PE-bolagens miljonbud kan rasera relationer

Från en statisk struktur med väl etablerade storbyråer som under lång tid dominerat branschen till ett slags kreativt kaos, en “hela havet stormar”- situation där det mesta tycks vara möjligt.  Under 2025 förändrade de Private Equity-backade koncernerna branschens struktur på ett säkerligen irreversibelt sätt.

Branschen har på många sätt välkomnat PE-koncernerna med öppna armar. Flera storbyråer har sålt delar av sin verksamhet till dem. En kritik som ofta möter riskkapitalister är att de prioriterar kortsiktigt vinstintresse framför långsiktigt hållbar utveckling. Jag har hört storbyråprofiler försvara de PE-ägda koncernerna mot denna kritik genom att säga att storbyråerna själva kan sägas vara ännu mer kortsiktiga i sitt tänk eftersom delägarna där tar ut vinst varje år. Man kan fråga sig varför det är så viktigt att försvara PE-bolagen att man sågar sin egen affärsmodell. Kanske vill man inte verka defensiv och bakåtsträvande. Kanske ser man ett värde av nya aktörer i branschen som rör om i grytan och utmanar gamla föreställningar och mönster. Kanske beror det också på att delägarna i storbyråerna gör en mycket bra affär när PE-byråerna köper delar av deras verksamhet.

Nätverken kommer in på Balans Big 20

Många anser att PE-bolagens intåg skapar dynamik och konkurrens som innebär ett slags pånyttfödelse för branschen. Jag påstår inte att de har fel, även om vi inte vet i dag hur länge riskkapitalisternas intresse håller i sig. Men jag tror att vi kommer att se en framtid där olika typer av nätverk får allt större inflytande. Därför kommer tidningen Balans inom kort även inkludera PE-koncernerna och nätverken på vår lista över de 20 största aktörerna i branschen: .

Varför är det så tyst i branschen om utvecklingen?

Ett svar kan vara att det känns jobbigt att ha synpunkter på hur PE påverkar branschen när det kanske är man själv som står näst på tur att sälja sin byrå och casha in. Men jag anser att vi behöver en diskussion om vad omstöpningen av branschen innebär. Under 2026 tror jag också att de PE-backade koncernerna kommer att avkrävas svar på en del utmanande frågor. En del av frågorna handlar om pengar, andra om meningsfullhet.

Hur mycket går det att höja värdet på byråerna?

PE-bolagens kalkyl är att värdet på de byråer de förvärvat hela tiden ska öka. Ju mer byråvolym man köper desto större ökat värde. Tanken är att skapa en förväntad fortsatt värdeökning som möjliggör en exit – det vill säga att sälja sitt aktieinnehav till en annan PE-aktör (eller annan typ av ägare) med betydande vinst. Tidsperspektivet är snävt, PE-ägaren vill ofta göra en exit inom fem år. Men utmaningen i det här sammanhanget är att revisions- och redovisningsbyråer visserligen står för en trygg inkomst, men i motsats till exempelvis bolag inom tech, sällan har potential för en plötsligt stegrande värdeökning. En stor del av den verksamhet som de PE-backade koncernerna förvärvat under 2025 är dessutom sådan som de säljande storbyråerna inte ansett vara tillräckligt lönsam. Det finns säkert på sina håll utrymme för effektiviseringar genom ny teknik och nya arbetssätt. Men sådan utveckling tar tid och kostar pengar. Så var hittar PE-bolagen den snabba värdeökningen någonstans?

Jag har under året mött och intervjuat flera företrädare för de PE-backade koncernerna. De är ambitiösa, sympatiska och verkar genuina i sin vilja att bygga bra bolag. Men de har väldigt lite att säga om hur värdet på deras byråer ska öka så snabbt att riskkapitalbolagen som står för pengarna ska kunna få tillbaka vad de satsat och dessutom göra en rejäl vinst när de säljer byråerna om några få år. Om känslan blir att utvecklingen mest består av prishöjningar är risken att de tappar såväl kunder som medarbetare.

Hur attraktiva blir de nya koncernerna för de medarbetare som inte gjort sig en hacka i samband med försäljningen?

När en riskkapitalaktör går in som ägare i ett revisionsbolag får det enligt lagen bara äga en minoritet av aktierna eftersom huvudägaren måste vara en revisor. När det gäller redovisning finns inga sådana begränsningar. Men även i revisionsfallet så kommer alltså riskkapitalbolaget att äga nästan halva byrån, vilket innebär att utrymmet för övriga delägare blir betydligt mindre än före försäljningen. Frågan är vad det här innebär för byråns möjlighet att erbjuda unga talanger ett attraktivt delägarskap. Kommer de nya koncernerna bara kunna erbjuda ett slags devalverat “mikro-delägarskap”? Om den PE-backade koncernen varken kan erbjuda en tydlig vision eller en tillräckligt attraktiv ekonomi kommer många unga talanger hitta sin framtid någon annanstans. Kanske startar de eget med några kompisar i stället.

Kommer de bästa – ännu ej förvärvade – byråerna att sälja?

De PE-backade koncernerna är noga med att påpeka att de inte vill köpa alla byråer. Endast framåtlutade och lönsamma byråer är aktuella. I själva verket råder ett “bidding war” mellan olika PE-koncerner om att köpa de bästa, ännu icke förvärvade, byråerna i branschen. Just nu är värderingen av byråerna väldigt hög. Men trots prisbilden råder det inte nödvändigtvis feststämning på de attraktiva byråerna. Byråer som får och överväger lukrativa bud erfar hur processen påverkar stämningen på kontoret. Inför en möjlig försäljning rubbas känslan av gemenskap och trivsel. Olika delägare befinner sig i olika livssituationer och vill helt olika saker. Risken är att processen raserar relationer och förtroenden som tagit lång tid att bygga upp. I sådana lägen börjar de berörda fråga sig själva: Varför håller vi på med det här? Vad är meningen med verksamheten och allt jobb vi lagt ned? Vilket ansvar har vi gentemot varandra som medarbetare och människor? Allt handlar inte om köpare och säljare som ska komma överens om ett pris. För att de PE-backade koncernerna verkligen ska kunna utveckla branschen, behöver de kunna svara på såväl ekonomiska som existentiella frågor.

 

Läs också:

• 
• 
• 
• 
•