”Revisorsyrket behöver ingen uppdelning”

Med anledning av Rakel Lennartssons krönika så vill jag först framhålla att den är välskriven och tankeväckande. Nedan kommenterar jag tanken om två kategorier av revision, frågan om två olika jobb och därefter den mindre byråns risk med att helt släppa ISA.

Slutligen bemöter jag föreställningen att vi rör oss mot ett polariserat läge med antingen revision av börsföretag eller revision av mindre företag enligt ISA för LCE. Som om inget fanns däremellan, trots att det är där typ det mesta händer.

Annan kategorisering

Att ISA för LCE finns, utöver ISA, innebär inte att det uppstår två kategorier av revision. Tvärtom tillhör båda regelverken samma kategori då graden av bestyrkande i ISA för LCE är densamma som i ISA, i vart fall i utgångsläget och därmed under överskådlig framtid.

Det går förstås inte att utesluta en sådan utveckling, men det vore enligt min mening olyckligt och i så fall och inledningsvis en följd av en missriktad förklaringsmodell gentemot marknaden och näringslivet.

Man bör se ISA för LCE som att det blir lättare för revisorn att vara compliant, snarare än att det är något enklare eller något av en lägre grad. Vi revisorer bör inte verka för att våra två standarder kan komma att uppfattas som något annat än likvärdiga.

Det är snarare företagen i de olika kundgrupperna som kan kategoriseras, förmodligen i fler än två, men syftet med vårt jobb är principiellt detsamma oavsett företagens olikheter.

Samma jobb men olika

Är det ett annat jobb att vara revisor i ett börsnoterat företag än ett onoterat företag? Både ja och nej skulle jag säga.

Ja, självfallet medför ett spritt ägande med reglerad handel i aktien och en rad tillkommande uppgifter och regelverk att det dagliga arbetet blir annorlunda och än mer formellt inom uppdragen och byrån.

Ja, normalt medför uppdrag i onoterade företag att revisorn kommer i kontakt med en helt annan bredd av revisionsnära frågor.

Men nej, i ett externt perspektiv är vi alla revisorer med samma samhällsuppdrag, gentemot företagens intressenter har vi samma jobb.

Att släppa ISA kräver strategisk försiktighet

Tillämpning av ISA för LCE styrs som bekant av vissa subjektiva kvalitativa bedömningar (revisorns) vad gäller uppdragets komplexitet respektive vissa objektiva kvantitativa gränsvärden (uppdragets).

De kvantitativa gränsvärdena sammanfaller med definitionen av större företag i Årsredo­visningslagen. Större företag (K3) är därmed uteslutna från tillämpning av ISA för LCE. Mindre företag kan bedömas vara komplexa vilket gör att även de utesluts.

Viss säkerhetsmarginal är också bra då det inte går att utesluta att en kvalitetskontroll kan underkänna valet av ISA för LCE beroende på avvikande mening kring tillämplig-heten. Därför bör så kallade kantbollar undvikas såväl i den kvalitativa som den kvantitativa bedömningen.

En byrå som helt väljer bort att arbeta med ISA kommer således inte att hantera annat än tydligt mindre och icke komplexa uppdrag, man skulle kunna kalla dessa eventuella byråer för K2-byråer.

En tanke till, så värst stort är inte ett K3-företag, därmed hopar sig frågor även hos mig, hur växer man med sin kund, hur utvecklas man och hur rekryterar man om byrån begränsar sig till ISA för LCE.

Jag lägger ingen värdering i detta, var och en är fri att gå sin egen väg. Men nog vore det en starkt begränsande väg att välja, lite av en återvändsgränd.

Men trots ett sådant eventuellt val så är det är ändå revision som tillhandahålls med samma bestyrkandegrad, apropå kategorier.

Konsolidering i mittfältet

Det pågår en konsolidering av revisionsmarknaden, till exempel är vi på Frejs numera en del av Cedra som har grundats av oss tillsammans med ytterligare några starka mellanstora byråer, stöttade av Adelis och drivna av tesen att vi blir ännu starkare tillsammans.

Vi väljer att aktivt fokusera på den absoluta merparten av företagen, alltså de privatägda företagen, större som mindre, drivna av strävsamma och uthålliga entreprenörer, kompanjoner, familjer och vanligt folk.

Till detta också så kallade listade uppdrag (noterade på annan plats än reglerad marknad). Och förstås föreningar, stiftelser och andra samhällsnyttiga organisationer. Därtill bostadsrättsföreningar, där det också sker en handel i andelarna som möjligen är lite väl oreglerad, men det är en annan fråga.

Gemensamt för dessa typer av uppdrag är närheten till ägarna, ledningen, beslutsfattarna, rådgivningen och kundens behov av ett bollplank med en vägledande och pragmatisk ansats. Givetvis utan att äventyra vårt oberoende eller på annat sätt inkräkta på vår formella roll som revisorer, vår externa uppgift får inte kunna ifrågasättas.

Denna dominerande del av näringslivet, det breda mittfältet, förtjänar fullt fokus från oss revisorer som förstår villkoren för just deras företagande.

Därför gör vi den kraftsamling som bildandet av Cedra-gruppen innebär, vi samlar våra styrkor för att bättre kunna möta framtiden tillsammans med våra uppdragsgivare, mindre som större, i medgång såväl som i motgång.

Befintlig reglering räcker gott

Medan de allra största byråerna i allt väsentligt koncentrerar sig till PIE-företagen och de allra minsta byråerna eventuellt koncentrerar sig till ISA för LCE så fokuserar vi mellanstora byråer på näringslivets breda mittfält, där typ det mesta händer. Vi har alla samma jobb fast vi gör det på olika ställen.

Ytterligare reglering av vårt yrke behövs inte, vare sig i kategorier eller behörigheter. Revisionsbranschen går framtiden bäst tillmötes med en enad front, vår samhällsuppgift är svår nog att förklara som det är.

 

Läs mer om och av Mikael Glimstedt:

• 
•