Unga revisorer vågar inte vara ärliga med varför de lämnar

Att nå auktorisationen är för många inom revisionsbranschen det mål de strävat efter ända sedan de tog steget in i branschen och är för individen väl värd mödan efter flera års hårt arbete, långa kvällar och intensivt studerande. För revisionsbyråerna representerar varje nyauktoriserad revisor en betydande tillgång som en följd av stora investeringar på flera hundratusentals kronor i form av utbildning, handledning och andra stödjande resurser. Det borde med andra ord vara starten på en lång karriär i yrket. Ändå upprepar sig samma mönster år efter år – en ansenlig andel auktoriserade revisorer väljer att lämna branschen kort efter att de nått sitt mål, vilket är ett stort tapp för byrån.

I vårt examensarbete har vi valt att titta närmare på gruppen auktoriserade revisorer under 40 år. Vi ville speciellt förstå vad som hittas bakom de formella exit-samtalen för de som är relativt nyauktoriserade och varför branschen fortsätter att tappa kompetens i detta skede av karriären.

Artiga avsked döljer den riktiga kritiken

För många revisorer har auktorisationen förvandlats från startskottet på en långsiktig karriär på byrån till en “exit-biljett” ut ur branschen. Det är i detta skede deras marknadsvärde är högt och blir ett kvitto på deras kompetens, vilket öppnar dörrar till externa karriärmöjligheter. När en auktoriserad revisor väljer att lämna möts arbetsgivaren dock sällan av hela sanningen. Utåt sett formuleras förklaringar som att revisorerna vill “testa andra sidan” eller “söka nya utmaningar”. Byråledningen nöjer sig ofta med dessa förklaringar och adderar ytterligare en till person i statistiken över naturlig personalomsättning.

Vår studie visar dock att revisorer tenderar att använda en tillrättalagd ”finversion” i exit-samtalen för att undvika onödiga risker i en bransch som ses som relativt liten. Revisorerna är väl medvetna om att byråns delägare och chefer kan bli framtida kunder, samarbetspartners eller referenser. Att framföra skarp kritik mot ledningen eller arbetsmiljön vid sin exit ses som en obetald risk utan uppsida. Man väljer den formella versionen för att bevara goda relationer och samtidigt rycker byråerna ofta på axlarna och ser det som ett

naturligt kvitto på att byrån producerar spetskompetens som näringslivet efterfrågar. I verkligheten döljer sig ofta andra bakomliggande skäl. De reella motiven, såsom bristande stöd från ledningen, frånvaro av konstruktiv feedback eller missnöje med ensidigt försämrade villkor (exempelvis stramare övertids- och semesterregler), hålls tillbaka.

Byråerna måste våga ta den obekväma debatten

Att nöja sig med bekväma förklaringar vid exit-intervjuer är en riskabel väg för branschen. Så länge byråerna inte vågar mer än att skrapa på ytan förblir de strukturella problemen olösta. Konsekvenserna sträcker sig långt bortom rena rekryteringskostnader och förlorad avkastning på upplärda medarbetare. När särskilt auktoriserade revisorer lämnar går byråerna miste om betydelsefull kompetens, vilket lägger ett tyngre ansvar på kollegor utan samma kompetens, något som på sikt hotar både revisionskvaliteten och branschens samhällsbärande funktion.

För att vända utvecklingen krävs det att byråerna agerar långt innan exit-samtalet äger rum. Till att börja med behöver ledningen skapa fungerande feedbackkanaler och faktiskt lyssna på medarbetarna i tid. I vår studie uppgav hela 80 procent att de tidigt påtalat sina problem utan att få något gehör. När lyhördheten brister blir uppsägningen till slut det enda sättet att göra sin röst hörd. Samtidigt uppger 90 procent att yrket tär hårt på privatlivet, vilket bekräftar att dagens affärsmodell har ett för högt pris. Att behålla kompetensen handlar inte bara om lön, utan om livskvalitet. Byråerna måste helt enkelt våga hantera den interna kritiken och skapa förändring medan medarbetarna fortfarande är kvar.

Det mest talande resultatet är att en majoritet av de som lämnat uppger att de skulle kunna se en framtid i branschen igen, men under andra villkor. Det visar tydligt att det inte är själva yrket revisorerna vänder ryggen till, utan de ohållbara arbetsförhållandena. Revision är i grunden ett givande, utvecklande och samhällsviktigt yrke. Men frågan är hur länge branschen har råd att fungera som näringslivets mest påkostade utbildningsakademi. För att behålla framtida revisorer måste byråerna visa att framgång inte behöver ske på bekostnad av personlig balans. Så länge byråledningen väljer bekväma förklaringar framför obekväma sanningar kommer dörren ut ur branschen att förbli betydligt mer attraktiv än vägen uppåt.

Läs också:

• Läs hela studien “Auktorisation – och sen då?” på Diva