Sök efter artiklar i din yrkesroll
Lönekonsult
Redovisningskonsult
Revisor
Skatterådgivare
2026.06.22
De allra flesta redovisningskonsulter ger bort rådgivning utan att riktigt märka det själva. En enkel kundfråga leder till ett förtydligande, sedan till en följdfråga, och plötsligt har konsulten hjälpt kunden att förstå något viktigt i sin verksamhet. Men när tekniken tar över mer av det löpande arbetet blir det farligt att behandla det professionella omdömet som något som bara ingår. Det skriver Tomas KG Friman, VD på NYFIKENmodellen & Affärsnätverket, i en krönika för Balans.
text:
Tomas KG Friman
illustration:
Erik Backlund
De flesta redovisningsbyråer vill bli mer rådgivande. Det har sagts i många år nu. Automatisering, AI och smartare system frigör tid. Det löpande arbetet ska ta mindre plats. Kunderna ska få mer värde. Konsulterna ska kliva fram som rådgivare.
Det låter klokt och det är också klokt. Men i praktiken finns det en tröskel som sällan diskuteras fullt ut. Rådgivningen behöver inte bara levereras. Den behöver också säljas in och då blir det obekvämt för många.
Jag säger inte det som redovisningskonsult, för det är jag inte. Jag säger det som säljcoach, företagsmäklare och redovisningsuppdragsmäklare, efter många samtal med byråer, konsulter och företagare.
Jag har suttit i många samtal med redovisningsbyråer där alla säger ungefär samma sak: vi vill sälja mer. Men när man frågar hur rådgivningen ska bli synlig, säljas in och tas betalt för, blir svaren ofta mer försiktiga.
Min bild är att många redovisningskonsulter har betydligt större rådgivande potential än de själva tror. De ser saker i kundens verksamhet. De hör när något skaver. De förstår när siffrorna egentligen berättar något annat än det kunden själv säger.
Men där stannar det.
Inte för att de inte bryr sig. Snarare tvärtom. Många vill inte uppfattas som påstridiga. Man vill inte “sälja på” kunden något. Man vill vara professionell, hjälpsam och korrekt.
Det är sympatiskt. Men det kan också göra att värdefull rådgivning aldrig förverkligas.
För vad händer i vardagen? En kund hör av sig med en fråga. Det kan handla om lönsamhet, skatt, investeringar, personal, utdelning, likviditet eller något som först låter som en ganska enkel redovisningsfråga.
Konsulten svarar. Kunden ställer en följdfråga. Konsulten förklarar lite mer. Kunden berättar mer om situationen. Plötsligt handlar samtalet inte bara om bokföring, utan om beslut, risker, prioriteringar och framtid. Det är ofta här rådgivningen kan börja.
Inte i ett stort möte med rubriken ”rådgivning”. Inte i en offert. Inte i en PowerPoint. Utan i ett samtal där kunden försöker förstå vad som är klokt att göra. Och just därför blir den så lätt gratis.
För när rådgivningen sker i förbifarten är det lätt att den också behandlas som något som bara hör till. Som en del av servicen, som en självklarhet. Det är inget fel med att vara hjälpsam. Tvärtom. Det är ofta där förtroendet byggs.
Men om byrån återkommande hjälper kunder att fatta bättre beslut utan att synliggöra värdet, då uppstår ett problem. Inte bara ekonomiskt, utan också professionellt.
För om rådgivning aldrig blir tydlig för kunden, hur ska kunden då förstå vad den är värd?
Här tror jag att många byråer behöver göra en viktig skillnad. Allt är inte rådgivning.
Att svara på en enkel fråga behöver inte vara rådgivning. Att förklara en rutin, påminna om ett datum eller hjälpa kunden förstå ett underlag kan vara en naturlig del av uppdraget. Men när konsulten hjälper kunden att se ett problem, förstå konsekvenser, väga alternativ eller fatta ett beslut, då händer något annat.
Då är man inte bara den som svarar. Då är man den som hjälper kunden att tänka. Och i det finns ett stort värde.
Det här blir ännu viktigare när tekniken tar över mer av det löpande arbetet. För om bokföring, avstämningar, rapporter och standardanalysen blir snabbare, billigare och mer automatiserade, då kommer byråns professionella och mänskliga värde att behöva bli tydligare.
Det räcker inte att säga att rådgivning är framtiden. Byrån behöver också veta vad man menar med rådgivning, vem som ska göra den och hur kunden ska förstå värdet av den. Annars finns risken att byrån hamnar i ett märkligt mellanläge.
Det löpande arbetet pressas i pris, eftersom tekniken gör mer. Samtidigt ges rådgivningen bort gratis, eftersom ingen riktigt synliggör att det är rådgivning. Det kommer inte vara en särskilt hållbar affärsmodell.
Samtidigt tror jag inte att lösningen är att redovisningskonsulter ska bli mer säljiga. Det ordet förstör nästan mer än det hjälper. Många tänker på försäljning som något påstridigt. Något där man ska övertyga, argumentera och få kunden att köpa något som kunden kanske inte hade tänkt köpa.
Men det är inte den sortens försäljning jag menar. Försäljning av rådgivning handlar inte om att trycka på kunden fler tjänster. Det handlar om att hjälpa kunden att förstå varför något är viktigt nog att ta tag i. Det börjar sällan med ett erbjudande. Det börjar oftare med en följdfråga.
Det är frågor som inte bara samlar information. De hjälper kunden att tänka. De gör det möjligt för kunden att själv sätta ord på behovet.
Och när kunden själv ser behovet blir rådgivning inte något som säljs på. Då blir det något som efterfrågas. Här finns en stor möjlighet för redovisningsbranschen.
För redovisningskonsulter sitter ofta mycket närmare företagare än många andra rådgivare gör. De ser återkommande mönster. De ser om marginalerna krymper. De ser om likviditeten blir pressad. De ser om ägaren tar ut för lite lön, skjuter upp viktiga beslut eller driver verksamheten med för mycket magkänsla och för lite styrning.
Men frågan är om de alltid ser sig själva som personer som får lyfta de frågorna. Jag tror att många gör det försiktigt. Ibland nästan ursäktande.
Det är ofta välmenande formuleringar. Men de leder inte alltid vidare.
Som försäljningscoach i redovisningsbranschen tänker jag att en viktig del av framtidens rådgivande roll är att våga vara tydligare utan att bli hårdare. Det handlar inte om att skrämma kunden. Det handlar om att hjälpa kunden förstå konsekvensen av att inte agera.
För om ett problem är viktigt nog att nämna, kan det också vara viktigt nog att stanna upp vid. Det är här många kundsamtal skulle kunna bli mer värdeskapande.
Inte genom fler rapporter. Inte genom fler rekommendationer eller rådgivningspaket. Inte genom att konsulten ska prata mer. Utan genom bättre frågor, bättre lyssnande och större tydlighet kring vad som faktiskt står på spel.
Samtidigt behöver byråledare vara realistiska. Alla konsulter vill inte arbeta rådgivande. Alla kunder vill inte köpa rådgivning. Och all rådgivning passar inte att paketera på samma sätt. Det måste få vara så. Men det är just därför byrån borde göra sin egen inventering.
Det här är inte bara en prisfråga. Det är en fråga om att vara tydlig.
För när gränserna är otydliga blir det svårt för både konsulten och kunden. Konsulten känner att mycket extra arbete smyger sig in. Kunden vänjer sig vid att få kvalificerade resonemang utan att förstå att det är just där värdet ligger. Och till slut kan båda bli missnöjda.
Konsulten känner sig otillräcklig och underbetald. Kunden upplever kanske ändå att allt borde ingå, eftersom det alltid har gjort det.
Därför tror jag att byråer behöver prata mer öppet om rådgivningens form. Inte bara om rådgivningens innehåll. Framför allt behöver kunden förstå skillnaden.
Det här är ett beslutsstöd som kräver analys, erfarenhet och omdöme. När det blir tydligt blir det också lättare att ta betalt. Inte för att kunden plötsligt vill betala mer, utan för att kunden förstår vad den betalar för.
Min erfarenhet är att många företagare inte har något emot att betala för värde. Men de har svårt att betala för något som aldrig riktigt har blivit beskrivet. Och där har byråerna ett ansvar.
Det professionella omdömet kommer inte att bli mindre viktigt när tekniken utvecklas. Snarare tvärtom. Men det professionella omdömet måste sluta gömmas i priset för den löpande bokföringen.
För framtidens redovisningsbyrå kan inte bara bygga sin affär på att vara effektivare än förut. Den behöver också bli tydligare med vad som faktiskt är värdeskapande. Och kanske börjar det med en ganska enkel fråga.
“När hjälper vi kunden att förstå något viktigt?”
För där, någonstans, börjar rådgivningen. Och om rådgivning är framtiden, kan den inte fortsätta vara något som görs gratis.
Läs också:
Det här är en krönika på Balans. Åsikter och synpunkter som framförs är författarens egna.
Vill du också skriva en krönika?
Hör av dig till redaktionen@far.se