Branschens högsäsong pågår för fullt, och just dessa arbetstoppar har diskuterats livligt på senare tid, inte minst utifrån ett employer branding-perspektiv. Vi som bransch behöver ta tag i denna fråga, och adressera strukturella delar.

Men här och nu när trycket är som störst, vill jag sätta ljuset på bitar som var och en av oss kan påverka – det är helt enkelt viktigare än någonsin att vi tar hand om oss själva. Förutom bra mat, sömn och rörelse behöver vi alla – trots hög arbetsbelastning – ta oss tid för återhämtning och vila. Det finns mycket information och inspiration kring hälsa och välmående men vi behöver inte göra det så komplicerat utan börja med att ta några små steg. För mig handlar det om att koppla av, inte genom en mils löpning, utan en promenad, meditation en stund eller en paus med härliga kollegor. Jag tror att de många små stegen på totalen ger framgång. Här behöver vi som bransch hjälpa våra medarbetare att hjälpa sig själva. Vi behöver bli bättre på att uppmuntra och underlätta självledarskap.

I en här på tidningenbalans.se i januari ställde Pernilla Broberg och Nellie Gertsson frågan ”Hur får vi revisorsassister att stanna?” Artikeln belyser utmaningar som vår bransch står inför och vad vi som arbetsgivare behöver fundera kring. Bland annat nämns det att sannolikheten att lämna är större om revisorsprofessionen i mindre utsträckning upplevs som meningsskapande, samhällsbidragande och intellektuellt utmanande. Beslutet att lämna är också associerat med upplevd obalans mellan arbetsliv och privatliv.

Fyra av mina kollegor reagerade på bilden som målas upp i artikeln. De att de anser att revisorsyrket kräver – och förtjänar – lite mer nyans.  De lyfte bland annat fram sin syn på syftet – att revisorn är en viktig del för att skapa tillit i det finansiella systemet. Så att bankväsen, investerare, aktieägare, leverantörer, anställda, kunder, staten och en mängd andra intressenter kan lita på de finansiella rapporterna. Att detta i ett makroperspektiv bidrar till starkare företag med bättre förutsättningar att generera arbetstillfällen och skattepengar till vårt gemensamma samhällskontrakt. Det gör mig stolt när mina kollegor visar exempel på självledarskap på detta sätt – de ser något de vill bidra till att ändra, resonerar, reflekterar och tar plats. Jag hoppas att sådana initiativ gör att fler känner stolthet och väljer att stanna i yrket.

Så vad behöver vi arbetsgivare i branschen göra för att öka förutsättningarna för självledarskap? Det första steget för mig handlar just om inre motivation. Vi behöver hjälpas åt att kommunicera värdet av vad vi bidrar med i ett större sammanhang. Att fråga ”vad är viktigt för dig?” och ”vad uppskattar du mest med ditt jobb?” kan bidra till att fler hittar sin motivation. Hos oss är självledarskap en del i våra ledarskapsutbildningar och det ingår i introduktionen av nyanställda. Det är viktigt för oss och vi jobbar med att utveckla detta ännu mer.

Att förstå sitt syfte och ge sig själv tid för vila och återhämtning ger så mycket mer än vi tror. Under återhämtning ger vi hjärnan bäst möjlighet att lösa problem och vara innovativ. Då faller intryck och bitar på plats och vi hittar lättare nya lösningar. Mina egna bästa idéer kommer ofta under promenader i skogen.

Vi arbetar nära våra kunder och blir bättre tillsammans med dem. Tillväxtverkets senaste undersökning Företagens villkor och verklighet visar att sju av tio små och medelstora företag vill växa. Samtidigt upplever företagarna att brist på egen tid för företagets kärnverksamhet och strategiska frågor är ett hinder för tillväxt. Undersökningen visar också att andelen innovativa företag har minskat något de senaste åren.

Här vill vi hjälpa företagare och lanserade nyligen något vi kallar för ”entreprenörstid”. Begreppet sammanfattar känslan av att ha bra flyt i verksamheten, att ha tid över till att tänka stort och långsiktigt. När vi i branschen erbjuder Sveriges företagare effektiv avlastning ger vi dem möjlighet att affärsutveckla och vara mer visionära. Liksom vi strävar efter att ge våra medarbetare tid för återhämtning och reflektion– för att må bra och även frigöra kraft och idéer till vårt eget utvecklingsarbete – kan vi i branschen göra detta för våra kunder.

I höstas tog vi på Grant Thornton just en sådan paus och gav oss själva möjlighet att, på en kickoff i fjällnatur, reflektera tillsammans för att ge oss nya idéer för ett mer hållbart arbetsliv. Resultatet – att självledarskap står i centrum för det arbetet. Steg för steg kommer vi att bli mer hållbara, så att vi kan fortsätta att må bra och frigöra tid för våra kunder. Så att de – tillsammans med oss – kan fortsätta att växa och vara innovativa.

Tillbaka till helheten – som bransch behöver vi gemensamt angripa frågorna om revisionsyrkets attraktivitet. En nyckel – kanske den viktigaste – är att just ge förutsättningar för självledarskap. Här ser jag fram emot en brant utvecklingskurva i branschen med spännande inslag och inspiration.