Vi har ett moraliskt ansvar – och det är lönsamt

”Det där är politikernas jobb.” 

Så säger vi ofta när hållbarhet, klimat eller samhällsansvar kommer på tal. Som om förändring är något som ska beslutas i riksdagen och sedan levereras färdig till oss andra.

Men sanningen är enklare än så.

Vi som arbetar med och nära Sveriges företag sitter på en större makt än vi vill erkänna. Och med makt följer ansvar.

Inte juridiskt.
Inte formellt.
Men moraliskt, affärsmässigt – och faktiskt ekonomiskt.

För hållbarhet är inte en kostnad.

Det är en affär. 

Vi väntar – fast vi redan vet

I decennier har vi vetat vad som krävs. Minskade utsläpp. Smartare resursanvändning. Socialt ansvar. Långsiktighet. 

Ändå händer för lite. 

Varför? 

För att vi väntar. 

Vi väntar på nya lagar. På nya skatter. På nya krav. Vi väntar tills vi ”måste”. 

Politiken tvekar, rädd för att stöta sig med väljare. Företag tvekar, rädda för ökade kostnader. Och mitt i allt står vi – och gör ingenting. 

Det är en märklig logik. 

Vi vet att förändringen kommer. Vi vet att den är nödvändig. Ändå skjuter vi upp den. 

Som om problemet skulle försvinna bara vi blundar lite till. 

Det märkliga är att det lönar sig

Här blir det nästan komiskt. 

För om hållbarhet åtminstone vore dyrt, krångligt och olönsamt skulle motståndet vara begripligt. 

Men det är tvärtom. 

Företag som ställer om ser ofta: 

• mer engagerade och friskare medarbetare 

• högre effektivitet och lägre kostnader 

• starkare varumärke 

• kunder som är beredda att betala mer 

• högre bolagsvärde vid försäljning 

Det är alltså inte bara bättre för planeten. 

Det är bättre för affären. 

Så varför tvekar vi? 

Kanske bekvämlighet. Kanske rädsla. Kanske gammal vana. 

Men knappast logik. 

Vi som möter företagen kan inte gömma oss

Vi som dagligen arbetar med Sveriges företag – rådgivare, konsulter, leverantörer, beslutsstöd – har en unik position. 

Vi påverkar tusentals beslut varje dag. 

Hur investeringar görs. Hur resurser används. Hur verksamheter styrs. 

Att då säga ”det är inte vårt ansvar” är att ducka för verkligheten. 

För om inte vi driver frågan – vem ska då göra det? 

Politiken? Den har redan visat hur långsamt det går. 

Börja mindre. Börja nu.

Det handlar inte om att springa ett maraton första dagen. 

Ingen ställer om allt över en natt. 

Men alla kan ta första steget. 

Gör en plan. Sätt en tidslinje. Välj några konkreta förändringar. Testa. Skala upp. 

Små steg slår passivitet varje gång. 

För förr eller senare kommer omställningen att vara ett krav.

De som redan börjat kommer att le. 

De andra kommer att jaga i kapp.  

Så frågan är enkel

Vill vi vara de som väntade tills vi blev tvingade? 

Eller de som tog ansvar – och tjänade på det? 

Vi har ett ansvar.

Och det är lönsamt. Riktigt lönsamt. 

Så låt oss sluta vänta. 

Gräset växer. Solen skiner. Vågorna skvalpar.  

Framtiden kommer oavsett. 

Frågan är bara om vi tänker forma den – eller förklara varför vi inte gjorde det.

 

Läs fler krönikor av Mattias Segerbrand:

• 
•