Nästan alla företag väljer samma revisor för båda uppdragen

Svensk lagstiftning tillåter företag att välja olika revisorer för den finansiella revisionen och granskningen av hållbarhetsrapporten. Trots det valde 101 av 102 företag i undersökningen att anlita samma revisionsföretag för båda uppdragen.

Tydliga synergier med samma revisor

Både KPMG och PwC ser många fördelar med att låta samma revisionsföretag ansvara för båda granskningarna. Kunskapen om verksamheten kan användas i båda uppdragen samtidigt som dialogen med styrelse och ledning blir mer samlad.

– Ett bolag styrs inte utifrån en finansiell del och en hållbarhetsdel, utan utifrån bolaget i stort. Där har den sittande revisorn redan en kunskap som en extern part behöver skaffa sig, säger Torbjörn Westman, ansvarig för KPMG:s granskningstjänster inom hållbarhet.

Finansiell information och hållbarhetsinformation överlappar dessutom i flera delar. Det gäller exempelvis riskbedömningar, bolagsstyrning och vissa uppgifter som används i rapporteringen.

– I vissa lägen är det rent av samma data. I taxonomirapporteringen används exempelvis nettoomsättningen från den finansiella rapporteringen. Om en annan revisor ska verifiera uppgiften behöver informationen överföras eller granskas på nytt, säger Torbjörn Westman.

PwC framhåller att bolagen kan få en effektivare granskningsprocess om samma revisionsföretag anlitas för båda uppdragen.

– När samma revisionsföretag ansvarar för båda uppdragen kan kunskapen om verksamheten användas effektivt inom teamet. Bolaget får också en mer samlad granskningsprocess och återkoppling, vilket sammantaget bidrar till lägre kostnader, säger Martin Johansson, ansvarig för hållbarhetsgranskning på PwC.

Två revisorer ställer högre krav på samordning

Att dela upp uppdragen kan samtidigt ge företaget fler perspektiv och ett större urval av möjliga granskare. Modellen kan också vara lämplig om det krävs specialistkompetens som saknas hos det revisionsföretag som utför den finansiella revisionen eller om koncernstrukturen gör en annan lösning mer ändamålsenlig.

Men två revisionsföretag innebär också att arbetet måste samordnas.

– Det krävs tydlig planering, informationsutbyte och löpande dialog kring risker, processer och rapporteringsfrågor. Bolaget behöver också ofta avsätta mer tid för att stödja två separata granskningsprocesser, säger Martin Johansson.

Även Torbjörn Westman pekar på risken för merarbete.

– Företaget behöver förbereda sig på att det kan bli dubbla frågor och ett visst dubbelarbete, framför allt i början när en ny part behöver skaffa sig kunskap och information, säger han.

Informationsutbytet mellan revisorerna kan också bli en utmaning. Det finns regler för vilken information som får delas och på vilket sätt. Samtidigt behöver båda granskningarna normalt slutföras ungefär samtidigt, vilket begränsar möjligheten att utgå från en redan avslutad och undertecknad granskningsrapport.

Stora bolag väntas hålla fast vid samma revisor

Martin Johansson är inte förvånad över att nästan alla företag valde samma revisor för båda uppdragen. Han bedömer att synergierna, effektiviteten och möjligheten att hålla nere kostnaderna även fortsättningsvis kommer att väga tungt.

– Det är möjligt att det över tid blir mer variation. Men eftersom bolagen samtidigt förväntar sig effektivitet och minskade kostnader är det troligare att de behåller samma revisionsföretag, säger Martin Johansson.

Torbjörn Westman gör en liknande bedömning för de större företag som omfattas av lagkrav på hållbarhetsrapportering.

– Jag tror att de större bolagen kommer att använda den sittande revisorn i den mån det går. Vi har inte heller någon historik som pekar i en annan riktning, säger han.

Marknaden kan däremot bli öppnare för mindre företag och för annan hållbarhetsinformation som rapporteras utanför årsredovisningen. Vilka aktörer som då anlitas beror bland annat på vad som ska granskas, vilken kompetens som krävs och hur reglerna för behörighet och ackreditering utvecklas.

– Man behöver skilja mellan en hållbarhetsrapport som ingår i årsredovisningen och annan hållbarhetsinformation. Om det handlar om mer renodlade och omfattande miljödelar är det inte säkert att revisorn alltid är den naturliga granskaren, säger Torbjörn Westman.

Läs också:

• Hållbarhet i motvind – hur jobbar vi efter hajpen?
• Kritik mot hållbarhetsgranskning – “De fakturerar så otroligt mycket”
• Revisorer väljer bort hållbarhetsbehörighet