Hitta artiklar

Sök efter artiklar i din yrkesroll

Redovisningskonsult

Lönekonsult

Skatterådgivare

Revisor

Annons
Foto: Getty Images
Yrkesvardag

2021.07.02

Rapportering: ”Det är dags att ta i hand”

EU:s gröna omställning av ekonomin tar sikte på rapportering. För revisions- och rådgivningsbranschen innebär det att hållbarhetsexperterna och redovisningsspecialisterna nu måste samarbeta.

text:

Rakel Lennartsson

Tio år efter lanseringen av begreppet integrerad rapportering (IR), är sammanlänkningen av finansiell och icke-finansiell information på väg att bli verklighet. Motorn är ett helt nytt lagstiftningspaket från EU, som tar sikte på finansbranschen för att ställa om ekonomin i hållbar riktning.

Mikael Scheja. Foto: PwC

Mikael Scheja är disputerad i redovisning och redovisningsspecialist på PwC. Han beskriver det som händer med en konkret liknelse från sin vardag.

– Jag och Isabelle måste ta i hand för att kunna ge råd till våra kunder. Medarbetare på bolagen behöver göra samma sak, de måste kliva ut i korridoren och gå över till sina kollegor, hållbarhetsavdelningen och ekonomiavdelningen måste utbyta information.

Isabelle Hammarström är hållbarhetsrevisor och rådgivare på PwC. Hon har sett hur lagkravet på hållbarhetsrapportering som kom 2017 (hållbarhetsrapportering enligt ÅRL) mest har blivit en administrativ börda för bolagen, eftersom det stannat vid en pappersprodukt.

Isabelle Hammarström. Foto: PwC

– Man behöver ta steget från pappersprodukten till att länka den med det finansiella, men de flesta företagen är inte där i dag, säger hon, men menar samtidigt att det förändras i en rasande takt med EU:s nya lagstiftningspaket.

Den bärande idén bakom EU:s paket för hållbara finanser är att kapitalet ska styras bort från skadliga aktiviteter i riktning mot förnybart och hållbart. Lagstiftningen riktas i ett första led mot den finansiella sektorn, som genom den så kalladedisclosure-förordningen tvingas till omfattande hållbarhetsrapportering.

Näringslivet ska hållbarhetsrapportera

Finansbolagen kommer i sin tur att begära hållbarhetsinformation från alla bolag som de investerar i, vilket innebär att hela näringslivet i praktiken kommer att behöva hållbarhetsrapportera. Den så kallade taxonomin sätter upp kriterier för att avgöra vilka verksamheter som kan anses miljömässigt hållbara.

Så småningom kommer redovisningsdirektivet att uppdateras och då blir fokus på hur det hela ska rapporteras; det kommer att finnas en EU-gemensam standard. Enligt Isabelle Hammarström är det först när den nya standarden är på plats, 2023, som vi kan börja tala om integrerad rapportering på riktigt.

– Då tar man troligen bort hela möjligheten att ens ha en separat hållbarhetsrapport. Allt ska in i förvaltningsberättelsen, styrelsen ska ta hela ansvaret och rapporten ska granskas av revisor.

”Man behöver ta steget från pappersprodukten till att länka den med det finansiella” – Isabelle Hammarström

Det kommer rentav bli svårare att presentera hållbarhetsrapporten separat, tror Isabelle Hammarström, eftersom informationen som ska rapporteras kommer att vara så hårt länkad till affären och hur den bidrar till att uppfylla Parisavtalet och EU:s miljömål.

– Man måste förstå, utifrån risker och möjligheter, hur väl ens affärsmodell står sig utifrån 1,5-gradersmålet.

Integrerad information igång

Men även om det dröjer till 2023 innan vi kan tala om integrerade rapporter har arbetet med att integrera informationen redan börjat.

– Vi är på väg mot integrerad rapportering på så vis att vi länkar ihop aktiviteterna i hela värdekedjan med de finansiella rapporterna, säger Mikael Scheja. Allt du skapar, och även det du inte skulle vilja skapa, såsom bieffekter, kan du nu äntligen sätta kronor och ören på.

Detta är det verkligt nya! När IIRC (numera The Value Repoting Foundation) lanserade sitt ramverk för integrerad rapportering gav det en skjuts åt ambitiösa bolag att beskriva sin värdekedja, men värdekedjan kopplades inte till resultaträkningen.

”Företag styrs och utvärderas utifrån resultaträkningen och övrigt innehåll i de finansiella rapporterna” – Mikael Scheja

– Nu kan man ta sin finansiella rapportering och nyckla ut den och säga så här mycket av vår investering bedömer vi bli hållbar på sikt, 30 procent av det vi investerar, en miljard av tre. Den typen av relationstal har vi aldrig haft förut, säger Mikael Scheja.

Krav på rapportering kan uppstå antingen för att politiker ställer dem genom lagstiftning, eller för att marknaden efterfrågar dem, så kallad efterfrågestyrd rapportering. Mikael Scheja menar att det har funnits en efterfrågan på hållbarhetsinformation, men mer som en hygienfaktor, ingenting som man verkligen styrt efter.

– Företag styrs och utvärderas utifrån resultaträkningen och övrigt innehåll i de finansiella rapporterna. Sen är det klart att en bra investerare också viktar in hållbarhet någonstans i bakhuvudet, men det har varit två parallella rapportströmmar.

Finansiell och icke finansiell information

Integreringen uppstår när man, som Mikael Scheja säger, måste ”nyckla ut” den finansiella datan på hållbarhetsinformationen. Vad innebär det i praktiken? Hur sammanlänkas finansiell och icke finansiell information?

– Det handlar att bryta ut vilka KPI:er som ska rapporteras och vilka delar av den finansiella redovisningen som berörs. Men sedan handlar det också att ta reda på: Är ni hållbara? Det kan man inte gå till en finance-avdelning för att fråga, utan då måste man gå till en hållbarhetschef eller miljöchef som är tekniskt kunnig inom området, säger Isabelle Hammarström.

”De måste kliva ut i korridoren och gå över till sina kollegor, hållbarhetsavdelningen och ekonomiavdelningen måste utbyta information” – Mikael Scheja

Mikael Scheja fyller i att för den finansiella sidan kommer det bli frågan att ”klyva informationen utifrån andra parametrar”. Där man tidigare mätt exempelvis kostnadsställen, affärsområden och produkter, behöver man nu mäta hållbara och icke-hållbara aktiviteter och veta vilka intäkter och kostnader som härrör från respektive område.

– Det klarar vi inte om vi inte snackar med det andra gänget, säger han och konstaterar att det stora regelpaketet från EU förändrat livet på revisionsbyrån.

– Så många gemensamma diskussioner vi har haft tillsammans det senaste året! Från att kanske bara ha hälsat på varandra vid kaffeautomaten eller för att man spelat i samma fotbollslag någon gång. Det har aldrig hänt historiskt. Och det gick ju så fort för att det kom regulatoriska krav. Så ja, lagstiftning har betydelse, det går inte att säga annat.

EU:s nya lagar för rapportering av hållbarhet

Taxonomiförordningen – en direktverkande ramlag med så kallade delegerade akter för en rad olika miljömål, och i ett senare skede sociala mål. Taxonomin kan liknas vid en katalog, ett omfattande klassificeringssystem med kriterier som verksamheter måste uppfylla för att kunna anses som hållbara. Taxonomin ska tillämpas från och med verksamhetsår 2021 av finansiella bolag och stora bolag eller koncerner av allmänt intresse med minst 500 anställda som omfattas av krav på hållbarhetsrapportering enligt redovisningsdirektivet.

Disclosureförordningen – en direktverkande lag som reglerar hur finansiella företag ska informera investerare och kunder om ESG-faktorer.

CSRD, Corporate Sustainability Reporting Directive – ersätter NFRD från 2023. I praktiken handlar det om en uppdatering av EU:s redovisningsdirektiv med skärpta regler om hållbarhetsrapportering för större bolag och bolag av allmänt intresse. Det blir krav på tredjepartsgranskning och EU kommer att anta en gemensam standard som alla ska rapportera enligt, till skillnad från i dag när företagen själva väljer hur de ska rapportera sin hållbarhetsinformation. Liksom NFRD införs CSRD i svensk lag genom en uppdatering av årsredovisningslagen (ÅRL).

Annons

utgiven av

Ansvarig utgivare

Prenumerera på vårt nyhetsbrev

Med Balans nyhetsbrev får du varannan vecka det senaste från revisions- och rådgivningsbranschen.