”Goodwillfrågan kommer att överleva oss”

Sven-Arne Nilsson, redovisningsspecialist på Deloitte, och Björn Gauffin, som arbetar med ekonomiska utredningar på Kanton AB, har i femton fördjupningsartiklar på lika många år målmedvetet grottat ner sig i frågor som handlar om redovisning av immateriella tillgångar och goodwill.

Sven-Arne Nilsson har dessutom disputerat på en avhandling om utvecklingen av redovisning av goodwill från runt år 1850 till år 1998.

Hur mycket finns det egentligen att skriva om ämnet? Mycket, visar det sig, när vi kontaktar Deloittes redovisningsspecialist i fråga för att höra efter.

Sven-Arne Nilsson. Foto: Teiksma Buseva

I imponerade femton år har ni granskat hur de noterade företagen identifierar immateriella tillgångar i företagsförvärv. Dessutom för sjätte gången även hur goodwill därefter redovisas, särskilt nedskrivningar. Hur kommer det sig att detta fortfarande är ett intressant ämne att fördjupa sig i?

– Redovisning av goodwill och immateriella tillgångar är en av de verkligt klassiska redovisningsfrågorna. Häromdagen deltog jag i ett webbinarium om tyska Bayers redovisning i slutet av 1800-talet och på en fråga om hur de då redovisade immateriella tillgångar svarade jag, att man måste förstå det utifrån 1870 års tyska förbud mot redovisning som tillgång, svarar Sven-Arne Nilsson.

– Björn Gauffins intresse är mer i närtiden, och med tanke på hög förvärvsfrekvens är det fortsatt intressant, och viktigt, hur olika företag redovisar sina förvärv. Dessutom fortsatt så att nedskrivningar är förbryllande försumbara.

Hur länge till räknar ni med att fortsätta?

– Säg det… Goodwillfrågan kommer dock att överleva oss. Närmast följer vilka ändringar som IASB kommer att göra i standarderna, och vi får väl hänga med tills det blir klart.

Lite kortfattat, vad kan ni se för utveckling från när ni började granska frågan 2005?

– Inte mycket utveckling om jag får raljera lite, men det är viktigt att vi ser ett par klart positiva trender, som framgår av artikeln. Det andra iögonfallande är att goodwillbeloppen växer och växer, något som inte förutsågs när avskrivning av goodwill avskaffades 2005. Vi ser inte det som annat än en tickande bomb, ändå tycker vi att IASB, och övervakningsorganen, går runt den som katten runt het gröt.

Om vi blickar framåt, vad finns det för områden som skulle behöva en vidare genomlysning?

– I vårt fokus i år är IASB:s diskussionsrapport, och vi redogör ganska utförligt för det som står i den, om identifiering av immateriella tillgångar och efterföljande av goodwill, och för de tre svenska remissvaren på de frågorna. Vad kommer IASB att ändra i standarderna?

– Apropå de försumbara nedskrivningarna skriver IASB att för optimistiska värdnedgångsprövningar hanteras bäst av revisorer och övervakare. En vidare genomlysning av hur revisorerna eller övervakarna ser på det vore riktigt intressant, men de är lite som oraklet i Delfi – om de inte tiger som muren. Det gäller även hur de ser på den stora variationen i hur företag identifierar och upplyser om immateriella tillgångar.

Läs fördjupningsartikeln