Rättsosäkert att omedelbart upphäva en revisors auktorisation

I Tidningen Balans har frågan om rättssäkerheten i revisorsmål diskuterats på senare tid. Bland annat har med anledning av att Förvaltningsrätten (FR) upphävt ett beslut av Revisorsinspektionen (RI) att meddela en revisor en erinran. Norén och jag tolkade det som ett (möjligt?) tecken på en ökad rättssäkerhet i revisorsmål. Erfarenheten är annars att FR ytterst sällan ändrar RI:s beslut om disciplinära påföljder mot revisorer. Att FR dessutom ändrade ett beslut om erinran, som är den lindrigaste påföljden, närmast att – lite tillspetsat – likna vid böter för fortkörning, var därför mycket överraskande. Men säg den glädje som varar beständigt! Kammarrätten (KR) beslöt således att ändra FR:s dom varigenom beslutet om erinran står fast. Domen har . Jag delar till fullo den uppfattning som Norén ger uttryck för i sin kommentar. Låt mig bara tillägga att jag med viss förvåning noterade att RI ägnade möda åt att överklaga FR:s dom. Detta säger väl kanske något om RI:s syn på FR:s kompetens i revisorsmål, varom mera nedan.

KR:s dom har också föranlett två medarbetare hos FAR att i en framföra synpunkten att RI:s beslut i tillsynsärenden borde vara mer vägledande för berörda revisorer och revisorskåren i stort.

I ett annat pågående revisorsmål, som jag följt på nära håll, beslöt RI den 19 september 2025 att med omedelbar verkan (den allvarligaste disciplinpåföljden) på grund av att revisorn i fråga åsidosatt sina skyldigheter vid utförande av ett revisionsuppdrag och att omständigheterna dessutom enligt RI:s mening var synnerligen försvårande. Beslutet innebar i praktiken ett yrkesförbud för revisorn.

Efter det att revisorn överklagat RI:s beslut meddelade FR den 29 oktober 2025 inhibition (upphävande av verkställigheten av RI:s beslut) i avvaktan på slutlig prövning i målet. FR medgav vidare att muntlig förhandling skulle hållas i målet, något som förekommer mycket sällan, eftersom förhandlingar i förvaltningsdomstolarna som regel är skriftliga. Så långt kändes situationen lovande för revisorn som ju också genom beslutet – åtminstone temporärt – fått tillbaka sin auktorisation.

Jag närvarade som åhörare i FR när den muntliga förhandlingen hölls den 20 november 2025. Revisorn, som biträddes av två advokater, fick lämna sin syn på de mycket omfattande omständigheterna i målet samt dessutom svara på frågor från både rättens ordförande och representanter från RI. När förhandlingen var avslutad förklarade rättens ordförande att rätten skulle ha en enskild överläggning och senare meddela sin dom i målet. Samtidigt med detta besked gjorde rättens ordförande klart att frågorna i målet var av sådant slag att de i allt väsentligt ”låg utanför rättens kompetens” och att man därför i hög grad måste förlita sig på RI:s (expertmyndighetens) bedömning.

En vecka senare meddelade FR dom i målet. FR bedömde att RI haft fog för sitt beslut att upphäva revisorns auktorisation. I likhet med RI gjordes bedömningen att beslutet skulle gälla omedelbart. Med tanke på den relativt korta tid som förflutit mellan den muntliga förhandlingen och beslutet måste man rimligen kunna dra den slutsatsen att FR, som rättens ordförande tydligt deklarerat, i hög grad förlitat sig på RI:s bedömning (sic!).

Efter det att revisorn överklagat FR:s förordnande har KR beslut den 16 december 2025 meddelat att upphävandet av revisorns auktorisation tills vidare inte skulle gälla. Som skäl för beslutet angav KR att det framkommit skäl (okända för mig) för att upphävandet av revisorns auktorisation tills vidare inte skulle gälla. Så då fick revisorn således på nytt tillbaka sin auktorisation.

KR har nu avgjort målet. I dom den 28 maj 2026 har KR avslagit överklagandet. KR har i likhet med RI och FR funnit att bristerna i revisionen är så pass allvarliga att revisorns auktorisation ska upphävas. Några förmildrande omständigheter som skulle tala i annan riktning har KR – i likhet med RI och FR – inte funnit föreligga. Beslutet om inhibition av verkställigheten har därmed också upphört att gälla, vilket således innebär att revisorn ånyo blivit av med sin auktorisation.

Vad kan man då lära av detta mål? Jo, enligt min mening, att ett överklagande av RI:s beslut till FR är behäftat med en icke obetydlig rättsosäkerhet. En revisor som blir föremål för ett tillsynsärende hos RI bör därför, som Carl Svernlöv och jag framhöll i en fördjupnings­artikel i Balans 2015, lägga ned större delen av krutet på att försvara sig inför RI. När ett ärende väl hamnat i FR kan det således redan vara ”kört”. I det nu aktuella fallet hade revisorn i fråga inte heller konsulterat vare sig intern eller extern expertis innan han yttrade sig till RI, något som är i högsta grad tillrådligt.

Till sist. Erfarenheten av detta mål i KR har lett mig till åsikten, eller snarare insikten, att påföljden upphävande med omedelbar verkställighet borde utmönstras ur lagstiftningen. Den medför en betydande rättsosäkerhet för berörd revisor men även för dennes kunder (och Bolagsverket?). Ena dagen är man auktoriserad revisor, nästa dag inte. Så överklagar man och får tillbaka sin auktorisation ett kort tag för att sedan förlora den igen. En sådan ”ryckighet” i påföljdssystemet är ingen betjänt av.

 

Läs också:

• 
• 
•