Från 47 000 till 3 000 företag – Omnibus tungt bakslag för branschen

De som satte kaffet i vrångstrupen när EU-kommissionen föreslog att tröskelvärdet för obligatorisk hållbarhetsrapportering skulle höjas till 1000 anställda, har snabbt fått vänja sig vid en ny verklighet. EU-parlamentets chefsförhandlare Jörgen Warborn (M, EPP) föreslår nu att gränsvärdet höjs till 3000 anställda.

Men frågan är vilken betydelse det omfattande förenklingsarbetet i övriga delar faktiskt får när en så stor del av alla företag ändå lyfts ur scopet. Anmärkningsvärt nog är kunskapen låg om hur många företag som faktiskt skulle beröras med de olika förslagen till gränsvärden. 

När EU-kommission presenterade sitt förslag – det första i en serie så kallade omnibussar – i slutet av februari gjorde den bedömningen att ett gränsvärde på 1000 anställda skulle undanta 80 procent av de europeiska företagen från obligatorisk CSRD-rapportering. 

När Jörgen Warborn föreslår en höjning till 3000 anställda gör han det utan att veta hur många företag som faktiskt skulle bli kvar i det så kallade scopet. Jag ställde frågan till honom vid en pressträff i EU-parlamentet förra veckan och fick svaret att de inte visste. Hans team hade ställt frågan till kommissionen. Den hade inte de uppgifterna.

Men nu har Accountancy Europe, revisions- och rådgivningsbranschens europeiska paraplyorganisation, gjort jobbet. Med Jörgen Warborns förslag skulle bara cirka 3000 europeiska företag bli kvar i scopet, enligt Accountacy Europes uträkning. Alltså, cirka en fjärdedel av de 11 700 företag som skulle omfattas om gränsvärdet sattes vid 1000. Med det ursprungliga CSRD-förslaget, skulle 47 000 (!) europeiska företag ha CSRD-rapporterat.

Var det hela landar vet vi inte förrän alla EU-institutioner (kommissionen, rådet och parlamentet) kommit överens. Jörgen Warborn, som leder förhandlingarna i parlamentet, har visat korten och siktar på en bred kompromiss i den politiska mittfåran. Samtidigt har han gjort klart att han vill gå längre än EU-kommissionens förslag, vilket redan var långtgående för de flesta politiker till vänster om EPP, det vill säga allt från liberaler och vänsterut. 

Vi vet alltså inte vad slutresultatet av denna första omnibusprocess blir. Men vi vet tillräckligt mycket för att konstatera att omnibusprojektet blir ett bakslag för revisions- och rådgivningsbranschen, både på det stora hela och i detaljerna. 

På det stora hela kommer rejält höjda tröskelvärden att dra undan lejonparten av branschens potentiella kundunderlag inom området. Många företag kommer förvisso att fortsätta CSRD-rapportering på frivillig basis, men det blir inte samma säkra intäktsström som lagstadgade tjänster ger.

I detaljerna kan vi redan nu konstatera att det inte kommer blir någon full revision av företagens CSRD-rapporter. och EU-kommissionen har därför backat från den tidigare planen om att på sikt låta hållbarhetsredovisningen omfattas av fullskalig revision.

Kommissionens förslag stöds av Jörgen Warborn, och ser ut att kunna få bett stöd i mitten av parlamentet. Exempelvis har den liberala gruppens förhandlare i frågan, Pascal Canfin (Frankrike, Renew) som – som i övrigt har en del synpunkter på Warborns förslag – sagt att revision är en röd linje för honom. Det vill säga, han kommer bara att rösta för ett kompromissförslag som innebär att revisionen stannar vid ett utlåtande med begränsad säkerhet. 

Med andra ord, det ser redan kört ut vad gäller den planerade övergången till fullskalig revision. Accountancy Europe har anpassat sig till den nya verkligheten och nöjer sig med att uttala att granskning är viktigt, och att granskning måste ske enligt gemensamma standarder (vilket Warborn också vill). Det är så långt man bedömer att man kan komma i det här läget. 

Vad jag vet har Acountancy Europe inte backat från det långsiktiga målet om att även hållbarhetsrapporteringen ska omfattas av fullskalig revision. Men givet dagens politiska kontext hörs för närvarande inga krav från branschens röst i Bryssel på att CSRD-rapportering ska omfattas av full revision och ett uttalande med rimlig säkerhet.

Så oavsett om det är rätt eller fel att skylla på revisorerna, ser vi nu hur en matta dras undan för de redovisningsspecialister och revisorer som börjat tro på att hållbarhetsrapportering var på väg att jämställas med finansiell rapportering.

 

Läs mer:

• 
•