Stora skillnader i hur nedskrivning av goodwill tillämpas inom EU

Sven-Arne Nilsson, redovisningsspecialist på Deloitte, och Björn Gauffin, som arbetar med ekonomiska utredningar på Kanton Finansiella Rådgivning AB, har i sjutton fördjupningsartiklar på lika många år grundligt satt sig in i frågor som rör redovisning av immateriella tillgångar och goodwil

Än finns mycket kvar att grotta ner sig i. Balans kontaktar författarna för att veta vad som har varit av särskilt intresse denna omgång.

Är det något särskilt som har överraskat er den här gången?

Björn Gauffin. Foto: Grant Thornton

− Ja, utan tvekan den stora ökningen av goodwill och minskningen av goodwillnedskrivning till 1,4 promille. Vi överraskas knappast av att immateriella tillgångar i huvuddrag identifieras vare sig sämre eller bättre än tidigare, men den bristande identifieringen, vid många förvärv, accentueras av vad som händer med goodwillposten, säger Björn Gauffin.

− Vi överraskades också över hur olika nedskrivning av goodwill tillämpas i stora EU-länder, trots den strävan efter konsistent tillämpning inom hela EU som European Securities and Market Authority (ESMA) har, fortsätter han.

Genomgången ni gör är unik, får ni någon respons på den?

− Det råder väl något av en tystnadens konformism. De kraftigt stigande goodwillbeloppen och de minst sagt försumbara nedskrivningarna av goodwill borde bekymra, vad det gäller både regeltillämpningen och den finansiella innebörden. I årets artikel framgår hur olika aktörer anser att det är andra aktörer som ska få redovisning av förvärv och i det efterföljande att fungera, säger Björn Gauffin.

Vad har fått er att göra den här undersökningen år efter år?

Sven-Arne Nilsson. Foto: Teiksma Buseva

− Det är nu mer än 50 år sedan som amerikanarna kom på att redovisning av förvärvade immateriella tillgångar skilda från goodwill var ett sätt att hantera goodwillproblemet, och mer än 20 år sedan FASB iakttog att immateriella tillgångar ofta hade inkluderats i goodwillbeloppet. Därför tydliggjorde de då att immateriella tillgångar ska särskiljas, och det blev även del av IFRS från och med 2005. Vi fortsätter, om vi orkar, tills vi ser att det fullt ut tillämpas, och där är vi inte ännu, säger Sven-Arne Nilsson.

Kan vi se fram mot fördjupningsartikeln IFRS – 18:e året i rad?

− Det går inte precis av bara farten att göra undersökningen ett år till, men det som överraskade oss denna gång tillsammans med den drastiska ändringen av makroekonomin lockar oss att ta det artonde året. Därtill, som framgår i fördjupningsartikeln är det mycket som är på gång och intressant att se vart det tar vägen – även om kvarnarna mal långsamt, säger Sven-Arne Nilsson.

Läs fördjupningsartikeln här: 

 

•