Kerstin, 80, revisor och byråledare: ”Så länge jag tillför något kommer jag att fortsätta”

− Vi är så otroligt åldersfixerade i Sverige. Det första man tittar på när man söker efter en person är hur gammal den människan är. Jag får ofta höra att jag inte ser ut som 80 år, men jag tänker att allting egentligen handlar om hur man mår. Mår man bra så syns det väl också på det yttre, säger Kerstin Nordenham Murby på klingande göteborgska.

Vill utmana synen på ålder

Synen på ålder är en fråga som engagerar henne. Själv har hon aldrig känt sig respektlöst behandlad eller diskriminerad för att hon är kvinna, trots att det inte fanns så många kvinnliga revisorer när hon började. Däremot har hon mött fördomar på grund av sin ålder.

− Jag får ofta höra ”Herregud, hur länge ska du hålla på?” från vänner på olika kalas och middagar, men även inom sjukvården. Där är det ju en stor skillnad jämfört med många andra länder, där man har en annan syn på äldre människor som jobbar. I Sverige är vi väldigt åldersfixerade, och jag tycker att det är så tråkigt att man ska hålla på och tjata om det hela tiden. Det är en fånig begränsning, för det varierar ju verkligen från människa till människa hur man är i olika åldrar. Det gäller att ha lite barnasinne och ha kul. Kan man det så tror jag att man lever bättre och mer vitalt.

− Man kan ju inte utgå från att någon är halvdöd bara för att personen är 80. I Sverige upplever jag överlag att folk anser att man inte är kapabel bara för att man har uppnått en viss ålder. Jag tycker att folk ska sluta ha förutfattade meningar. På de stora byråerna får man bara jobba till en viss ålder, och det tycker jag är jättekonstigt. Det är ju otroligt mycket kunskap som den äldre generationen sitter på. Många av de skatterådgivare jag vänder mig till är inte purunga, men de är fantastiskt duktiga.

Ett år i näringslivet blev över 50

Kerstin Nordenham Murby är uppvuxen i Lycke utanför Marstrand och sedan 1992 driver hon Nordenhams revisionsbyrå i Kungälv. Byrån har sina rötter i Fredrik Nordenhams revisionsbyrå, där hon började som revisor 1973. Intresset för siffror har alltid funnits där, men att det skulle bli just revision var ingen självklarhet.

− Jag pluggade på lärarhögskolan och hade precis tagit examen som lärare i ekonomiska ämnen. Men skulle man bli lektor behövde man först jobba ett år i näringslivet. Jag tänkte att då gäller det att ta det där jobbet på en gång, för sedan finns det ju ingen som vill anställa en avdankad gammal lärare. Jag såg mig omkring och hittade en revisionsbyrå som drevs av Fredrik Nordenham, berättar hon och fortsätter:

− Han var en väldigt speciell man, Fredrik. Dels hade han ju pondus; folk respekterade honom och var nästan lite rädda för honom. Men han var också otroligt kunnig och intresserad av allting. Han hade ett stort intresse för internationell redovisning och jobbade i många olika länder. För FAR:s räkning deltog han också i olika revisorskongresser utomlands. Så du kan ju bara föreställa dig vilken otrolig läroanstalt det var för mig att få jobba hos honom.

Första uppdraget avslöjade en förskingring

Kunderna bestod av alltifrån kommuner, kyrkor och stiftelser till stora företag och industrier. Kerstin kommer aldrig att glömma sitt allra första uppdrag, hos ett byggbolag, där hon till allas förvåning upptäckte en förskingring.

− De sa till mig: ”De har hittat ett fel på en halv miljon i balansen, så du får gå upp och titta i huvudboken.” Där hittade jag, till min stora förvåning, en förskingring. Det var ju lite otippat, men på den tiden hade man inte alls den teknik som man har i dag. Det råkade vara så att jag fick väldigt bra kontakt med den där kvinnan som hade förskingrat. Hon litade på mig och vågade kanske berätta lite mer för mig än vad hon annars skulle ha gjort, vilket gjorde att det här uppdagades.

Till en början jobbade Kerstin hos Fredrik Nordenham på dagarna och undervisade på vuxengymnasiet på kvällarna. Men ju mer hon lärde sig om revision, desto mer övertygad blev hon om att det var revisor hon ville bli.

− Det står aldrig stilla, och det är just det som gör det här yrket så spännande och roligt. Jag har ett mantra som alla här på kontoret kan utan och innan, och det är: ”Ju mer man kan, desto mer förstår man hur lite man kan.” Det farligaste som finns är att gå runt och tro att man kan allt. Efter mina över 50 år i branschen lär jag mig fortfarande nya saker varje dag.

Startade eget för att få vardagen att fungera

Kerstin gifte sig senare med Fredrik Nordenhams son, Atle Nordenham, som också var auktoriserad revisor och drev en egen byrå där hon började jobba. Men efter några år gick de skilda vägar, både privat och yrkesmässigt.

− Atle hade byggt ett nytt kontor i en annan del av Kungälv, tillsammans med några andra, och dit ville han att vi skulle flytta. Sedan sålde han sin byrå till Grant Thornton i Stockholm. Men jag hade mina barn här i centrum och behövde vara nära dem för att kunna hämta och lämna. Så då bestämde jag mig för att stanna här och såg inget annat alternativ än att starta en egen byrå.

Sagt och gjort. Kerstin Nordenham Murby tog steget och startade sin egen byrå, som fick namnet Nordenhams revisionsbyrå. För första gången stod hon helt på egna ben.

− Min allra första kund, byggbolaget där jag upptäckte förskingringen, var den enda kund som jag visste att jag hade med mig. Annars var det som att börja om helt på nytt. Men jag jobbade på och gick in för att synas och höras. Jag har lätt för att få kontakt med folk, och att vara social som revisor tror jag är otroligt viktigt för att kunna bygga upp sitt nätverk eller sin kundstock. Sedan rullade det på. Jag fick fler och fler kunder och kunde börja anställa mina första medarbetare, och på den vägen är det. I dag är vi 13 medarbetare, och det känns otroligt roligt.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut för dig?

− Jag jobbar heltid och kommer in till kontoret varje dag. Behövs det så jobbar jag även på helgen, men jag är inte morgontidig. Jag har en underbar man som kommer med frukostbricka och tidningar varje morgon. Vi läser dem, tittar på morgon-tv och går sedan ut med vovvarna. Jag kommer in till kontoret när jag kommer, om jag inte har bokat något med någon. Oftast kommer jag in vid tio–elvatiden och går väl hem vid 19. Men på det här kontoret får folk komma och gå som det passar dem. En del är här vid sex på morgonen och en del kommer in som jag, vid tio–elvatiden. Det är frihet under ansvar, och det uppskattar folk. En del har sina hundar med sig på jobbet också.

Vad är det roligaste med jobbet och vad är det som driver dig att fortsätta?

− För det första är det så inspirerande att komma hit till kontoret. Vi är ett sådant härligt gäng. Det är mycket skratt, och alla är så duktiga och jobbar av ren lust, känner jag. Mina medarbetare är helt fantastiska. Sedan är ju en stor del av trivseln i det här jobbet mötet med kunderna, som är så kreativa och påhittiga och har så mycket drivkraft. Tänk så många udda och roliga människor jag har fått förmånen att träffa under alla mina år i det här yrket, och vilka berättelser jag har fått och fortfarande får ta del av.

Vilka skulle du säga är de största skillnaderna mellan att jobba som revisor när du började och i dag?

− I dag är allting uppbyggt kring maskiner och ny teknik. Jag har tänkt mycket på hur viktigt det är att anpassa sig till den nya tekniken utan att tappa det personliga mötet. Det var ju just genom att prata med människor, både kunder och anställda, som jag lärde känna en verksamhet. Jag fick väldigt många förtroenden. Folk som jobbade i ett företag som man reviderade ville gärna berätta saker och ting för revisorn.

− När jag började hade vi inga datorer, inte ens räknemaskiner, utan jag åkte runt och deklarerade längs hela kusten här och räknade allt för hand. Jag kommer aldrig att glömma när Fredrik Nordenham skulle visa mig hur man gör en kontrollbalansräkning. Han tog fram bolagets årsbok och sin reservoarpenna och summerade alla siffror i huvudet. Det var inte en kolumn i taget, utan flera siffror samtidigt. Det var inget suddgummi där inte.

Du måste ha sett branschen förändras enormt. Vilken eller vilka skulle du säga är de största förändringarna som du har varit med om?

− Den största förändringen som jag själv upplevde var 1975, när allting var nytt. Det var en ny bokföringslag, en ny aktiebolagslag och en ny fåmansbolagslag. Jag minns att jag tänkte: Herregud, hur ska jag hinna lära mig allt det här? Men det gjorde man ju. Sedan är det så klart en stor skillnad om man tittar på själva revisionen. Förr gick man igenom allt själv, utan någon hjälp av tekniken, och fick sedan granska efter bästa förstånd. Genom att prata med folk kunde man förstå var det fanns problem som man behövde ta tag i. I dag finns det ju program för det.

− Det som däremot är svårare i dag är kontakten med banker och myndigheter. Förr kände jag, eller hade kontakt med, exempelvis folk som jobbade på banken. Om jag hade en kund som skulle starta eget kunde jag ta kunden i handen, gå in på banken och säga: ”Kan du hjälpa honom eller henne vidare med det här?” Då visste jag att min kund skulle få hjälp. Men nu finns det inte längre några öppna dörrar, utan det är låst överallt och man behöver lösenord till allt. Det tycker jag är ganska trist.

Hur tänker du kring AI:s inverkan på branschen? Vilka möjligheter och eventuella hot ser du?

− Jag tänker att vilket område det än handlar om så behöver man anpassa sig till utvecklingen. AI gör ju att vi behöver gå mer och mer mot rådgivning, och där gäller det att hänga med. Det är något som de yngre medarbetarna här på byrån funderar mycket på och försöker utveckla. Så många hot ser jag inte, utan det handlar väl snarare om anpassningar. Sedan finns det många nyanställda som gärna frågar AI om allt, men det där är livsfarligt. Jag tänker att det fortfarande måste finnas en människa bakom allt. Man kan inte automatisera ett professionellt omdöme, men självklart har man stor nytta av att automatisera olika saker.

Vad är din bild av branschens utveckling? Det händer mycket just nu, inte minst med förvärv och uppköp. Hur ser du på den utvecklingen?

− Jag har fått många förfrågningar från större byråer, men att bli en del av en större byrå eller ett nätverk är inget för mig. Jag värnar för mycket om min frihet och om att kunna bestämma själv. Jag gillar också människor. Allt handlar inte bara om pengar. Vardagen pågår i många timmar, och då gäller det att man trivs på jobbet. Det är samma sak med mina medarbetare. Om någon av mina anställda har sovit dåligt är det bättre att de går hem och sover och kommer tillbaka utvilade. Alla är ju här för att göra ett bra jobb, så det vinner alla på. Jag förstår att folk inte skaffar barn, för när ska de ta hand om dem? Det går inte ihop. Man måste anpassa jobbet så att människor kan ha ett liv vid sidan av.

Fortsätter så länge hon kan bidra

Efter mer än 50 år i yrket är det fortfarande friheten, människorna och glädjen i arbetet som driver Kerstin. Några planer på att sluta har hon inte.

− Jag kommer att fortsätta tills jag själv förstår det eller tills någon säger till mig: ”Nu börjar du tappa det, Kerstin.” Då får jag lyssna på det. Jag vet ju att jag fortfarande tillför saker och ting, och så länge jag gör det kommer jag att fortsätta, säger hon och fortsätter:

− Sedan är det ju så att när man driver sin egen byrå bestämmer man rätt mycket själv. Det var också det som gjorde att jag startade eget från allra första början. Jag hade små barn och var tvungen att kunna hantera allting. Det har inte alltid varit lätt att vara sin egen, det ska jag inte sticka under stol med. I början undrade jag ibland hur jag skulle ha råd att köpa mat. Men till min förvåning har det ju gått bra. Jag är så tacksam och häpen över att jag har klarat det här. Jag tänker att det inte är lönt att planera för mycket; saker och ting blir lite som de blir. Visst finns det fysiska begränsningar till slut, men jag tar dagen som den kommer. Det är klart att jag får förstå att jag inte kan fortsätta i en evighet, men i alla fall en stund till.

Kerstins råd till nästa generation

• Kom ihåg att ju mer man kan, desto mer förstår man hur lite man kan.
• Man kan inte automatisera professionellt omdöme.
• Omge dig med goda rådgivare, lyssna på andra och sluta aldrig vara nyfiken.

Läs också:

• Hon blev delägare vid 56
• Branschveteran som har mer att ge