Ett enat motstånd mot bedrägeri och korruption

Enligt vår erfarenhet är det inte svårt att identifiera bedrägeri och korruption, men det är svårt att vilja hitta det. OEDC förklarade i sin publikation år 2014 CleanGovBus – Integrity in Practice att bedrägeri och korruption står för cirka fem procent av världens ekonomi (och då talade inte de inte om de så kallade ”korrupta utvecklingsländerna”).

Sverige är inget undantag vilket vi alla kunnat läsa om i media under de senaste åren men det mesta av det som utreds syns inte i media. Med tanke på att de flesta bedrägerier upptäcks sent, kan vi inte utesluta att det är toppen av det berömda isberget.

Vad är då problemet? Varför kan vi inte upptäcka dessa oegentligheter tidigare, och varför blir upptäckterna så chockerande? Om vi ska tro på OECD så är korruption och bedrägeri mycket vanligt, varför känns det då inte lika lätt att hitta som att plocka upp skräp efter en festkväll på Avenyn eller på Medborgarplatsen?

Det finns ett enkelt svar. För att identifiera bedrägeri och korruption måste du verkligen vilja hitta det, inte nöja dig med att du letar efter det. Det duger heller inte att hoppas på att andra såsom revisorer och visselblåsare ska tala om var det finns.

Med bedrägeri och korruption menar vi all slags medveten och oetisk aktivitet som utförs av någon (både extern och intern) för egen vinning och som därmed orsakar skada på kort eller lång sikt. Man ska inte tro att det enbart handlar om oärlig personal, vilket självklart kan vara en faktor men det är oftast inte dessa personer som får den största vinsten.

De skador som orsakas av bedrägerier och korruption innefattar bland annat minskad eller utebliven vinst, skador på företagets rykte och varumärke samt erosion i din organisationskultur. Att identifiera röda flaggor och förstå vad de innebär är faktiskt inte svårt. I sagan Kejsarens nya kläder läser vi om ett barn som kan se den nakna sanningen betydligt snabbare än de avtrubbade vuxna.

Vi som ska föreställa mogna i sammanhanget tenderar till att inte leta efter varningsflaggor, men om vi gjorde det skulle dessa innefatta:

1. Skalbolag i skatteparadis.
2. Kontor som bara är en fasad utan bakomliggande riktiga affärspartners.
3. Leverantörer som ”mjölkar vår organisation och aldrig ger ett öre tillbaka”.
4. Omfattande och märkligt godkända kreditnotor till kunder (som får mer än de behöver eller förtjänar).

 

Det finns en uppsjö av ganska uppenbara indikatorer som många väljer att ignorera. Har vi kanske blivit en grupp människor som är besatta av policies, compliance, rutiner och kontroller? Det verkar som att vår sunda nyfikenhet har gömts undan.

I stället förlitar sig många företagsledningar på externa revisorer för att identifiera bedrägeri och skyller på dem när de inte hittar något! När skandaler uppdagas tar man vanligtvis avstånd och vill hellre hitta en syndabock. De externa revisorerna hamnar inte sällan i skottlinjen för detta, vilket delvis kan bero på mediernas rapportering.

I verkligheten har externa revisorer en roll att spela i sammanhanget. De har trots allt tillgång till organisationens bokföring och register, och de borde faktiskt göra mer, utan att ta på sig det fulla ansvaret. I stället för att sitta på sina höga hästar och vara professionellt skeptiska, kan man hjälpa ledningen med en ansats att stoppa bedrägeri och korruption tillsammans och anta ett förhållningssätt med en frisk nyfikenhet.

Om revisorer står enade tillsammans med företagsledningen mot bedrägeri och korruption kan de hjälpa organisationen att rädda stora värden för företaget och förhindra att de ansvariga avslöjas så som fallet nedan visar.

Under 2016 identifierade Hibis (företaget vi jobbar med) i samverkan med kunden (ett stort nordiskt företag) att en leverantör baserad på Cypern hade ett bankkonto i Estland som sålde kol till dem för hundratals miljoner kronor.

En närmare utredning visade att detta företag hade ett kontor med tre anställda, baserade på en advokatbyrå i Limassol. Företaget hade ingen kolgruva och kunde inte visa var kolet kom ifrån. Dessutom avslöjade en djupare granskning att människorna bakom företaget troligen var inblandade i ganska grov brottslighet. Men under tiden ledningen argumenterade sinsemellan var företaget inte på någon officiell sanktionslista. Deras hemsida hade en uppförandekod och till och med en whistleblower policy. Så då måste de vara okej, eller?

Efter en kort diskussion valde bolaget att artigt avböja vidare samarbete med företaget.

För tre veckor sen ringde den tidigare revisionschefen och berättade att vi ”räddade dem från att förlora ansiktet”. Samtidigt sände Uppdrag granskning 2019 en dokumentär som avslöjade att Stockholm Energi haft affärer med samma företag.

Att kunna identifiera bedrägeri och korruption sparar kostnader omedelbart och kommer i framtiden att förbättra bolagets rykte men inte minst din inre moral, särskilt när vi alla står tillsammans mot en gemensam fiende.

Vi vill bygga en bro mellan externa revisorer och företagsledningar i stället för att skylla på varandra när skandaler uppdagas, samt premiera den sunda nyfikenheten i stället för att leta efter rimliga men ofta felaktiga förklaringar.

Är du en externrevisor, ekonomichef, ekonomiadministratör eller bara intresserad av att bekämpa bedrägeri och korruption, ska du komma ihåg att vem som helst kan vara en bedrägeriutredare (hellre än en syndabock).

 

Läs mer:

•