Varför inte sälja till PE?

Sedan min från Balans i januari 2025 så har PE-investeringarna i revisionsbranschen fortsatt öka, både i Sverige och utomlands. Innan jag skriver några reflektioner kring detta vill jag tydligt nämna något viktigt för att undvika varje form av missförstånd: 

Jag har väldigt många goda vänner i revisorskåren. De jobbar på stora byråer, på PE-ägda byråer, på partnerledda byråer, på FAR och i egna bolag. Inget har förändrats i min relation med dessa kollegor på grund av de ägarförändringar som sker just nu, jag har fortfarande lika stor respekt för dem och jag samarbetar fortfarande mer än gärna med dem. Jag gillar dessutom en del riskkapitalister, speciellt de som är öppna för diskussion och förklarar vad de har för avsikter. Kanske tycker vi olika i vissa frågor, till exempel denna, men jag tycker fortfarande om dem lika mycket, och lär mig också nya saker genom att diskutera med dem. 

Jag har också full förståelse för de argument jag hör från mina revisorsvänner som säljer.  

För det första är det lockande rent ekonomiskt, inte minst för revisionsbyråägare som likt mig har passerat 60-årsstrecket. Är ditt bolag rimligt välskött så kan du kanske få ett tvåsiffrigt antal årsvinster direkt, och detta kompletterat med löftet att ”ni får fortsätta leda verksamheten precis som idag”. Många söker också ett större sammanhang, att vara en ensam revisorsentreprenör är inte alltid lätt. För att inte tala om att få slippa det tunga ansvar som alltid följer med ett huvudägarskap. Att utveckla verksamheten i tider av blixtsnabba förändringar – AI, compliance, anställa rätt personer, för att nämna några. 

Så – varför inte sälja till PE? Vilka frågor från min förra artikel har fortfarande inte fått svar? Och har det tillkommit några nya? 

Jag tycker personligen att en tung fråga fortfarande är: ”Vem vill jag jobba för?”. Jag påminner om att det enda som verkar vara heligt för PE-bolagen är att få sälja vidare om ca 5 år, och jag har inte hört från någon kollega att revisorerna i verksamheten har något att säga till om när det gäller nästa ägare. När vi på Revideco diskuterar den här frågan i vår huvudägargrupp så nämns också självbestämmandet som en mycket viktig anledning för fortsatt partnerägande. Vi vill också kunna erbjuda de anställda vi tror på riktiga delägarskap även framöver, med fullt ansvar och full befogenhet. 

Vidare så jobbar vi, och så gott som alla som sålt, med ägarledda bolag. Om vi som jobbar med entreprenörer själva är entreprenörer så tror jag att vi förstår våra kunders verklighet bättre, och i längden gör ett bättre jobb för dem. ”A fisherman always sees another fisherman from afar” som riskkapitalisternas riskkapitalist, den fiktive Gordon Gekko uttryckte det. 

Och kan vi verkligen ägas av det näringsliv som vi är satta att granska? Jag noterade nyss i både Balans och Revisionsvärlden att tillsynsmyndigheternas globala sammanslutning Iosco har bestämt sig för att titta närmare på PE-ägandet i revisionsbyråer, främst oberoendet ”in appearence” om jag förstod det rätt. Då oberoendet i andras ögon är helt avgörande för vår verksamhet så förstår jag helt och fullt det, något senkomna, beslutet. En liknande oberoendedebatt förs ju för övrigt nu också bland advokaterna i Sverige på grund av PE-investeringarna där, och risken för en ovälkommen, publik jävsdebatt i båda branscherna kan enligt mig inte uteslutas. 

Dessa viktiga frågor tycker jag fortfarande inte har fått några bra svar från företrädare för de aktiva PE-bolagen i vår bransch. 

Ibland känns det lite ensamt att vara skeptisk till den nuvarande utvecklingen. Därför vill jag också dela ett citat från BDO:s kommande globala VD, norrmannen Trond-Morten Lindberg. I pressmeddelandet om hans kommande befordran nämndes att BDO valt bort PE-backning för fortsatt tillväxt. Han säger: -”Det stämmer. Vi är ett nätverk av oberoende bolag globalt, och BDO Global vill bevara den självständigheten snarare än att sälja en majoritetsandel till en extern part. För våra kunders och framtida ledares skull är det viktigt att värna om det oberoendet.” 

Slutligen vill jag betona två saker. För det första så är jag inte skeptisk till PE-ägande i allmänhet. Riskkapitalistens uppgift är att ordna bästa möjliga avkastning på investerarnas kapital, och även jag vill ju att mitt pensionskapital ska ha bästa möjliga tillväxt. Men jag får en, kanske felaktig, känsla av att dagens investeringar i revisionsbranschen nästan liknar ett pyramidspel, investera tidigt och få en fantastisk avkastning som kanske inte håller i något nästkommande led, och det tror jag inte kommer att gynna branschen i längden. Jag är också generellt lite skeptisk till PE-ägande i verksamheter som har någon form av direkt samhälleligt uppdrag. Som exempel så är min erfarenhetsmässiga uppfattning att en privat skola som ägs av personer som jobbar på skolan, t ex rektorer och lärare, inte kommer att vara lika enkelspårigt vinstfokuserad som en som ägs av riskkapitalister som inte möter barn och föräldrar varje dag. Jag tror alltså att ett direkt, aktivt ägande av en verksamhet leder till ökat ansvar för att fatta samhällsnyttiga beslut, vilket också borde gälla för oss revisorer. 

Det andra är något jag, som brinner för ägarledda bolag, verkligen gläds åt! När de revisorer som jobbar med ägarledda bolag har knoppats av från de största byråerna så är vi nu så många fler som är entusiastiska för samma sak! Låt oss alla engagera oss helhjärtat i våra byråer, FAR och i näringslivet för en effektiv revision av ägarledda bolag. Fokus ägarledda!

 

Läs också:

• 
•