Uppförsbacke för hållbarheten – men han vägrar släppa taget

För ungefär tio år sedan porträtterades Karl-Johan Kjöllerström i Balans som ”revisorn som cyklar för miljön”. Men hans engagemang sträckte sig långt bortom symboliken. Redan då var han ett välkänt namn i branschen, återkommande i debattartiklar och intervjuer om hållbarhetens roll i redovisning och revision. Genom MER, Miljöengagerade revisorer, utbildade han dessutom kollegor i hur frågorna kunde integreras i yrkesrollen. Övertygelsen var tydlig: branschen hade både ansvar och möjlighet att driva utvecklingen framåt. 

När Balans nu pratar med Karl-Johan Kjöllerström beskriver han en annan verklighet. Momentum har tappats och riktningen är inte längre lika självklar. Att stora internationella bolag tonar ner eller tar bort hållbarhetsinformation ur sina rapporter ser han som tecken på ett bredare skifte. 

– Det känns som att vi tagit två steg tillbaka. Man förstår att företag måste anpassa sig till sina marknader. Men när ambitioner snabbt justeras efter politiska vindar, då känns det sorgligt. 

När omvärlden bromsar

Brexit, pandemi, krig och ekonomisk oro har avlöst varandra och tvingat företag att prioritera kortsiktig överlevnad. I det läget har hållbarhetsarbetet ofta fått stå tillbaka. Karl-Johan Kjöllerström beskriver det som en tydlig svacka, snarare än ett sammanbrott. 

– Ett tag kändes det som att vi verkligen var på väg. Nu är vi tillbaka i uppförsbacken, säger han. 

En ny roll – samma engagemang

Samtidigt har hans egen roll förändrats. Under 2024 lämnade han revisorsrollen. 60-årsdagen kom och Karl-Johan Kjöllerström ville bort från 60-timmarsveckor och få tid över till annat. Han kände också att han hade kunskap som många mindre företag behöver.  

I dag arbetar han därför som rådgivare till mindre, ägarledda bolag och stöttar byråer i komplexa frågor. Skiftet har påverkat möjligheten att driva hållbarhetsfrågor. Revisionen gav kontinuitet och utrymme att arbeta långsiktigt, medan rådgivningen oftare handlar om punktinsatser. 

– För att arbeta med hållbarhetsfrågor i mindre bolag måste man bygga relation och förtroende. Det gör man inte i ett enstaka uppdrag. För mig är det svårare, men jag försöker uppmana kollegor att hålla i frågorna. 

CSRD och realitetens begränsningar

När EU:s hållbarhetsdirektiv CSRD tog form utbildade han sig för att möta efterfrågan. Men i praktiken har den varit begränsad, inte minst eftersom många mindre bolag ännu inte omfattas. 

– Kraven finns där, men många upplever att det inte berör dem. Samtidigt kan vi i branschen inte luta oss enbart mot lagstiftning. Blir hållbarhet bara compliance missar man poängen. Alla kan inte göra allt, men alla kan göra något och därför är det viktigt att vi tänker globalt men agerar lokalt. Varken individer eller företag kan bortse från sitt ansvar och hur ett agerande får konsekvenser. 

Hållbarhet i kronor och kilowattimmar

Han återkommer han till det konkreta. Hållbarhet handlar i grunden om resursanvändning – och därmed ekonomi. Genom att mäta energi, transporter och materialflöden går det att synliggöra ineffektivitet och frigöra resurser. 

– Får vi ner förbrukningen blir det pengar över. Det är inte krångligare än så. Men då måste vi prata i kronor och kilowattimmar, inte i globala slagord. 

Trots bakslag – vägen framåt

Trots frustrationen är han inte uppgiven. Samhällsutveckling är sällan linjär, konstaterar han, och hänvisar till Hans Roslings perspektiv på långsiktiga framsteg. Engagemanget är detsamma som för tio år sedan. Han cyklar fortfarande när det går och fortsätter lyfta frågor om konsumtion och energianvändning, även när det skaver. 

– Det går bakåt ibland. Men riktningen på sikt är ändå framåt. Jag har inte gett upp. Så länge jag jobbar kommer jag att fortsätta lyfta frågan. Vad jag ändå skulle önska är att någon form av hållbarhetsutbildning ska vara obligatoriskt för att få bli auktoriserad redovisningskonsult eller revisor, säger Karl-Johan Kjöllerström.

Läs också:

• Hållbarhet i motvind – hur jobbar vi efter hajpen?