Hitta artiklar

Sök efter artiklar i din yrkesroll

Redovisningskonsult

Lönekonsult

Skatterådgivare

Revisor

Annons
Foto: Getty Images
Debatt

2020.10.21

Var går gränsen för korruption?

Arbetet mot korruption är en kärnfråga för etiska och sunda affärer - och för ett hållbart samhälle. Det får aldrig stanna vid enbart en regelefterlevnadsfråga, det vill säga att inte bryta mot mutlagstiftningen. Ansvaret måste gå längre än så och inkludera ett etiskt ansvar för att inte bidra till de förödande konsekvenser korruption medför. Det skriver Natali Engstam Phalén, generalsekreterare vid Institu­tet Mot Mutor.

Det finns 35 000 miljarder skäl att motverka korruption. Dessa miljarder är nämligen vad den globala korruptionen mätt i kronor beräk­nas kosta årligen. De ekonomiska aspekterna är dock enbart en del av korruptionens skadliga konsekvenser och förekomsten av korruption slår undan förutsättningarna för vart och ett av målen i hållbarhetsagendan 2030.

Var och en måste ta ett proaktivt ansvar för att förebygga korruption och verka för att korruption inte förekommer vare sig i ens egen verksamhet eller hos ens tredjepartner.

Detta synsätt genomsyrar nu Institutet Mot Mutors självreglering på antikorruptionsom­rådet: Kod mot korruption i näringslivet, den så kallade Näringslivskoden Den aktör som vill agera ansvarsfullt har allt att vinna på att tillämpa reglerna i den.

Korruption och goda affärer går inte ihop. Det leder till fördyringar, enligt uppskattningar från OECD på omkring tio till trettio procent. Företag som associeras med korruption eller uppfattas som oetiska riskerar kundtapp, förlust av investerare och minskad attraktionskraft som arbetsgivare. Blir korrupta ageranden föremål för rättsprocess kan det också leda till stora bötesbelopp.

Att enbart förhålla sig till svensk lagstift­ning i arbetet mot korruption är inte tillräckligt, eftersom den bland annat saknar uttryckliga krav på förebyggande arbete. Det råder numera internationellt stor konsensus om vikten av just förebyggande arbete mot korruption. Lagstift­ning i detta avseende antas också i allt fler länder. Koden reflekterar detta synsätt och tillgodoser att svenskt näringsliv följer med i denna utveckling. Samtidigt stärks förtroendet för svenska fö­retag som etiskt ansvarstagande aktörer.

Näringslivskoden riktar sig till alla svenska företag som bedriver näringsverksamhet, privat som offentligt ägda. Men även myndigheter och kommuner kan ta stöd av koden i sitt antikorruptionsarbete. Kodens regler om förmåner berör i stor utsträck­ning gränssnittet mellan det privata och det offentliga, där korruptionsriskerna generellt är som störst. Och behovet av att proaktivt arbeta mot korruption – ett krav enligt koden – kan inte nog understrykas för alla sektorer.

Koden klargör att antikorruptionsarbetet faller på ledningens ansvar. Ansvaret omfattar klar kommunikation i frågan, men även säker­ställande av tillräcklig kompetens och resurser sett till identifierade risker. Styrelsen ska löpande hålla sig informerad om företagets anti­korruptionsarbete. Tonen från toppen är funda­mental och innebär såväl ord som handling.

Företag ska vidare regelbundet genomföra riskanalyser avseende korruption och utfallet av dessa ska vara styrande för de övriga åtgärderna: interna regler mot korruption, kommunikation och utbildning, system för kontroll av mellanhänder och andra tredje­parter, rapporteringskanaler för misstänkta korruptionsöverträdelser (visselblåsning) samt verktyg för kontroll och uppföljning. Den exakta utformningen av de olika åtgärderna överläm­nas till företagen och behöver anpassas bland annat efter företagets storlek.

Vad det handlar om är att skapa en kultur mot korruption och en riskmedvetenhet som medför att tecken på korruption kan fångas upp och hanteras. Koden betonar därför till exempel särskilt att den som rapporterar om korruption ska känna sig trygg att inte utsättas för negativa konsekvenser och att alla anställda ska få utbildning om vad som gäller i fråga om korruption.

Att förhindra korruption inom den egna verksamheten är en viktig del, men minst lika viktigt är ansvaret att inte medverka till korrup­tion genom tredjeparter, såsom mellanhänder och leverantörer. I en internatio­nell kontext är det just här som de största korruptionsriskerna finns. OECD har konstaterat att omkring 75 procent av interna­tionella mutbrott sker genom mellanhänder. Men, etiken gör sig gällande också här. Korruption i leverantörskedjan är till exempel intimt förknippad med risker för överträdelser av mänskliga rättigheter. Nyckeln för att mot­verka detta är riskbedömning och kontroll av tredjeparter. Koden innehåller nu konkret stöd för hur detta ska göras, kompletterat med praktiska verktyg.

Vinsterna med att följa koden är stora. Att ta till korrupta metoder innebär alltid långsiktigt en dålig affär. Det är dessutom oförenligt med allt hållbarhetsarbete. Utmaningen för många i näringslivet är hur arbetet mot korruption ska bedrivas och var gränsen för tillåtna ageranden går. Med den utvidgade vägledning som nu ges i koden görs dessa utmaningar mindre. Samtidigt tas alla eventuella ursäkter för att inte starta med det förebyggande antikorruptionsarbetet bort.

Det är hög tid att ta ett kliv framåt i arbetet mot korruption.

 

Tidigare debatt i ämnet

Det här är en debatt på Balans. Åsikter och synpunkter som framförs är författarens egna.

!

Delta i debatten!

Ring 08 506 112 49 eller skicka ett mejl till .

Annons

utgiven av

Ansvarig utgivare

Prenumerera på vårt nyhetsbrev

Med Balans nyhetsbrev får du varannan vecka det senaste från revisions- och rådgivningsbranschen.