Sök
Nyhetsbrev
Du behöver godkänna cookiepolicyn för att kunna se formuläret.
Sök efter artiklar i din yrkesroll
Lönekonsult
Redovisningskonsult
Revisor
Skatterådgivare
2020.04.01
Högsta domstolen har avgjort ett uppmärksammat mål om mutor i samband med middagsbjudningar där myndighetsrepresentanter bjudits in av två ideella föreningar. Inte otillbörligt enligt domstolen. Men var går gränsen? Balans pratar med Institutet Mot Mutor (IMM) samt auktoriserade revisorn Helena Adrian.
text:
Sofia Hadjipetri Glantz
Högsta domstolen (HD) avgjorde i mars ett ärende som varit uppmärksammat i media. I korta drag konstaterade domstolen att det inte räcker med att man bjuder på en snaps för att det ska bli en muta. Inte heller förhållandevis exklusiva middagar och fester bedöms regelmässigt vara muta, så länge det inte är fråga om otillbörlig förmån.
Frågan intresserar auktoriserade revisorn Helena Adrian.
– Att något är otillbörligt innebär att det är oacceptabelt med hänsyn till rådande sociala eller etiska normer. Det innebär i sin tur att vad som bedöms otillbörligt påverkas av samhällsutvecklingen och bedömningen kan förändras över tid. Enligt HD är det styrande kravet att den enskilde ska kunna förutse när ett agerande är straffbart snarare än olämpligt, säger Helena Adrian.
– Trots att mutor förekommer, kanske i större omfattning än vad vi vill erkänna, är det inget som revisorer har någon särskild träning i att se eller bedöma. Det gäller oavsett om det är fråga om revisorer i små och medelstora bolag eller revisorer i publika bolag, fortsätter hon.
I ärendet som HD avgjort handlade det om större vår- och julfester i Stockholm. Festerna hade hållits av två olika ideella föreningar med inbjudna gäster, däribland representanter från myndigheter och medier. På festerna serverades fördrink och trerätters middag. Gästerna bjöds på underhållning, öl och vin till maten och – i något fall – snaps. Värdet på förmånen fastslogs till 1000 kr per gäst.
Företrädare för de två ideella föreningarna åtalades för givande av muta och personer anställda på två olika myndigheter åtalades för tagande av muta. Det har i målet inte påståtts att tillställningarna utgjort mutor med syfte att påverka myndighetsutövningen eller att festerna haft en sådan följd. Frågan har alltså i stället varit om förmånerna var otillbörliga.
– Otillbörlighet anknyter till förekomst av en förmån. Om förmånen har avsikt att belöna eller påverka till ett agerande är otillbörligheten i regel uppenbar. I övriga fall måste alla omständigheter som är relevanta i det enskilda fallet beaktas i en helhetsbedömning. Det räcker alltså inte med att det är alkohol med i bilden eller att förmånen i sig är exklusiv, utvecklar Helena Adrian.
När det gäller inbjudan till ett evenemang har det även betydelse om ett deltagande är naturligt och nyttigt med hänsyn till exempelvis myndighetens uppdrag och mottagarens arbetsuppgifter. Många myndigheter förväntas samverka i en dialog med omvärlden. Ett deltagande kan då ge myndigheten tillfälle att – även i ett socialt sammanhang – informera om verksamheten på ett sätt som når många av dem som berörs av den. Risken för otillbörlighet antas minska ju större öppenhet som råder kring ett evenemang och kring en myndighets deltagande. Privata arrangemang ökar därmed risken för att en förmån ska vara otillbörlig.
Natali Engstam Phalén, generalsekreterare Institutet Mot Mutor (IMM), menar man ska komma ihåg att det som HD tagit ställning till är just var gränsen för det olagliga går.
– Vid sammankomster dit offentliganställda bjuds är det viktigt att dels beakta de juridiska riskerna för mutbrott, dels beakta också lämplighetsaspekter. Inte minst avseende lämplighetsaspekten kan det lätt bli fel. Företrädare för det allmänna förvaltar ett förtroende från allmänheten som medför att det är viktigt att umgänge sker med näringslivet på ett sätt som inte riskerar allmänhetens förtroende för det offentligas saklighet och opartiskhet, säger Natali Engstam Phalén.
– Exklusiva bjudningar väcker ofta frågetecken just ur lämplighetsaspekten. Det är här viktigt att ha med sig att vad Högsta domstolen har prövat i målet är om de aktuella tillställningarna var så kallade otillbörliga förmåner – eller helt enkelt mutbrott – och därmed den lagliga gränsen för vad som är tillåtet. Domstolen har däremot inte tagit ställning till lämpligheten i upplägget utan just var gränsen för det olagliga går, fortsätter hon.
HD:s slutsats var att det inte var fråga om otillbörliga förmåner och domstolen friade de åtalade från ansvar, då myndigheterna haft ett tydligt samverkanansvar och deltagandet haft ett verksamhetsmässigt berättigande.
– Högsta domstolen klargör att så låga belopp som 1000 kronor kan medföra ansvar för mutbrott. Domen är intressant eftersom den tydligt visar hur man ska resonera samt att det är en sammanvägd bedömning av fler faktorer som påverkar vad som är otillbörligt. Bara belopp, eller sprit utgör inte tillräcklig grund. Samtidigt är det tydligt att helhetsbedömningen inte behövs om förmånen inriktar sig på att belöna eller påverka till ett agerande, vilket tål att tydliggöras, säger Helena Adrian.
– Nej. Föreligger en förmån av något slag mot en person som omfattas av personkretsen, finns det alltid risk för muta. Förmånen kan vara ekonomisk men måste inte vara det. Det kan lika gärna vara något annat som till exempel förtur i en kö, svarar Helena Adrian och tillägger:
– Har förmånen en tydlig och konkret inriktning på att belöna eller påverka till ett agerande är otillbörligheten i regel uppenbar och misstanke om muta föreligger. Även om förmånen inte direkt påverkat mottagarens agerande kan den ändå vara otillbörlig och man behöver göra en sammanvägd bedömning om det finns risk för mutbrott.
– Vid alla typer av förmåner till offentliganställda är det särskilt viktigt att tänka på hur dessa ges och varför. IMM:s Näringslivskod ger tydlig vägledning i vilka aspekter som man ska tänka på i fråga om förmåner. Kodens regler är också skrivna så att det finns en marginal till det otillåtna så att man därmed kan känna sig trygg i hur man kan agera. Ta gärna hjälp av den, svarar IMM:s generalsekreterare Natali Engstam Phalén.
Läs mer:
Läs mer: