De kunniga få: Kommer AI göra oss till Egyptens glömda arkitekter?

I det forntida Egypten var kunskapen inte jämlikt fördelad, utan ärvdes av ett fåtal präster, arkitekter och skriftlärda som vi kan kalla ’de kunniga få’. Det var de som behärskade ämnen som matematik och astronomi och det var de som visste hur man samordnade enorma arbetsstyrkor så att pyramiderna kunde byggas. Än idag står pyramiderna kvar som tysta vittnen till den rådande kunskapsobalansen, och trots århundraden av forskning vet vi än idag inte med säkerhet hur de byggdes. Det närmaste vi har kommit är teorier som försöker förklara processen. Det vi däremot kan bekräfta är att den kunskap som krävdes för att konstruera och bygga dem inte fördes vidare och därmed inte överlevde. Vad kan vi lära av detta? Jo, att när expertis koncentreras till ’de kunniga få’ blir samhällen sårbara, och när ’de kunniga få’ försvinner återstår monument utan manualer.

Historien har visat att detta mönster ständigt återupprepas. Framsteg går inte alltid förlorade genom katastrofer, utan försvinner ibland gradvis när kunskap hålls inom kretsen av ’de kunniga få’ och när system tas för givna som alltför stabila för att kunna falla. Finns det en risk för att historien nu upprepar sig och att revisorsprofessionen på sikt förlorar kunskap, precis som när ’de kunniga få’ i Egypten försvann och deras kunskap gick förlorad? Revisionsområdet genomgår nu en snabb förändring där automatisering, dataanalys och AI-drivna verktyg utför uppgifter som tidigare utgjorde själva kärnan i den dagliga praktiken. Arbetsmoment som tidigare krävde manuellt arbete är idag i allt högre grad inbyggda i system som levererar resultat utan att fullt ut synliggöra de bakomliggande resonemangen. Nu bedömer experter och yrkesverksamma att AI sannolikt kommer att ta över stora delar av revisions- och redovisningsarbetet. Man uppmanar därför till att utveckla AI-kompetens men att samtidigt bevara den mänskliga expertisen och det professionella omdömet som AI inte kan ersätta.

Denna utveckling är i sig inte negativ eftersom den möjliggör högre effektivitet och en kapacitet att hantera stora volymer, men den förändrar sättet som kunskap förvärvas på. Omdöme utvecklades tidigare genom erfarenhet som byggdes upp över tid i det praktiska arbetet. Nu riskerar det professionella omdömet att ersättas av en mekanisk acceptans, snarare än att bygga på en djup och begriplig helhetsförståelse. Det riskerar att bli inbäddat i mjukvarulogik i stället för bemästrat av yrkesverksamma proffs. Följden kan bli att yngre revisorer inte fullt ut förstår varför vissa procedurer finns, utan endast hur de ska utföras.

AI:s potentiella avkvalificering av juniora revisorer diskuteras flitigt i tidskrifter, i vetenskapliga artiklar, samt inom professionen. Experterna varnar för att AI kan övertolka data och dra felaktiga slutsatser, vilket understryker behovet av noggrann och mänsklig analys. Det i sig visar att vi inte bör ha ett absolut förtroende för dessa system.

Parallellen till forntida Egypten är strukturell och inte teknologisk. Men när kunskap koncentreras, denna gång i system, algoritmer och hos ett fåtal specialister, blir den svårare att ifrågasätta, överföra, och bevara. Om den grundläggande förståelsen försvagas riskerar yrkeskåren till slut att bestå av en liten skara av ’de kunniga få’ som faktiskt kan förklara, anpassa eller återskapa systemen när de brister.

Om vi fortsätter att överlåta analytiska resonemang till teknologin riskerar vi att få en yrkeskår som kan använda verktygen men inte fungera utan dem. Frågan är obekväm men nödvändig: om systemen ligger nere i morgon – vad skulle revisorerna då kunna göra? Det här är mer än en hypotetisk fråga. Svaret visar om professionen bygger upp, eller gradvis eroderar sin egen kognitiva infrastruktur.

Inget av detta innebär ett avståndstagande från teknologin. Revisionsarbetet är snabbare, mer noggrant, och mer konsistent tack vare den. Yrkeskåren behöver dock en medveten strategi för att bevara och utveckla sina kärnkompetenser. Revisionsbyråer måste säkerställa att juniora revisorer utvecklar förmåga till professionellt omdöme – inte enbart systemvana. Universitet och högskolor måste reflektera över hur professionell skepticism och analytiskt tänkande lärs ut när de manuella stegen försvinner. Samtidigt måste byråerna motstå frestelsen att se teknik som en ersättning för expertis i stället för ett verktyg som stödjer den.

Revisionens framtid avgörs inte av hur mycket teknologi vi inför, utan av hur väl vi balanserar mänsklig förmåga med teknologiskt stöd. Revisorer ska förbli experter – inte operatörer av en ’svarta låda’. Om vi glömmer det riskerar vi att upprepa ett välbekant historiskt mönster och förlora avgörande kunskap. Inte för att den tas ifrån oss, utan för att vi låter den tyna bort.

 

Läs också: 

•