Det är tråkigt att säga, men sannolikt är det få som blir överraskade av att läsa denna artikel.

Vi i Sverige vill ofta ses som ärliga, trevliga och omtänksamma. Vi har fått laget före jaget med modersmjölken och tror att vi kommer långt med sunt förnuft. Detta är kanske en något förskönad självbild eller möjligen en önskan att verkligheten är bättre än den är.

När personer i samhället utnyttjar välfärds­systemet och skor sig själva utan betänkligheter är det många som reagerar. I nästa stund kan samma personer inte föreställa sig att det kunde ske igen. Hur är det möjligt? Det kanske låter cyniskt men vi har alltför ofta genom åren sett total förvåning när bedrägerier uppdagas.

Missbruk av skalbolag, både lokalt och internationellt, för penningtvätt är ganska främmande för de flesta men vad är de verkliga orsakerna till fenomenet? Bedrägeri, kor­ruption och penningtvätt har olika juridiska definitioner men grundsyftet är detsamma; att tjäna pengar på ett oetiskt eller olagligt sätt. Genom att det florerar kriminella pengar i samhället från droghandel, svartarbete, rån, prostitution, illegalt spel med mera finns behovet av att tvätta pengarna vita.

Så länge det finns aktörer som accepterar stora belopp i kontanter kommer problemen att kvarstå. Så länge det finns avsättning för stöldgods finns det tjuvar.

Under 2016 när ”Panama Papers” avslöjades chockades vi, vilket bör jämföras med den lilla krusning på vattenytan som ”Pandora Papers” nyligen skapade. Vad är orsaken till detta? Blir vi sakta invanda med förekomsten av bedrägeri och korruption eller vill vi bara inte se det längre?

I en studie vi genomförde i Norge där 15 av de största företagen deltog visade det sig att man gladeligen accepterade att den uppskattade kostnaden för bedrägeri och korruption i ge­nomsnitt kan vara sex procent av omsättningen. Man bedömde däremot sin egen organisation som ”bäst i klassen” med betydligt färre problem inom området. Verkligheten är att bedrägeri, korruption och oegentligheter sker hela tiden med stor skada för både företag och samhälle som följd.

Så, är det svårt att hitta varningssignalerna? Absolut inte. Om du bryr dig om att titta och vara nyfiken är det lätt att upptäcka överdebiteringar från leverantörer, anställda som bara är lite för giriga eller kunder som ställer krav på kick-back. Allt du behöver göra är att öppna ögonen för att detta sker och framför allt; försöka tänka som en bedragare för att kunna veta vad man ska reagera på. Är man i grunden vaken och nyfiken så underlättar det enormt.

Är det så att vi är fullt upptagna med att hitta syndabockar när någon stor skandal briserar så vi inte ens tänker på hur vi ska lösa problemet? Revisorer hamnar då och då i skottlinjen och refereras till som några som borde ha upp­täckt det som var fel. Men är det verkligen rätt­vist att skylla på revisorerna? Har man gjort vad man kan för att förebygga och upptäcka tidigt? Det är ett gemensamt ansvar som involverar alla inklusive revisorer, controllers, ledning och många, många fler.

Vem ska då upptäcka varningssignalerna? Om möjligt, självklart de som finns i första ledet av själva transaktionen. Men allt ansvar kan inte läggas på exempelvis den enskilde handläg­garen eller butiksanställde.

Vi kan dock uppmuntra till en kultur där det är positivt att säga ifrån om misstanke uppstår. Bli glad när du ser något! Det är bra att oegentlig­heter upptäcks så ledningen vet vad som sker. Det är då du kan agera för en förändring i stället för att vara lyckligt ovetande om det som sker under ytan.

I vår värld finns det tre nivåer av aktiviteter som är effektiva för att motverka bedrägeri och korruption:

1. Att arbeta förebyggande för att öka med­vetenheten, implementera kontroller och säkerställa flödet så gott det går.

2. Arbeta proaktivt och uppmuntra hela organi­sationen att leta efter varningssignaler för att upptäcka dem så tidigt som möjligt.

3. Då det kommer in tips, rykten eller andra indi­kationer på oegentligheter är det avgörande att man agerar och utreder dem effektivt och strukturerat.

Våga prata om problemet och öppna upp för samtal om möjliga scenarier. När man har dis­kussionerna i kafferummen har man kommit långt med att öka medvetenheten.

Nu är det dags att vi alla ser och agerar, på alla nivåer!

 

Tidigare debatter/artiklar i ämnet:

• 
• 
•