Balans 50: Slipsen som brann

I mina ögon är yrket som chefredaktör för en medlemstidning bland det finaste man kan ha som journalist. Det handlar inte om att jaga klick eller skapa rubriker, utan om att få bygga relationer, göra läsarna stolta över sitt yrkesval och att bidra till verklig medlemsnytta. Det är ett uppdrag som påminner om varför jag en gång valde journalistiken – att få berätta om det som betyder något på riktigt.  

När jag började på FAR och Balans 2010 stod branschen inför en stor förändring. Frivillig revision var på väg att införas och i mångt och mycket kan man nog säga att det blev startskottet för en tid av omställning. Samtidigt som branschen skulle ställa om till att sälja in sig till sina kunder utvecklades regelverken, digitaliseringen tog fart och automatiseringen förändrade vardagen på byråerna. 

Parallellt med det här breddades FAR:s medlemsbas – och mer resurser satsades för att inte bara nå revisorer och redovisningskonsulter utan även skatterådgivarna och lönekonsulterna. Det var en spännande tid att få spegla detta genom Balans.  

Och det var inte bara branschen som förändrades. Balans förändrades också. Ett roligt minne från den tiden är när vi vågade ta ut svängarna efter en omgörning av tidningens layout. Det var 2017 och jag intervjuade Björn Elfgren, dåvarande VD för Wint. Han skulle vara på tidningens omslag och hade just deklarerat att Wint inte längre skulle vara en traditionell revisionsbyrå utan ett techbolag. En chans att utmana bilden av branschen på riktigt. 

På omslaget stod Björn framför kameran med en kavaj och en brinnande slips i handen. Symboliken var glasklar: här brann den gamla bilden av revisorn upp. Och i Balans fanns utrymme för just det, att både spegla och ifrågasätta sin bransch. Det minnet har stannat hos mig som ett bevis på att medlemstidningar kan göra skillnad – i så väl innehåll som självbild. 

För mig blev Balans snabbt mer än ”bara” en tidning – Balans är en gemenskap, ett nav i en bransch som aldrig står stilla. Jag började som redaktör – och tio år senare, 2020, blev jag chefredaktör. Det var en turbulent tid att ta över: pandemin hade just svept in över världen, och en bransch som redan befann sig i förändring ställdes inför helt nya utmaningar. I det läget blev det ännu viktigare att fortsätta utveckla Balans som en plattform som både speglade och stödde medlemmarna – och där webben spelade en central roll. 

Jag hade förmånen att få vara med och lansera tidningenbalans.se redan 2013 och sedan dess har webben utvecklats från att vara ett komplement till att bli en självklar del av journalistiken. Och nästan tio år senare, när vi tog ett nytt grepp om webbplatsen, fick vi bekräftelsen på att vi lyckats: guld i Publishingpriset 2022 för Sveriges bästa webbtidning! Det är jag fortfarande oerhört stolt över. 

När Balans nu fyller 50 år tänker jag på hur mycket tidningen har betytt – inte bara för mig, utan för tusentals medlemmar genom åren. Tidningen är ett fönster mot framtiden, en röst för yrkesstolthet och en plats för samtal om professionalism, etik och förändring. 

Branschen fortsätter att utvecklas. Men det finns något tidlöst i Balans uppdrag: att stå mitt i förändringen och berätta om den – med både kunskap och hjärta.

 

Läs också:

• 
  • 
  •