Varje år upphandlas varor och tjänster för över 700 miljarder kronor i Sverige. Att det på senare år har blivit vanligare att inkludera skatter i företagens hållbarhetspolicy är därför helt rätt i tiden.

Efter en rundringning bland experter och rådgivare inom skatt för några månader sedan kunde Balans visa på att företagen har börjat betrakta skatt med en ny blick – och att de därför numera efterfrågar .

Även Skatteverket konstaterar att det blir allt vanligare att synen på att betala skatt ingår i företagens hållbarhetsarbete.

Skattepolicy att föredra

På sin webb konstaterar myndigheten bland annat att det är god idé att företag upprättar en skattepolicy, som kan innehålla punkter som att tacka nej till kunder, leverantörer och andra samarbetspartners som inte betalar rätt skatt, hur företaget ska agera om det är oklart om en transaktion är laglig, samt hur leverantörer och samarbetspartners väljs.

Jan Kellgren. Foto: Linköpings universitet

– Att önska en leverantör som inte ägnar sig åt avancerad skatteplanering är fullt förståeligt. Men det finns gränser för vad man har rätt att kräva, bör kräva eller bör ha rätt att kräva inom ramen för en offentlig upphandling, säger Jan Kellgren, professor i skatterätt vid Linköpings universitet, och fortsätter:

– Skattemoral passar inte vid offentliga upphandlingar. För man kan vidare fråga sig: vilka krav är materiellt sett är godtagbara att ställa och vilka tillåtliga krav är lämpliga att ställa?

Det finns även exempel på upphandlingspolicys med formulerat krav på att kommunens leverantörer ska agera etiskt och ansvarsfullt i fråga om skatteplanering.

Hållbarhet, skatt och moral

Men hållbarhetsperspektivet på skatter är mycket mer sammansatt än att företagen ska betala så mycket skatt som möjligt, eller bete sig moraliskt. Det menar alltså Jan Kellgren och Eleonor Kristoffersson, professor i skatterätt vid Örebro universitet, som tillsammans har uppmärksammat frågan i en artikel i Svensk Skattetidning.

I sin artikel skriver skatterättsprofessorerna att de är skeptiska till att inom ramen för gällande rätt få in villkor av skattemoralisk karaktär i offentlig upphandling. Även med förändrad lagstiftning blir det svårt att se hur sådana villkor effektivt ska kunna hanteras av upphandlande enheter.

Att granska ett företags organisation och transaktioner i syfte att avgöra om de ägnar sig åt avancerad skatteplanering är oerhört komplext, även i det fall upphandlande myndighet skulle få insyn. Det kräver i så fall specialistkompetens hos myndigheten.

– Skatteflykt är en gråskala. Det är något som på ett slags principiellt plan kan synas vara tillåtet i lagstiftningen, men inte sällan underkänns i domstolarna. Man skulle möjligtvis kunna ha ett kriterium vid offentlig upphandling att företaget inte har en dom på sig under en viss tidsperiod vad gäller skatteflyktslagen, säger Eleonor Kristoffersson.

– Men det tar lång tid mellan handling och dom. Säg att ett företag har en lagakraftvunnen dom i kammarrätten, fem år efter att de gjorde ett underkänt skatteupplägg. Verksamheten har nu betalat skatten och skattetillägget. Frågan är om det relevant för en upphandling som företaget gör i dag?

Start av nytt koncernbolag

Och vad gör man om en skatteplanerande koncern startar ett nytt koncernbolag som lämnar offert inom ramen för en upphandling, ska det bolaget belastas med koncernens skatteplanering?

Eleonor Kristoffersson. Foto: Peter Ahlbin

En annan svår fråga, påtalar forskarna, är om bestämmelser i ett civilrättsligt kontrakt om avancerad skatteplanering ska likställas med vad förvaltningsdomstolarna har underkänt inom ramen för ett skatteärende. För i så fall måste avtalen skrivas så att det framgår.

Men knäckfrågan är hur man kommer åt dem som skatteplanerar just nu.

Att kunna koppla till en dom i skatteflyktslagen blir alltså inte relevant vid tidpunkten för upphandlingen. Det kan också hämma konkurrensen, eftersom det kan finnas parter som vill missgynna en leverantör genom att skylla på skatteplaneringsupplägg, säger Eleonor Kristoffersson.

Hur angeläget är det då att ett företag kan visa att de är hållbara skattebetalare i samband med en offentlig upphandling?

– I dagsläget inte alls. Det går inte att kontrollera. Det är visserligen inte kul när pengarna hamnar i ett skatteparadis, eller att leverantören får en lyxbil. Men då måste man hitta ett sätt att få access till företagens data – och dessutom kunna förstå siffrorna. Under tiden kan ett sådant bolaget etablera ett systerbolag att koppla in det i stället. Det går att kringgå, säger Jan Kellgren.

Certifiering möjlig väg

Finns det en lösning framåt? Det är något skatterättsprofessorerna funderat på. Möjligen via en certifiering. Men det skulle mest gynna stora bolag som har råd att skaffa en sådan. Det är inte lätt att göra systemet rättvist, menar Jan Kellgren och Eleonor Kristoffersson.

– Upphandlingslagstiftningen och upphandlingsavtalen är fel sätt att komma åt skatteplanering på. Kompetensen finns inte hos upphandlande myndigheter. Lösningen för aggressiv skatteplanering existerar redan i våra skattelagar och drivs även i fortsättningen bäst av Skatteverket och skattedomstolarna. Det blir både mer effektivt och rättssäkert, understryker Eleonor Kristoffersson.

Mer om skatter och hållbarhet: