Han klarade revisorsprovet på sjätte försöket

Khoa Ståhl vet hur det känns att misslyckas. Att lägga månader på förberedelser, läsa gamla prov, nöta detaljer och plugga sena kvällar – för att ändå få ett nej. Han vet hur det känns att tvivla. Men han vet också hur det känns att inte ge upp.

Efter år av slit och fem bakslag blev det till slut hans tur.

– Jag kände lättnad och glädje, men framför allt stolthet. Stolthet över att jag fortsatte, trots allt, och inte gav upp, säger han.

15 år mellan första jobbet och auktorisationen

Den 1 april blev han äntligen auktoriserad – efter att ha skrivit provet för sjätte gången. Det tog 15 år från första byråjobbet till fullvärdig titel – en väg som kantats av motgångar men också av vilja, envishet och stöd från omgivningen.

– Tankarna på att ge upp har kommit flera gånger. Efter tredje försöket kände jag att jag hade gjort allt. Jag kunde lika gärna jobba med något annat. Men varje gång jag fick lite distans, satte jag mig ner och analyserade vad som gått snett. Ofta handlade det om slarv eller att jag tolkat frågan fel. Det var frustrerande för jag visste att jag var så nära, säger han.

Att gå igenom samma process gång på gång, att lägga ner ytterligare hundratals timmar på förberedelser utan garantier för att lyckas – det kräver något mer än disciplin. För Khoa Ståhl handlade det om en inre drivkraft som vägrade släppa taget.

Att falla på målsnöret flera gånger väckte snarare en vilja att försöka igen än att släppa taget.

– Innerst inne kände jag att det inte var ett alternativ. Jag hade kämpat för länge. Och både kollegor och familj trodde på mig, mer än jag själv ibland. Det betydde allt, säger han.

Övervann sitt tvivel trots misslyckade prov

Upprepade misslyckanden kan tära på både självförtroendet och orken, särskilt när det gäller något så avgörande för yrkeslivet. För Khoa Ståhl blev det en mental berg-och-dalbana. Inte minst efter fjärde och femte försöket.

– Första gången var mer som en testomgång. Men sedan började det kännas tungt. Jag började ifrågasätta mig själv. Är jag tillräckligt bra? Har jag vad som krävs?

Att snubbla strax före mållinjen, om och om igen, började tära. Men i stället för att fastna i nederlaget försökte han vända det till något konstruktivt.

– Jag såg alltid något nytt jag kunde jobba med. Jag identifierade brister och tänkte: det här fixar jag. Det är just det jag älskar med yrket – att det finns så mycket att lära, så många utmaningar. Det finns inget annat jobb som ger den variationen.

Revisorsprovet speglar inte jobbet

Samtidigt var provsituationen något helt annat – en pressad, kravfylld kontrast till den utvecklingslust han kände i vardagen. Med många moment, snäva tidsramar och stort ansvar ställer det höga krav. Att arbeta som revisor och att klara examinationen är två skilda saker, menar han:

– Vi som jobbar med mindre bolag har svårare för vissa frågor om större företag. På jobbet kan man diskutera med kollegor. På provet måste du fatta beslut själv under tidspress.

Trots frustrationen tycker han att provet fyller en viktig funktion.

– Det visar att du är redo att ta nästa steg. Men det svåra börjar egentligen efteråt när du som auktoriserad ställs inför svåra situationer du inte kan påverka, men ändå måste ta ansvar för.

Samtidigt är han ödmjuk inför de som väljer en annan väg. Debatten om provets svårighetsgrad och branschens utmaningar är inte tagen ur luften, menar han.

– Jag förstår att många väljer att lämna. Det är ett yrke med höga krav och mycket ansvar. Men för mig har nyfikenheten och viljan att testa mina gränser alltid drivit mig framåt.

Avgörande med stöd från kollegor och familj

Under resans gång har stödet från kollegor och familj varit ovärderligt.

– Jag har haft en chef och kollegor som trodde på mig hela vägen. De har stöttat oavsett hur det gått. Och hemma har jag fått förståelse för att det tagit tid från familjen. Det är 200–250 timmars plugg varje gång. Jag hade aldrig klarat det utan dem.

Han beskriver det som att de i hans omgivning visste att han skulle klara det – innan han själv gjorde det.

Vill jobba med revision resten av livet

Han har till och med hunnit lämna branschen – för att sedan komma tillbaka.

– Jag har jobbat i både offentlig och privat sektor, och varit utomlands. Men det är något med revisionsyrket som jag inte kan släppa. Variationen, kundkontakten, möjligheten att hjälpa företag – det är det jag vill göra resten av mitt liv, säger Khoa Ståhl.

Mycket har hänt sedan han klev in på sin första byrå som 23-åring – inte minst i hur han ser på yrket.

– Jag tycker att checklistor och rutiner ibland tar över. Vi får inte glömma bort människorna. Vi jobbar med företag, inte bara siffror. På Baker Tilly Östra Värmland har vi en kultur där kundfokus är starkt, och det tror jag är avgörande. Det driver mig.

Nu vill han dela sin historia – som ett bevis på att det går, även när vägen dit är allt annat än rak.

– Ge det fler chanser. Livet handlar om att uppleva. Även om du inte får det du vill ha så kommer du bära med dig erfarenheten. Jag känner mig tryggare och kunnigare nu än jag hade varit om jag klarat det på första försöket.

Om Khoa Ståhl kunde resa tillbaka i tiden och ge sitt yngre jag ett råd inför första försöket?

– Jag skulle säga: ta det inte så hårt. Men jag vet att jag inte hade lyssnat. Så jag hade nog sagt samma sak som jag sagt hela vägen: sluta inte kämpa – om det är det här du vill.