Anpassa revisorslagen till verkligheten!

Svensk revisionslagstiftning bygger på en självklar princip: den som är kvalificerad revisor ska hålla hög kompetens och bidra till kvalitet och förtroende i näringslivet. Men när lagstiftningen inte längre speglar hur revisionsarbete faktiskt bedrivs riskerar välmenande regler att få motsatt effekt. 

Ett tydligt exempel är kravet i 4 § revisorslagen på en revisor att ”yrkesmässigt utöva revisionsverksamhet”. Bestämmelsen har länge tillämpats som ett krav på att revisorn ska arbeta minst halvtid med lagstadgad revision. Problemet är att detta synsätt inte är anpassat till hur modern revisionsverksamhet ser ut. 

Revision är mer än revisionsberättelser

I dagens revisionsföretag bedrivs kvalificerat revisionsarbete i många former. En betydande del av yrket handlar om kvalitetsstyrning, metodutveckling, intern kontroll, regelefterlevnad och implementering av omfattande regelverk som ISQM. Dessa uppgifter är avgörande för revisionskvaliteten – men de faller utanför revisorslagens snäva definition av ”revisionsverksamhet”. 

Konsekvensen blir att erfarna och högt kvalificerade revisorer, som arbetar heltid i revisionsverksamhet men inte tillräckligt mycket med traditionell revision, riskerar att inte uppfylla yrkesverksamhetskravet. För att behålla sin auktorisation tvingas de då ansöka om undantag. 

Ett aktuellt rättsfall blottlägger problemet

Nyligen prövades just en sådan situation. En auktoriserad revisor arbetade vid en revisionsbyrå med ansvar för kvalitet och revisionsmetodik, inklusive uppbyggnad av byråns kvalitetskontrollsystem och ansvar för ISQM 1. Arbetsuppgifterna var direkt inriktade på att säkerställa hög revisionskvalitet – men eftersom hon inte ägnade minst halva sin arbetstid åt traditionell revision avslog Revisorsinspektionen hennes ansökan om undantag från yrkesverksamhetskravet. 

Förvaltningsrätten gjorde dock en annan bedömning och konstaterade att syftet med undantagsbestämmelsen – att säkerställa tillgång till kvalificerad kompetens – är lika relevant inom revisionsbyråer som hos tillsynsmyndigheter och branschorganisationer. Domen är nu överklagad, men ärendet visar tydligt att lagens nuvarande utformning ger upphov till rättsosäkerhet och svårförutsägbara bedömningar. 

Risker för kompetensförsörjning och kvalitet

Detta är en fråga med betydande konsekvenser för revisionsprofessionen. Att kvalificerade revisorer i ledande roller eller specialistroller riskerar sin auktorisation på grund av hur deras arbetsuppgifter är fördelade, påverkar både revisionsföretagens kompetensförsörjning och branschens attraktivitet. 

I värsta fall leder detta till formella anpassningar där revisorer lägger tid på traditionell revision för att uppfylla regelkrav, snarare än att arbeta där deras kompetens gör störst nytta för revisionskvaliteten. Det gynnar varken tillsynen, marknaden eller förtroendet för revisionen. 

Dags för en modernare reglering

Mot denna bakgrund finns det skäl att se över hur yrkesverksamhetskravet i revisorslagen är utformat. Ett mer ändamålsenligt alternativ vore att knyta kravet till att en revisor ska arbeta yrkesmässigt som revisor, snarare än att fokusera på hur stor andel av arbetstiden som läggs på lagstadgad revision i snäv mening. 

En sådan justering skulle bättre spegla bredden i dagens revisionsprofession, minska behovet av undantagsprövningar och samtidigt fullt ut värna lagens grundläggande syfte: att säkerställa hög kompetens och kvalitet inom revisionsyrket. 

Förutsägbarhet stärker förtroendet

Revisionens roll i samhället är viktigare än någonsin. För att upprätthålla förtroendet krävs inte bara höga krav – utan också regler som är tydliga, förutsägbara och anpassade till verkligheten. Därför behöver yrkesverksamhetskravet i revisorslagen anpassas till hur modern revisionsverksamhet ser ut.