Byråerna pressas av hårda och otydliga krav i länsstyrelsens tillsyn

 visade att ingen redovisningsbyrå klarade länsstyrelsens penningtvättstillsyn under 2025. Carl-Fredrik Hedengren, med lång erfarenhet av att stötta redovisningsbyråer i arbetet med penningtsvättfrågor, menar att länsstyrelsens informationsgivning visserligen har förbättrats de senaste åren – men att informationen fortfarande inte är tillräckligt instruktiv när det gäller vad som behöver framgå av verksamhetsutövarnas styrdokument. 

– Synpunkter i sanktionsbeslut är på samma sätt allmänt hållna, i stil med ”analyserna är inte tillräckligt djupgående och verksamhetsanpassade”, vilket är svårt att försvara sig mot när ingen rättskälla är detaljerad.  

Han menar att det finns ett behov av konkreta exempel för att tydliggöra vad som är tillräckligt.  

– Givet att de flesta byråer jobbar på likartade sätt och konfronterar samma typer av risker vore det värdefullt att få se några exempel från länsstyrelsen på hur tillräckliga dokument kan se ut.  

Länsstyrelserna ställer olika krav 

Enligt Carl-Fredrik Hedengren ställer de olika länsstyrelserna inte lika långtgående krav, vilket skapar ytterligare otydlighet kring förväntningarna.  

– Jag har exempel på redovisningsbyråer som klarat granskningar, medan deras branschkollega – som hade mer ambitiösa versioner av samma dokument – fick kritik hos länsstyrelsen. Sammantaget bedömer jag att länsstyrelserna tillämpar de principiella kraven i regelverken för hårt, framför allt för små verksamheter. 

Carl-Fredrik Hedengren ser även en risk ur ett tillsynsperspektiv.  

– Rättssäkerheten får inte bli så låg att de seriösa verksamhetsutövarna upplever en hopplöshet inför utmaningen att följa reglerna. Om även verkligt ambitiösa försök är utsiktslösa uppkommer incitament att strunta i det hela.   

Största utmaningen: den allmänna riskbedömningen  

Länsstyrelserna pekar ofta på brister i både riskbedömning och kundkännedom i sina beslut. Carl-Fredrik Hedengren menar att allmän riskbedömning fortfarande är det juridiskt mest komplicerade området och den utgör också grunden för alla praktiska åtgärder, inklusive kundkännedom.  

– Länsstyrelserna har på goda grunder alltid granskat den allmänna riskbedömningen. Andra delar är komplicerade på sina sätt; inom kundkännedom ska till exempel åtgärderna vara riskbaserade och många upplever osäkerhet kring vilka specifika åtgärder som ska vidtas i högrisksituationer.  

Han påpekar att regelverken inte ger tillräcklig vägledning, vilket gör att byråerna själva måste tolka och studera information från olika myndigheter. 

Vanligt att för få riskfaktorer beaktas 

En återkommande brist som länsstyrelsen ser i de granskade byråernas riskbedömningarna är att för få riskfaktorer beaktas. Enligt Carl-Fredrik Hedengren beror det bland annat på att regelverken inte listar alla relevanta faktorer, utan att dessa behöver identifieras utifrån övrig myndighetsinformation.  

– En annan vanlig brist är att bedömningarna inte blir tillräckligt djupa och utförliga, och att slutsatsen inte kan härledas till de dokumenterade motiveringarna. Inom kundkännedom återkommer myndigheterna ofta till att relevanta skärpta åtgärder inte vidtagits i kundrelationer med hög risk, vilket är en allvarlig brist.  

Ökad arbetsbelastning för byråerna  

På AML-portalen ser man allt fler situationer där byråer upplever att de skärpta åtgärderna och uppdateringarna inom kundkännedom blir för betungande. Det kan leda till att vissa kundrelationer väljs bort.  

– Vissa branscher har en extrem förekomst av ekobrott och då vill man som redovisningsbyrå inte exponera sig själv i kommande brottsutredningar med bristande AML. Många av våra kunder har även valt att gå samman med andra eller sälja verksamheten, för att de inte orkar med byråkratin kring bland annat AML-dokumentationen, säger Carl-Fredrik Hedengren.  

Han menar att arbetet med penningtvättsfrågor är en stor belastning för många.  

– I byråer med fler än ett par anställda är det vanligt att man utser en person som jobbar deltid med AML och andra dokumentationsåtgärder. Dessutom anlitas allt oftare experter inom AML för att ta fram allmänna riskbedömningar, hålla interna utbildningar som uppfyller lagens krav och ge löpande rådgivning kring incidenter.  

Riskbedömningen är grunden  

Enligt Carl-Fredrik Hedengren handlar allt i slutändan om riskhantering. Om den allmänna riskbedömningen är otillräcklig blir även byråns rutiner och åtgärder bristfälliga.  

 – Därför måste byråerna börja med att göra en riktigt bra allmän riskbedömning. Dessutom är det viktigt att hålla sig uppdaterad om information från olika myndigheter, till exempel FIPO och EBM, särskilt när det gäller ekobrott. Länsstyrelserna granskar om riskbedömningarna tar hänsyn till rapporter och annat på det området. Ta professionell hjälp om det behövs för att säkerställa att arbetet blir korrekt.

 

Läs också: 

• 
•