K2, K3 och strategiska vägval – vi måste guida rätt mellan regelverken

Det blåser förändringens vindar över svensk redovisningsnormgivning. Sommaren 2025 beslutade Bokföringsnämnden om och frågan är redan nu vad som kommer hända med K2 och K3 i nästa steg eftersom IFRS för SME nyligen uppdaterats på många områden. Frågan är även vad händer om Bokföringsnämnden inordnas under Revisorsinspektionen.  

För oss som arbetar med redovisning och revision blir frågorna om framtidens normgivning högaktuella och sätter fingret på balansen mellan förenkling, tydlighet, användarbarhet och internationell anpassning. 

K2-regelverket har länge varit det naturliga valet för mindre företag som söker enkelhet i sin redovisning. K3 som är principbaserat och riktar sig till större företag, är mer heltäckande än K2 och bygger på internationella principer, med viss svensk anpassning. De uppdateringar som nu beslutats innebär dock att många företag, trots att de till sin storlek är mindre inte längre får tillämpa K2. I stället blir det än mer fokus på att K2 är avsett för företag med enklare förhållanden, där verksamhetens komplexitet – inte bara storleken – avgör tillämpligheten. 

Att fler företag tvingas tillämpa K3 är rimligt – en komplex verksamhet kräver robustare normer – men är samtidigt utmanande för företag och rådgivare som vant sig vid K2:s mer förenklade regler. Risken finns att vissa företag hamnar i ett slags normgivningsmässigt ingenmansland, där varken K2 eller K3 känns helt träffsäkert. Det ställer krav på oss rådgivare att guida rätt mellan regelverken och att förklara varför förändringen sker just nu. Min personliga uppfattning är dock att företagen och rådgivare i branschen inte ska känna oro. K3 är inte så komplicerat som många tror och ger en mycket bättre bild av verksamheten än K2, vilket skapar bra förutsättningar för intressenter att fatta beslut utifrån. Eftersom det är företagens verksamhet som ska avspeglas i de finansiella rapporterna är det verksamheten som avgör hur komplex redovisningen blir, inte normerna.  

Men frågan är vad som händer i nästa steg med de svenska normerna. K3 har sedan start haft tydliga influenser från IFRS för SME. där Bokföringsnämnden söker en balans mellan internationell harmonisering och svenska särdrag. Frågan är dock om K3 på sikt ska fortsätta följa IFRS för SME, om vi ska gå hela vägen mot full IFRS, eller om vi ska behålla en än starkare svensk prägel. IFRS för SME har nyligen uppdaterats på ett antal områden baserat på anpassning till full IFRS och frågan är om K3 ska följa efter. Varje vägval innebär för- och nackdelar: internationell anpassning underlättar jämförelser och kapitalanskaffning, men kan också skapa onödig komplexitet och distans till svenska förhållanden. Här måste vi i branschen vara med och påverka – och våga diskutera vilka behov som faktiskt finns bland våra klienter. 

Det är lätt att fastna i detaljerna i enskilda regeländringar, men vi får inte tappa bort helheten. Redovisningsnormgivning måste bygga på en långsiktig strategi där vi blickar 5, 10, 15, 20 år framåt. Vilka företag vill vi underlätta för? Vilken redovisning vill vi ha? Vad är syftet med redovisningen? Hur säkerställer vi att regelverken är hållbara även när affärsmodeller, teknik och internationella krav förändras i snabb takt? Samtidigt krävs en kortsiktig strategi – det gäller att vara snabbfotad, kunna justera och anpassa när omvärlden förändras. 

Vi lever i en tid där förändringstakten ökar, inte minst inom digitalisering, hållbarhetsrapportering och internationell redovisning. Det ställer nya krav på normgivningen – både vad gäller flexibilitet och förmåga att snabbt analysera och adressera nya frågor. Här blir dialogen mellan näringsliv, rådgivare och normgivare avgörande för att undvika regelverk som snabbt blir föråldrade eller missar nya affärsmodeller. 

innehåller ett förslag om att Bokföringsnämnden ska inordnas i Revisorsinspektionen. Det kan tyckas som en formalitet i syfte att minska administrativa kostnader och en samlad myndighet kan öka effektiviteten och skapa bättre samordning, men det finns också risker: samma myndighet som ska ansvara för utvecklingen av god redovisningssed för företagen och samtidigt granska den yrkeskår som granskar att normerna efterlevs. Det krävs en tydlig rollfördelning och fortsatt öppenhet för branschens synpunkter för att säkerställa att svensk redovisning även fortsättningsvis är både relevant och rättssäker. 

Vi står inför en omställning där både riktning och tempo är avgörande. De förändringar vi ser i K2 och K3 är början på en lång resa, där varje vägval får betydelse för både företag och rådgivare. Det är hög tid för en bred strategisk diskussion inom branschen – om vilken normgivning vi vill ha, hur vi bäst möter framtidens behov och hur vi säkerställer att svensk redovisning fortsätter vara ett verktyg för transparens, tillväxt och förtroende. 

Läs också: