20 år med IFRS 3: ”Svenska börsbolag följer hellre varandra än regelverket”

I 20 års tid har Björn Gauffin och Sven-Arne Nilsson analyserat det senaste årets redovisning av förvärv av bolag på Stockholmsbörsens huvudlista med avseende på identifiering och värdering av immateriella tillgångar samt goodwill och nedskrivningar. Studierna har resulterat i en årlig artikel och utvecklats till en efterlängtad klassiker i Tidningen Balans. 2025 publicerade de och tilldelades CH Witts pris – för andra gången. 

Vi möts på Deloitte i Stockholm, i LM Ericssons gamla fabrik i stadsdelen som en gång döptes till Sibirien, på grund av sitt läge i den yttre utkanten av staden. I dag är detta centrala Stockholm, en kort promenad från Handelshögskolan.  

Det var här allting började, 2006, när Björn Gauffin frågade Sven-Arne Nilsson om de inte skulle skriva en artikel tillsammans.  

– Jag insåg ju rätt fort att jag inte skulle kunna skriva det här utan att bli väldigt kritiserad om jag inte har någon backup från redovisningshåll, säger Björn Gauffin.  

Sven-Arne Nilsson hade disputerat med en doktorsavhandling som händelsevis behandlade redovisning av goodwill, så han var den perfekta parhästen. Dagen för den här intervjun sammanfaller med hans sista arbetsdag på Deloitte. Det är dags att gå i pension och ett helt yrkesliv väntar på att summeras, men i dag är det fokus på artikeln som de två skrev 2006.  

– Vi försökte få in den första artikeln i Dagens Industri, men de var inte intresserade. Och det kanske var lika bra, säger Björn Gauffin. 

Tidningen Balans var däremot rätt forum för att diskutera konsekvenserna av det nya regelverket.  

IFRS ritade om spelplanen

2005 blev International Financial Reporting Standards®, IFRS, genom EU-lagstiftning obligatorisk standard för noterade bolag inom unionen. En stor förändring med IFRS var krav på identifiering av olika immateriella tillgångar, i rörelseförvärv, och värdering av sådana till verkligt värde. Därtill ersattes avskrivningar av goodwill med årliga värdeprövningar och eventuellt nedskrivningar, i teorin.  

Björn Gauffin som var specialist på värdering i samband med förvärvsanalyser var nyfiken på hur företagen skulle hantera de nya reglerna, särskilt IFRS 3 Rörelseförvärv och IAS 36 Nedskrivningar. Samtidigt förändrades hans eget arbete i grunden när anskaffningsvärde ersattes av verkligt värde.  

– Plötsligt började jag hålla på med redovisning. Det var väldigt lite värderingsfrågor i redovisningen innan IFRS. Värderingsfrågorna kom in genom IFRS och på det viset kom jag alltmer in i redovisningen, säger han. 

Därtill har betydelsen av immateriella tillgångar i företagande allmänt sett bara blivit större. Det handlar om patent och orderböcker, men också mer abstrakta saker som värdet på varumärken och kundrelationer.  

Utsikten över Stockholms takåsar är slående från det luftiga vindsplanet där Deloitte har placerat byråns bästa kaffemaskiner. Med fyllda koppar arbetar vi oss nedåt genom byggnaden. Tjocka väggar, djupa fönsternischer, fantastiska ateljéfönster och nötta stentrappor berättar om husets historia. I trapphuset finns några gamla fotografier från LM Ericsson-tiden. Vi noterar att dåtidens fabriksarbetare hade striktare klädkod än dagens kontorstjänstemän, åtminstone på en fredag. 

Amerikansk inspiration och svensk pragmatism

Precis som ”Casual Friday”, kommer börsbolagens aktuella redovisningsstandarder från USA. När IFRS 3 införs i EU finns redan en upparbetad kunskap i USA. Björn Gauffin hade läst en amerikansk studie om hur företagen identifierade, värderade och redovisade immateriella tillgångar i samband med förvärv. Den blev inspirationen till hans och Sven-Arne Nilssons svenska studie.  

De första åren hade de fokus på identifieringen av immateriella tillgångar vid förvärv. Efter nio år tog de även upp goodwill i den efterföljande redovisningen och intresserade sig särskilt för hur företagen hanterade prövningar av verkligt värde och åtföljande nedskrivningar. Under åren har de ibland varnat för goodwillbubblor som kommer att spricka, men landat i slutsatsen att företagen hittar pragmatiska sätt att hantera redovisningsreglerna när de går emot företagens (kortsiktiga) ekonomiska intressen. 

– Den klassiska frågan man får av bolagen är inte hur gör andra sin värdering, utan hur värderar andra samma sak? Hur ser det ut på marknaden?, säger Björn Gauffin. 

Enkelt uttryckt, företagen vill inte sticka ut, utan de vill framför allt ligga i linje med konkurrenterna.  

– Det var ju därför kände jag ett behov av att studera vad som händer egentligen på den svenska marknaden efter de nya reglerna, kommenterar Björn Gauffin.  

Sven-Arne Nilsson, som kom från det akademiska hållet, fick snabbt anpassa sig till en mindre principfast och mer pragmatisk verklighet.  

– Jag kom ju då från universitetet så det störde mig rätt mycket att folk var så intresserade av hur andra gör. Min uppfattning var: Sitt ner med standarden och se hur du ska göra, och så gör du det – och struntar i vad andra gör. 

– Så småningom har jag insett att det är en hopplös kamp, säger han lakoniskt. 

20 års analys av förvärvande bolags tillämpningar av IFRS 3 och IAS 36 har bland annat visat att det inte spelar så stor roll hur sofistikerade värderingsmetoder man har, redovisade värden och nedskrivningar kommer ändå ofta att vara mer beroende av yttre faktorer som hur konkurrerande bolag agerar och vad investerarna belönar. Marknaden tycks ha större makt än revisorer och redovisningsspecialister.  

Goodwillposterna varierar också starkt med marknaden. Redovisningsdefinitionen av goodwill är anskaffningsvärdet av det förvärvade bolaget minus de verkliga värdena av alla dess identifierbara tillgångar och skulder.  

– Eller som en av mina chefer sa: Så mycket vi var tvungna att betala, annars hade vi inte kunnat köpa företaget, säger Sven-Arne Nilsson.  

Taktisk hantering av uppblåsta värden

När transaktionsmarknaden går varm drivs priserna på bolagen upp och därmed goodwillvärdena. Det är normalt. Problemet är hur de uppblåsta värdena hanteras i den finansiella rapporteringen framåt. Björn Gauffin och Sven-Arne Nilsson har sett att företagen ofta hittar sätt att försvara de höga värdena, och slippa nedskrivningar. 

Men ibland kan ett högt goodwillvärde vara en belastning och då hittar bolagen ofta en förevändning att göra en större nedskrivning, gärna ett större engångsbelopp i stället för en gradvis värdeminskning. Den tidigare SEB-chefen Annika Falkengren bildade skola.  

– Det var hon som sa, i en kvartalsrapport, att det är lika bra att dra av hela plåstret när man drar, berättar Sven-Arne Nilsson. 

Den taktiken går emot principen i IFRS med en gradvis prövning av om man fortfarande kan försvara värdet på företagets redovisade goodwill.  

– Hela idén är att när man gör en värdenedgångsprövning som visar att man ska reducera värdet på goodwill, så ska nedskrivningen vara uträknad utifrån värderingen och man ska inte göra jättenedskrivningar, säger Sven-Arne Nilsson. 

Att det ändå har blivit så beror på att analytikerna tycks reagera bättre på en udda företeelse jämfört med vad som kan se ut som en gradvis försvagning av bolagets finansiella ställning.  

– Ordervärdet är en annan sådan klassiker, säger Björn Gauffin. 

När ett bolag förvärvar ett annat bolag så köper det även liggande ordrar, men få bolag i Sverige identifierar och redovisar ordervärdet för sig, utan det får ligga i den stora ”ospecificerade” goodwillposten. 

– Rent krasst är det ordervärdet, om det redovisas för sig, som påverkar resultaten negativt närmast efter förvärvet, säger Björn Gauffin och förklarar:  

– I takt med att den liggande ordern levereras får man inget resultat av det, utan får bara kostnadsföra det särredovisade ordervärdet vid förvärvet, vilket innebär att leveranser som görs den närmaste tiden efter förvärvet inte innebär någon intjäning.  

Efterlyser en tuffare övervakning

Generellt sett är den europeiska och svenska tillämpningen av IFRS mindre strikt än den amerikanska, enligt Björn Gauffin och Sven-Arne Nilsson. I sina artiklar har de också, mellan raderna, riktat kritik mot svenska revisorer för att de släpper igenom bolagens liberala tillämpning av denna IFRS.  

– Verkligt värde-värdering innebär att det är mer subjektiva värden i balansräkningen, och det blir svårare för revisorerna att säga om det är rätt eller fel, säger Björn Gauffin. 

– Det är också ytterst ovanligt att Nämnden för redovisningstillsyn angriper värdenedgångsprövningarna eller identifieringarna av immateriella tillgångar. Regelverket är för abstrakt för att Nämnden ska kunna använda sig av det och säga att nu har ni inte gjort vad ni skulle göra, säger Sven-Arne Nilsson.  

Uppfattningen delas av den renommerade analytikern Peter Malmqvist, som nyligen skrev till Sven-Arne Nilsson och Björn Gauffin i just denna fråga: ”Det är ett mycket svårt område för övervakningen. Svårt att veta vad som står i strid med standarden”, menar Peter Malmqvist. 

Sven-Arne Nilsson menar vidare att en förutsättning för att revisorerna ska bli strängare mot bolagen är att övervakningen av revisorerna blir strängare. Björn Gauffin instämmer: 

– Då måste det bli en mycket tuffare övervakning än vad vi har. USA har ju hårdare övervakning med SEC, som ifrågasätter alla delar i redovisningen. Även om något kanske är rimligt men som övervakarna tycker ser skruvat ut, kan de gå in och ifrågasätta. 

I Sverige har vi i stället fått en konsensusmodell där bolagen sneglar på varandra och i vissa lägen förhåller sig mer till praxis än faktiska redovisningsregler. 

– Under de första åren var en del förvärvare väldigt ambitiösa och gjorde stora utredningar för att identifiera och värdera sina immateriella tillgångar, men under åren har praxis blivit det som Björn kallar mellanmjölk, säger Sven-Arne Nilsson.  

Björn Gauffin fortsätter: 

– Många företag är ju av uppfattningen att inte göra mer än vad som är nödvändigt. Och inte mer än vad den stora massan gör, kanske snarare lite mindre.  

Trots att tillämpningen av IFRS 3 och IAS 36 lämnar en del över att önska, tycker Björn Gauffin att IFRS varit en väldigt positiv utveckling. 

– När folk klagar på IFRS brukar jag påminna om att den har ju skapat en internationell kapitalmarknad som aldrig hade funnits om IFRS inte hade införts. Nu kan man i princip sitta i Australien och titta på en svensk årsredovisning och jämföra med sina egna bolag och komma fram till om det svenska går bättre eller sämre.

 

Fakta och begrepp:

IFRS 3 Rörelseförvärv

Föreskriver hur företagsförvärv ska redovisas med fokus på att identifiera tillgångar och skulder och redovisa dem till verkligt värde.

IAS 36 Nedskrivningar

Kräver att företag vid varje rapporttillfälle tar ställning till om det finns indikationer på att en tillgång är värd mindre än dess redovisade värde. Syftet är tillgångar inte ska övervärderas. För goodwill föreskrivs årliga prövningar av återvinningsvärdet.

Goodwill

Den del av köpeskillingen för en rörelse som inte går att härleda till någon identifierbar tillgång. Konkret: Om rörelsen eller företaget värderas till/säljs för ett belopp som är högre än nettot av de verkliga värdena på företagets tillgångar och skulder är detta överskjutande värde goodwill.

IAS 38 Immateriella tillgångar

Identifierbara icke-monetära tillgångar som är allt från patent och orderstockar till varumärke och kundrelationer. Hur dessa ska värderas, om de ingår i ett rörelseförvärv, grundar sig på kvalificerade analyser som baseras på kunskap om marknaden, konkurrenter och så vidare men mynnar ut i en subjektiv bedömning.

 

Läs också:

•