Länsstyrelsens svar på kritiken: “Vi har mognat”

Under talkshowen Balans Live på Ekonomi & Företag diskuterade Dan Håfström, chefredaktör på Balans, och Jan Söderqvist, branschexpert på Spiris, med Nicklas Bohman, Sverigechef på Aspia och Jesper Jakobsson, rättschef på Länsstyrelsen i Skåne. Nu finns samtalet tillgängligt i sin helhet.

Yrkesrollen som redovisningskonsult bär på en inbyggd spänning. Redovisningskonsulten förväntas vara den affärsnära partnern som stöttar, förklarar och får vardagen att fungera. Samtidigt växer förväntan på att agera första linjens skydd mot ekonomisk brottslighet. I samtalet under Balans Live sätter Jan Söderqvist fingret på ambivalensen: attraktionskraften i yrket kan urholkas om kontrolluppdraget tar över, särskilt om ansvaret landar tungt på individen i stället för på byrån.

– Jag tycker att man kanske inte ska lägga det här ansvaret på den enskilda konsulten utan snarare på arbetsgivaren, säger Jan Söderqvist.

Skillnaden mellan revision och redovisning

Nicklas Bohman betonar att granskning i egentlig mening tillhör revisionens domän. Konsultens kärna är att skapa värde, kvalitet och kontroll hos kunden. Med det följer ett ansvar – men inte nödvändigtvis en förskjutning av yrket till att bli formell brottsbekämpare. Ansvar går att bära genom bättre processer, tydligare riskbedömningar och en högre, jämnare kvalitetsnivå i branschen.

Balansen mellan individ och organisation blir avgörande. Arbetsgivaren måste ge skydd, stöd och rutiner, inte minst när påtryckningar uppstår.

Den enskilda konsulten behöver samtidigt bära ett yrkespatos – en professionell skepsis, mod att ifrågasätta och kompass för när ett uppdrag ska avslutas. Synen på statlig auktorisation återkommer i resonemanget: en stärkt auktorisation skulle kunna legitimera ett större ansvar, göra nyttan tydligare för marknaden och skapa en gemensam miniminivå.

Kvalitet som konkurrensmedel

Kvalitetsfrågan lyfts från flera håll. Bohman beskriver hur Aspia arbetar med återkommande kvalitetsprinciper, compliance-stöd och lokala kvalitetssamordnare – ett sätt att göra det svåra greppbart i vardagen. Den viktiga rörelsen sker inte bara i policydokument eller enstaka utbildningsdagar, utan i levande forum där kollegor delar case, tecken och indikatorer, vågar vara skeptiska och tränar blicken för det som inte stämmer.

Skillnaderna i branschen är tydliga. Kunder ser sällan kvaliteten i stunden och priset kan maskera verklig kompetens. En legitimationsbärare – som en statlig auktorisation – skulle kunna göra värdet synligt, minska frestelsen att välja fel och sätta press på aktörer utan erfarenhet, utbildning och ordning i riskarbetet. Målet blir att göra det lätt att göra rätt: för företag som vill sköta sig, för byråer som vill ligga före, och för medarbetare som vill känna trygghet i sina beslut.

– I grund och botten tror jag att alla kunder vill nånstans göra rätt, säger Nicklas Bohman.

Tillsynen skärps

Länsstyrelsernas tillsyn har förflyttats. Efter en period av rättelseförelägganden kom sanktionsavgifterna, understödda av domstolspraxis. Jesper Jakobsson, rättschef på Länsstyrelsen i Skåne, anser att myndigheten mognat, och att dialogen med branschorganisationerna har fördjupats. Han berättar också om att länsstyrelsens strävan mot en mer enhetlig bedömning mellan länen. Samtidigt kvarstår skillnader i förutsättningar: Stockholm hanterar fler stora aktörer, Skåne fler ärenden, och resurserna är knappa i relation till de cirka 15 000 registrerade verksamhetsutövarna.

Ambitionen framåt är att komplettera med djupare tillsyner, periodisk rapportering och bättre urval genom data. Urvalet har hittills ofta styrts av storlek: stora byråer innebär många kundrelationer och därmed systemrisk. Metoden utvecklas, men signalen är tydlig: en levande riskbedömning som genomsyrar rutiner, kundkännedom och beslut blir branschens friskintyg.

– Det vi tyvärr har sett är ju att det oftast fastnar vid den allmänna riskbedömningen eftersom många som vi granskar har stora brister där, säger Jesper Jakobsson.

Det har visat sig att advokatbyråer får betydligt mildare sanktionsavgifter än redovisningsbyråer vilket lett till kritik av länsstyrelsen. Skillnaden i sanktionsnivåer beror, enligt Jakobsson, på att endast delar av advokatverksamheten omfattas av penningtvättsreglerna samt på parallella disciplinära verktyg hos Advokatsamfundet. Här skymtar åter frågan om auktorisation. Med fler verktyg än plånboken blir sanktionssystemet mer proportionerligt och styrande utan att förlita sig enbart på procentsatser av omsättningen.

Vägen framåt

Samtalet pekar ut tre vägar. För det första krävs tydlighet i ramarna. Branschen efterfrågar hjälp som inte låser fast tänkandet i mallar men som visar vad en tillräcklig riskbedömning faktiskt måste rymma. Den pågående europeiska omstöpningen med en ny tillsynsmyndighet kan sätta mer gemensamma ramar och på sikt sippra ned i svensk praxis.

För det andra behövs smartare kontroll. Periodisk rapportering och systemnära granskning kan ge bredare träffbild till lägre kostnad, och frigöra resurser till skarpa fördjupningar där riskerna är högst. Kopplingen mellan data, vardagsbeslut och utbildning gör arbetet verkligt.

För det tredje måste dialogen fortsätta. Länsstyrelserna har ett svårt uppdrag över vitt skilda branscher; redovisningssidan behöver fortsätta beskriva hur arbetet går till i praktiken. FAR:s och SRF:s roll som brygga blir central. När tillsynen förskjuts från papperskoll till praktisk kvalitet skapas drivkraft i rätt riktning.

 

Läs också:

•