Sök efter artiklar i din yrkesroll
Lönekonsult
Redovisningskonsult
Revisor
Skatterådgivare
2026.04.29
När förväntningarna kring hållbarhet som affärsområde bromsat in efter omnibus prövas revisions- och rådgivningsbranschen. EY:s Anja Vanhatalo och Camilla Dahlgren berättar hur de driver hållbarhetsarbete i motvind – och vad branschen bör göra nu.
text:
Dan Håfström
foto:
Dan Håfström
Artikelserie om hållbarhet i motvind: Del 1 Anja och Camilla på EY
För bara ett par år sedan var hållbarhet ett expansionsområde med stora förhoppningar och snabb kompetensuppbyggnad. Sedan kom bakslagen: växande irritation över administration, politisk omsvängning, och EU-kommissionens Omnibus som ritade om kartan för vilka företag som omfattas. Balans har träffat Anja Vanhatalo, hållbarhetsansvarig på EY, och Camilla Dahlgren, hållbarhetskoordinator på EY, för att prata om hållbarhetsarbete i en ny verklighet.
– Det är uppenbart att mycket annat tar fokus nu. Hållbarhet ligger inte längst upp i debatten på samma sätt och det behöver vi som arbetar med och brinner för hållbarhet självklart förhålla oss till, säger Camilla Dahlgren.
Anja Vanhatalo som är hållbarhetsansvarig på EY ser trots allt många positiva signaler. Hållbarhet har tappat rubriker men det betyder inte att den tappat betydelse för människor och företag. Snarare har förväntningarna flyttat in i vardagsprocesserna.
– Har hållbarhet egentligen minskat som prioritet hos människor och företag? Det är inte min känsla. Snarare hör jag fler som säger: ”Nu är det dags att växla upp”. Hållbarhetsfaktorerna ligger kvar i affärsprioriteringarna, även om annat pockar på, säger Anja Vanhatalo.
I revisions- och rådgivningsvärlden målades hållbarhet upp som nästa stora affärsområde. Vissa trodde att det skulle bli lika stort som den finansiella rapporteringen. Med en drastisk minskning av antalet företag som omfattas så ser den visionen i dag ut som en utopi. Många av branschens kunder har också skiftat fokus bort från hållbarhet, men långt i från alla.
– Nu blir det tydligt vilka som byggt för långsiktighet och vilka som byggt för regelefterlevnad så länge det politiska och regulatoriska trycket var högt. Men jag tror att många bolag kommer att märka att de vänt kappan lite väl snabbt. För storbolagen har fortfarande krav på sig, och de kraven rinner rakt igenom värdekedjorna. Den som inte kan leverera data av rätt kvalitet riskerar både affärer och att tappa förtroende hos ägare, långivare och kunder, säger Anja Vanhatalo.
Omsvängningen märks också i kompetensförsörjningen: när färre bolag omfattas mattas efterfrågan på hållbarhetsrevisorer och specialister. Anja Vanhatalo predikar vikten av uthållighet, både hos företagen och branschen.
– När det gäller hållbarhetsrevisorer har efterfrågan avmattats eftersom färre bolag faller under kraven. Men på den bredare agendan är jag stolt över att vi står kvar vid våra prioriteringar. Det är nu man ser vilka satsningar som var på riktigt, säger Anja Vanhatalo.
Det är också no som ledarskapet prövas. När det inte längre finns ett tydligt ”reglerna kräver det” som skydd, blir riktningen en fråga om prioritering och mod.
– Att satsa på hållbarhet i dag kräver modiga ledare. Sådana som inte vänder kappan efter vinden, säger Camilla Dahlgren.
Samtidigt ser Camilla Dahlgren att trycket inte enbart kommer uppifrån i form av direktiv. Det kommer lika mycket från kunder, leverantörskedjor och kapitalmarknadens förväntningar – och från bolag som redan investerat i omställning och inte vill tappa tempo.
– Min uppfattning är att näringslivet fortfarande driver på. Många bolag vill ställa om, men de behöver stabila förutsättningar för att våga investera långsiktigt, säger Camilla Dahlgren.
Mycket av grundjobbet inför CSRD är fortfarande relevant, menar Anja Vanhatalo: väsentlighetsanalys, datapunkter, ansvar och kontroller i rapporteringskedjan. Branschens uppgift blir att hjälpa företag att gå från ”rapport som produkt” till ”rapport som system” – med spårbara data och en rimlig nivå av bestyrkande, även om färre omfattas. Glappet mellan näringslivets tempo och politikens signaler återkommer i deras berättelse.
– Just nu sker lättnader i lagstiftningen samtidigt som det kommer hårdare frågor från kunder, banker och investerare om riskexponering och transparens. Det är en klar diskrepans. Näringslivet ligger längre fram, och vi som jobbar med hållbarhet tänker ofta: ”Det här behöver politiken se”, säger Anja Vanhatalo.
De ser samma logik i flera branscher: utan förutsägbara styrmedel blir omställning lätt en frivillig kostnad, och då flyttas beslut ned i kedjan till den som pressas hårdast av priset.
– Det blir svårt att ställa om när politiken gör det billigare att stanna kvar i fossila spår. I transportsektorn kan du inte klandra en enskild åkare för att välja den billiga vägen om styrningen pekar dit, säger Anja Vanhatalo.
Motvinden gör det lockande att pausa. Men Anja Vanhatalo och Camilla Dahlgren vill se det motsatta: den som redan investerat i struktur, data och kompetens ska inte sakta ner bara för att Omnibus ritar om omfattningen. I stället gäller det att göra arbetet mer proportionerligt – och mer användbart.
– När Omnibus gör rapportering frivillig för fler blir nästa steg att erbjuda proportionerliga upplägg – exempelvis med VSME (Voluntary Standard for Sustainability Reporting by Small and Medium-Sized Enterprises, reds anm) som bas – så mindre bolag kan svara på värdekedjefrågor utan att drunkna i krav. För dem som fortsatt omfattas blir fokus datakvalitet och spårbarhet, eftersom bestyrkande bara är så bra som underlaget, säger Anja Vanhatalo
En risk med utvecklingen är att tempot i hållbarhetsarbetet går ner så mycket att själva datakvaliteten för hållbarhet blir sämre, samtidigt som de största bolagen fortfarande förväntas leverera.
– Vi var på väg in i en mognad i rapporteringen. Nu riskerar den att avstanna, och då får de bolag som fortfarande omfattas sämre tillgång till data i värdekedjan. Samtidigt kan vi använda AI för att underlätta datainsamling och kvalitetssäkring – så att resurser frigörs till faktiska åtgärder, säger Anja Vanhatalo.
Osäkerheten om vad som gäller inför framtiden skapar ett vakuum. Kommer det fler beslut liknande omnibus som ändrar spelreglerna?
– Vi behöver stabila spelregler, men i brist på det måste vi fortsätta visa värdet av att ha koll på data och siffror. Och vi måste bli bättre på kopplingen mellan hållbarhetsrapportering och finansiell rapportering – där ligger vi efter. Du kan inte beskriva översvämningsrisker för fabriker i en rapport och sedan bortse från dem när du värderar tillgångarna. Det måste finnas en tydlig connectivity mellan delarna, säger Anja Vanhatalo.
Och när politiken backar, men kraven från omvärlden består, blir frågan till sist en professionsfråga: vem tar ansvar för riktningen – och för att hålla kvaliteten uppe när incitamenten blir otydligare?
– Jag ser gärna att branschen visar riktningen och visar att det går att kombinera konkurrenskraft med omställning, säger Camilla Dahlgren.