förhoppningsvis hitta det där perfekta stället där man vill stanna. Men jag hittade aldrig det stället utan blev kvar på samma företag i 35 år, och med facit i hand är jag väldigt glad för det, säger Eva Melzig med ett leende.

Var med på en fantastisk resa

För även om arbetsplatsen var densamma så var jobbet minst sagt varierande med nya kunder, kollegor och uppdrag och inte minst utvecklingen av revisionsutövandet i sig. Det lilla kontoret i Malmö växte snabbt, vilket också innebar en snabb utveckling för de anställda. Eva fick möjligheten att prova en rad olika interna roller så som planeringsansvarig, avdelningschef, kontorschef och 1999 blev hon partner.

− Det var frustrerande ibland att aldrig känna sig helt färdiglärd, men samtidigt var det också just detta som gjorde jobbet så spännande. När jag slutade var vi drygt 120 medarbetare på kontoret. Så jag har verkligen fått vara med om en fantastisk utvecklingsresa, säger Eva Melzig.

Avvecklade sin kundbas på två år

Men rollen som partner innebär höga krav på att alltid vara tillgänglig, aktiv och drivande och strax efter att Eva fyllt 56 började hon känna att hon inte längre hade samma driv som tidigare. Hon hade jobbat väldigt hårt under många år och kände sig trött och sliten.

− Mina kunder bestod av stora företag och några noterade bolag och jag hade haft flera uppdrag som krävde många och ofta långa resor. Rotationsreglerna innebar att jag också var tvungen att lämna några av mina kunder och jag kände att jag inte hade den energi som krävs för att gå på fler offerter. Så jag bestämde mig för att nu är det dags att sluta och under en två-årsperiod avvecklade jag successivt min kundbas, berättar Eva Melzig.

Uppskattade friheten – men saknade utmaningar

Efter många år med hög stress och inrutade dagar, uppskattade Eva friheten att själv styra över sin tid och slippa stressa i väg på morgonen. Hennes plan var att bli “passionär” – hon skulle inte jobba mer utan i stället satsa på att utveckla andra sidor av sig själv. Men efter tre år började rastlösheten komma smygande.

− Jag trodde att jag skulle tycka det var jätteroligt att hålla på med textiler, vävning och klädsömnad och gick till och med en akvarellkurs. Men, det visade sig att nej, det var inte min grej. Det flög inte.

Det kom ett brev från Revisorsinspektionen

Eva kände att hon behövde någon form av intellektuell uppgift eller utmaning.  Ett tag funderade hon på att engagera sig i någon ideell förening eller verksamhet, men så en dag kom det ett brev från RI som sökte revisorer.

− Jag tror att de skickade ut det här brevet till revisorer som lämnat yrket. Och jag minns att när jag satt där med brevet i handen så kände jag spontant att ”det här låter kul, precis vad jag söker”. Så jag svarade med ett mail och skrev: ”vill ni ha mig så tänker jag inte flytta till Stockholm eller jobba heltid, men jag kan tänka mig en projekt- eller timanställning”. Och så blev det.

Sedan förra våren jobbar Eva halvtid på RI. Hennes titel är revisionsdirektör och jobbet består av att göra riskbaserade tillsyns- och kvalitetskontroller. Oftast måndagar och torsdagar på distans hemma från kontoret i Falsterbo i Skåne och en gång i månaden på plats på kontoret i Stockholm. Ett upplägg som passar henne perfekt och där hennes kompetens kommer till nytta utan pressen att sälja eller ständigt vara nåbar.

Just kvalitet är något som Eva alltid vurmat för och under sin tid på KPMG gjorde hon många kvalitetskontroller både internt och i de nordiska länderna.

− Branschen får inte misslyckas med att upprätthålla kvaliteten. Det är helt enkelt för mycket förtroende som står på spel. Här känner jag att jag med min erfarenhet har mycket att bidra med och på något sätt kan ge tillbaka lite av min kunskap till branschen.

Vad hade du för bild av RI innan du började jobba där?

− Som aktiv satt jag som ersättare i tillsynsnämnden så jag hade faktiskt varit här i korridorerna några gånger tidigare. Jag tror att många kanske har en bild av RI som lite fyrkantig och stelbent, men jag upplever att det råder en väldigt varm och öppen atmosfär här. Folk är omtänksamma och otroligt kompetenta och jag upplever också att det finns en väldig stolthet över att jobba här. Tillsynsmyndighet låter kanske inte så inbjudande, men jag tror att alla i branschen samtidigt inser att det behövs. Jag har själv som revisor i noterade bolag varit föremål för RI:s kvalitetskontroll och vet vad det innebär att vara föremål för tillsyn.

När du ser tillbaka på din långa karriär inom revisionsbranschen, vad saknar du mest?

− Kollegorna och jag saknar framför allt samarbetet med de yngre kollegorna på KPMG, att få omge sig av så många unga och drivna människor gav mig verkligen energi. Det var alltid inspirerande och givande diskussioner och jag är otroligt imponerad över hur mycket de yngre revisorerna redan kan när de börjar och deras förmåga att anamma nya verktyg i revisionen.

Hur går tankarna inför framtiden? Hur länge vill du fortsätta jobba?

− Jag fick faktiskt den frågan när jag var på anställningsintervju. Spontant tänker jag att jag kommer att fortsätta här så länge det känns kul och utmanande eller så länge jag är frisk och står på benen. Sen beror det så klart på vad som händer runt omkring också, men jag tycker att det här uppdraget ger mig jättemycket positiv energi. Det är något att bita i samtidigt som det matchar min bakgrund och kompetens.

 

Läs också:

• 
•