Alexandras metod – nu används den globalt av EY

Alexandra Daniil, du är senior konsult och ansvarig för hållbarhetsrapporteringen på EY Sverige, och har just blivit utsedd till en av 33 hållbarhetstalanger under 33 på Aktuell Hållbarhets lista. Grattis! Vad betyder det för dig och ditt arbete?

–  Det är alltid kul att få uppmärksamhet för det jobb man gör och all den tid och energi som man faktiskt lägger ner. Jag vill dock tillägga att det var inte jag som nominerade mig själv (skratt), utan det var min chef. Vad jag förstår så var vi många nominerade så det känns jätteroligt att jag kom vidare i processen och blev en av de 33 personerna på listan. 

När och hur väcktes ditt intresse för att arbeta med hållbarhetsfrågor?

 – Det var redan på universitetet där jag valde ett spår inom maskinteknik som hette industriell teknik och hållbarhet. Numera är det ett eget program, men då var det en inriktning. Det som främst lockade mig var vikten av att se saker ur ett helikopterperspektiv och att jobba utifrån ett systemtänk för att skapa hållbara och långsiktiga lösningar. Hade man bra betyg och var intresserad fanns möjlighet att som student hjälpa lärarna att rätta tentor och på sikt även undervisa i hållbarhet för ingenjörer. Så det gjorde jag och det gör jag fortfarande vid sidan om mitt jobb här på EY.  

Hur kom det sig att du började jobba på EY och tog steget in i revisionsbranschen?

– Det var egentligen lite av en slump. När jag gick sista året på KTH så hade vi en kurs där vi skulle öva inför vårt examensarbete på masternivå och min grupp fick ett uppdrag från EY. Det var mitt första möte med både bolaget och branschen och jag fick ett väldigt positivt intryck. Så när företaget som jag och min pluggkompis skulle skriva vårt exjobb för backade ur hörde jag av mig till vår kontaktperson på EY för att kolla om de var intresserade. Nästa dag blev jag uppringd av EY:s hållbarhetsansvarige som gärna vill ha ett möte med oss. Tack vare examensarbetet lärde jag känna en massa folk på EY och när vårt arbete närmade sig sitt slut fick jag en förfrågan om att börja jobba här och på den vägen är det. 

Vilken eller vilka av dina prestationer är du mest stolt över?

–  Mitt arbete med att utveckla en metod för att beräkna medarbetarnas pendlingsutsläpp till och från jobbet. Det var något som jag fick börja jobba med helt självständigt, från idé till genomförande. Jag tog fram en undersökning som skickades ut till alla medarbetare i Sverige samt resten av Norden och utvecklade även själva metoden för att kunna beräkna och sammanställa svaren. Förra året hörde folk från den globala organisationen av sig och ville lära sig mer om metoden och numera används den även inom EY globalt. Så den är jag väldigt stolt över.

Hur ser du på den vändning och osäkerhet som omnibus-förslaget innebär för hållbarhetsarbetet framöver?

–  Jag tänker att det så kallade ”stop-the-clock”-förslaget har både sina för- och nackdelar. Fördelarna med det är att både företag och rådgivare har mer tid att förbereda sig, och inte måste stressa igenom allt utan i stället kan tänka mer långsiktigt. CSRD-rapporteringen ska ju trots allt inte bara vara en pappersprodukt för att EU vill ha den. Målet är ju i slutändan att den ska ge ett faktiskt värde till alla intressenter, kanske även de som tidigare inte tittade på din hållbarhetsrapport.

Vad har du för drömmar och mål inför framtiden?

– Jag är väldigt realistisk som person och brukar inte ha så stora visioner, utan snarare flera mindre mål. Självklart vill jag utvecklas inom mitt arbete och att vara känd för att vara duktig på något har alltid varit viktigt för mig. EY har många stora kunder och jag tycker att det skulle vara jätteroligt att få vara med i större transformationer och jobba med att hjälpa kunderna att ställa om för att bli mer hållbara. Att rapportera handlar mer om det historiska och nu skulle jag gärna vilja jobba mer med framtiden och hur vi påverkar den.

 

Läs också:

• 
• 
•