När revisorer hanterar hundratals bolag förlorar Sverige ett skydd mot ekobrott

En ny rapport visar att den kriminella ekonomin i Sverige nu omsätter uppskattningsvis 352 miljarder kronor, och genererar vinster på omkring 185 miljarder. Det är en kraftig justering jämfört med tidigare rapporter som uppskattade omfattningen till omkring 150 miljarder kronor. Myndigheternas gemensamma lägesbild 2025 beskriver hur den organiserade brottsligheten blivit mer internationell och svår att upptäcka. Samtidigt har Finansinspektionen klargjort att under 2025 kommer tillsynen mot penningtvätt i finanssektorn intensifieras, med fokus på banker och andra företag med hög risk.

Men mitt i denna omställning förblir en central funktion nästan helt utan uppmärksamhet: revisorernas arbetsbelastning och deras faktiska möjlighet att utföra sitt uppdrag på ett kvalitetssäkrat sätt som lever upp till kraven i god revisionssed.

Under hösten 2025 har flera uppmärksammade fall visat hur allvarliga bristerna i revisionen faktiskt kan vara. I ett fall stängdes en revisor av efter att Ekobrottsmyndigheten larmat om oegentligheter, och i ett annat drogs auktorisationen in sedan omfattande fel upptäckts i granskningen. Det finns även exempel på revisorer som omedelbart förlorat sin auktorisation i samband med ekobrottsuppgörelser.

Samtidigt varnar Revisorsinspektionen i sin senaste rapport för en tydlig ökning av brister som otillräcklig riskbedömning, svag kundkännedom och tecken på målvaktsupplägg. Tillsammans visar dessa fall att problemen inte bara är teoretiska utan redan påtagliga i systemet.

En kartläggning av Roaring visar att enskilda revisorer i Sverige har uppdragsportföljer på närmare 600 aktiva bolag. I genomsnitt är 22 procent av bolagen i de största portföljerna helt utan omsättning, och i vissa fall är siffran så hög som 40 procent. När revisorerna är en av samhällets sista kontrollinstanser mot ekonomiska oegentligheter måste vi ställa oss frågan vad som är rimligt.

Det handlar inte om enstaka avvikelser. I de 30 mest aktiva revisorernas portföljer finns tydliga mönster:

• 12,5 procent av alla bolag klassas som “huvudnäring okänd”.
• Flera portföljer domineras av fastighetssektorn, restauranger, åkerier, bygg- och entreprenadbolag. Just branscher som klassas som riskbranscher.
• Uppdrag med miljardomsättningar blandas med hundratals bolag som omsätter noll.
• Samtidigt omsätter de mest omfattande portföljerna tillsammans närmare 20 miljarder kronor, vilket innebär att enorma värden vilar på enskilda personers möjlighet att faktiskt hinna granska.

Det är inte bara volymen som är problemet, utan kombinationen av arbetsbelastning, koncentration till kända riskbranscher och en hög andel bolag utan verifierbar verksamhet. När dessa faktorer samverkar riskerar revisionens funktion urholkas, och granskningen riskerar att reduceras till en formalitet snarare än en faktisk kontroll.

Tillsynsbristerna blir ännu tydligare i ljuset av årets utveckling

Tillsynsbristerna blir ännu tydligare i ljuset av 2025 års utveckling. Revisorsinspektionen har under 2025 flera pågående tillsynsärenden där revisorer varnats eller fått sanktionsavgifter för brister kopplade bland annat till penningtvätt. Samtidigt föreslår regeringen skärpta verktyg mot penningtvätt, vilket indikerar att brottsligheten utvecklas snabbare, ibland snabbare än kontrollfunktionerna hinner anpassas till.

Det finns alltså en tydlig röd tråd: reglerna skärps, brottsligheten utvecklas, men revisorns förutsättningar ligger kvar på samma nivå. Utifrån Roarings kartläggning och analys framträder ett tydligt behov av reform.

En revisor kan inte vara expert på 600 verksamheter

Internationella standarder kräver att revisorn ska ha tillräcklig insikt i varje kunds verksamhet, risker och bransch. Hur är det möjligt när antalet uppdrag ligger på nivåer som få andra professioner skulle acceptera? Ändå accepterar vi att revisorer – en av samhällets viktigaste kontrollfunktioner – har den arbetsbördan.

I rapporten ser vi dessutom att de mest överbelastade revisorerna ofta har portföljer som speglar exakta riskkedjor: restauranger utan omsättning, åkerier med brottshistorik i sektorn, fastighetsbolag med oklara ägarstrukturer, bolag inom organisationskonsulting där verksamheten är svår att bedöma.

Det är alltså inte bara volymen som är problemet, utan innehållet och risken som följer med det.

Det är dags att återupprätta revisionens roll

Revision var aldrig tänkt att vara en formalitet. Det är en av de mest centrala spärrarna mot ekonomisk brottslighet. Men när uppdragsvolymerna når nivåer där det är svårt att göra ett fullgott jobb, förlorar vi en av de viktigaste skyddsmekanismerna i den svenska ekonomin.

Vi kan inte vänta på nästa stora penningtvättsskandal. Vi har data. Vi har indikatorer. Vi har tillsynens egna varningar.

Nu behöver vi även politisk vilja, och en modernisering av ett system som inte längre är anpassat till den verklighet det ska skydda oss från.

Läs också:

• RI:s tillsyn borde vara mer vägledande
• Felaktig tillsyn försvagar kampen mot penningtvätten