I förra veckan lämnade FAR sitt remissvar till standarden för mindre komplexa företag, LCE (Less Complex Entities), till internationella standardsättaren IAASB (International Auditing and Assurance Standards Board).

– Vi är positiva till standarden. Ett av skälen är att ISA har blivit mer anpassad för de stora och noterade företagen vilket minskar relevansen för de mindre komplexa företagen. Ett annat är vikten av en global standard till skillnad mot om varje land tog fram en egen standard, säger Björn Irle, auktoriserad revisor på FAR, som har suttit i arbetsgruppen.

Björn Irle. Foto: Christian Gustavsson

Även om förslaget om en ny standard kom sommaren 2021, är diskussionen inte helt ny.

På tapeten sedan 2015

Nordiska Revisorsförbundet (NRF) har engagerat sig i frågan sedan 2015, då organisationen skickade ett förslag till standard för revision i mindre företag ut på remiss, inom framför allt Norden.

Syftet var att komma bort från detaljstyrningen i ISA, som framför allt är anpassad för de största företagen, samt de tillhörande kraven på administrativa åtgärder och dokumentation.

Remissrundan bland revisionsbyråer och tillsynsmyndigheter i de nordiska länderna gav däremot inget enhälligt stöd för initiativet som på den här tiden hette SASE (Standard for Audit of Small Entities).

Men NRF gav sig inte, utan bestämde sig för att satsa på att få upp frågan på IAASB:s agenda – och på ett internationellt möte i Paris 2017 lyckades NRF få gehör.

Viktiga frågeställningar

Sedan dess har mycket hänt. I början av 2019 tog IAASB fram Discussion Paper on Audits of Less Complex Entities, som skickades ut på remiss. Frågeställningarna i remissunderlaget var mycket konkreta: Är ISA ett problem? Vad är i så fall problemet? Vad ska IAASB göra?

Helena Agélii. Foto: Gabriel Liljevall

Och sommaren 2021 kom slutligen förslaget från den globala standarssättaren.

– Även om det har tagit lång tid, är det fantastiskt att vi i Norden har kunnat vara med och påverka att frågan om revisioner av SME:s/LCE:s har fått ett globalt fokus. Vi tror ju fortfarande att en separat standard, som enbart fokuserar på revisioner av just denna typ av uppdrag, har stor betydelse för LCE-revisionens fortsatta värde och relevans, säger Helene Agélii, generalsekreterare för Nordiska Revisorsförbundet NRF.

Kraven upplevs problematiska

Samtidigt, säger hon till Balans, har det visat sig att den tid som måste ägnas åt att se till att alla krav i ISA är uppfyllda – och dokumenterade – inte uppvägs av motsvarande, upplevda, värde med själva revisionen. Denna problematik bidrar även till kritiken om att revision framför allt är en kostnad och en administrativ börda.

–  Ett önskemål är därför att IAASB i sitt fortsatta arbete jobbar ännu mer på att föreslå lösningar som bemöter kritiken både mot onödigt betungande dokumentationskrav, och mot krav som leder till att vissa procedurer främst utförs för att uppfylla ISA-kraven utan att tillföra motsvarande ökning av själva revisionskvaliteten, säger Helene Agélii. Jag är övertygad om att man ska kunna utföra en effektivare revision av LCE:s, utan att det ska ha en negativ påverkan på revisionskvaliteten.

Även om FAR är positiv till standarden påtalar också Björn Irle att branschorganisationen anser att flera punkter fattas, exempelvis de uppenbara skillnaderna mellan ISA och ISA för LCE.

– Var någonstans framgår att det blir en lättnad eller förenkling för revisorn? Förenkling i sig är inget självändamål, vi kommer troligen att granska lika mycket som med nuvarande standarder. Men ska LCE få en acceptans hos revisorer så behöver det vara en skillnad, säger han.

Förslag som saknas

Det FAR saknar är förslag kring dokumentationen (som borde vara mindre för LCE-företag), koncernrevisioner (FAR vill se att standarden går att applicera på Less Complex Groups, alltså enklare koncerner), och skalbarheten (som FAR delar upp i: riskanalysen, rapportering och kommunikation till styrelse och ledning, samt dokumentation).

Något som många applåderar är att standarden ska vara principbaserad och att revisorns professionella omdöme ska få ta större plats. Det har många revisorer saknat, menar Björn Irle.

– Det här kanske gör att vi revisorer kan få tillbaka våra superkrafter. Men det är också en motsägelse, för revisorns uttalande efter revisionen kommer att ha samma nivå som tidigare även med LCE, så vari ligger förenklingen?

Många frågor kvarstår

Det finns fler frågor och utmaningar. I standarden finns nämligen inte mycket hjälp eller vägledning kring hur revisorn ska tänka. En annan fråga är: vilka dokumentationskrav ska ställas på revisorns professionella bedömningar?

– Kvalitetskontrollerna kommer inte att vara lika checklistebaserade som i dag. Har du erfarenhet av revision enligt ISA är det inga problem. Men är du nyauktoriserad revisor blir det mycket svårare. Alla vill ha professionella bedömningar, men de är svåra att mäta, konstaterar Björn Irle.

Beslut från IAASB väntas fattas i december 2022. Det innebär att standarden skulle kunna börja gälla tidigast för revisioner för 2023, avhängigt att Revisorsinspektionen (RI) godkänner IAASB:s slutgiltiga beslut.

Utmanande väg framåt

NRF:s generalsekreterare Helene Agélii påpekar att remissvaren ”med all sannolikhet kommer att vara spretiga” och att det inte blir en lätt uppgift för IAASB att hitta en väg framåt:

– Historiskt sett finns det många exempel på de negativa konsekvenserna av att tro att ens egen produkt eller tjänst kan överleva utan förändringar och anpassningar, säger hon.

– Jag hoppas därför att IAASB, branschen och dess närmaste intressenter, såsom tillsynsmyndigheterna, är ödmjuka inför att även revisionens innehåll och själva revisionsprocessen behöver utmanas och sannolikt anpassas för att förbli relevant i en snabbt föränderlig värld.

Läs mer om ämnet: