Ska revisorn hålla sig borta från hållbarhetsinformation? Självklart inte! Revisorns roll är inte att själv ha expertkunskap inom alla områden, men revisorn är tränad för att strukturera och hålla ihop olika experter för att kunna lämna ett bestyrkande. Det menar Markus Håkansson, hållbarhetsansvarig på BDO, som ger sig in i debatten om hållbarhetsgranskning.

Under en boklansering i samband med FAR:s hundraårsdag ifrågasatte Peter Malmqvist, finansanalytiker och tidigare revisor, lämpligheten i att revisorer granskar hållbarhetsinformation. Han sa även att hållbarhetsrapportering och finansiell rapportering bör hållas åtskilda. 

Jag menar att Peter Malmqvist är helt fel ute. 

Att revisorer skulle vara diskvalificerade för granskning av hållbarhetsinformation på grund av att de inte har expertkunskap inom hållbarhetsområdet är ett resonemang som saknar substans. Revisorns roll är inte att förstå alla frågor och själv kunna tolka all information – icke finansiell som finansiell. Revisorns uppgift är att utifrån en riskanalys och en gedigen planering identifiera väsentliga påståenden och granska dem för att sedan kunna lämna en revisionsberättelse, ett intygande eller ett bestyrkande. 

Ingen kan vara expert på allt 

Jag har svårt att föreställa mig att det finns experter inom hållbarhet som kan hantera all tänkbar information, från miljö och sociala frågor till styrning och strategi. Tvärt om kräver granskning av hållbarhetsinformation en rad olika experter. På samma sätt som vid granskning av finansiell information, där revisorn behöver hjälp av experter inom till exempel inkomstskatt, moms, finansiering, avancerad redovisning och värdering.  

Peter Malmqvists resonemang att det kommer att dröja länge innan bolagens hållbarhetsinformation håller samma kvalitet som den finansiella informationen och att möjligheten till jämförbarhet är liten håller inte heller. För varför skulle det vara ett skäl till att revisorer ska hålla sig borta från att granska hållbarhetsinformation? Jag ser ingen logik i det. Revisorer är den enda yrkesgrupp som är tränade för att säkerställa och hålla ihop experter av olika slag för att kunna lämna ett bestyrkande. Vi är dessutom på väg in i en ny era med bättre möjligheter till jämförbarhet och transparens för väsentlig information. 

Finansiell information och icke finansiell information hänger ihop 

Jag kan inte heller se att det finns några vettiga skäl till att finansiell information och icke finansiell information ska hållas isär. Det skulle ju innebära att revisorn ska släppa ansvaret för halva rapporten (med icke finansiell information), som är direkt integrerad med den andra halvan (med finansiell information). Det är knappast rimligt och skulle gå tvärt emot de senaste årens utveckling. All lagstiftning inom området och alla EU-regler som tas fram har i dag samma inriktning, nämligen att det inte görs någon uppdelning mellan icke-finansiell och finansiell information. Liksom att all information som företagets intressenter efterfrågar ska redovisas externt av företaget.  

Fram tills nu har hållbarhetsrapporter sett väldigt olika ut eftersom de ramverk som har använts inte har haft fokus på jämförbarhet och transparens. Nu får vi sådana regelverk via EU och IFRS, vilket har varit länge efterfrågat. Kopplingen till den finansiella sidan har inte heller varit så stark tidigare, men nu blir den det.  

Givetvis kommer hållbarhetsinformationen se olika ut för olika företag även fortsättningsvis. Men inte heller det är ett argument mot att revisorer ska granska informationen. Det samma gäller ju den finansiella informationen. Vad som är väsentlig information kommer alltid att variera mellan bolag, beroende på exempelvis affärsmodell och strategi. Ett tillverkande företags årsredovisning har ju av naturliga skäl inte samma fokus som ett tjänsteföretag eller ett fastighetsföretag. 

Revision av hållbarhetsinformation ett framtidsområde 

Det råder ingen tvekan om att revision av hållbarhetsinformation är ett framtidsområde för branschen. Det integrerade tänkandet, det vill säga hänsyn till miljöfaktorer, sociala faktorer och styrning i ett företags strategier för värdeskapande, är klar. Självklart är också företagets intressenter angelägna om att få ta del av framstegen i företagets rapportering och, i förlängningen, externa redovisning. Hanteringen påverkar direkt företagets finansiella förmåga när det gäller ökning och bibehållande av intäkter, minskning av kostnader, lindring av risk samt möjligheterna till finansiering. 

Revisorn har en viktig roll i hållbarhetsarbetet. Och hållbarhetsgranskning är definitivt ett framtidsområde för branschen.