Revisorers uppgift är att granska företags och organisationers förvaltning och redovisning i syfte att öka tillförlitligheten i företagens rapportering och på så sätt skapa förtroende mellan företagen och dess intressenter. För att revisionen ska fylla denna funktion, krävs det att revisorn inger förtroende hos såväl redovisningsskyldiga som redovisningsmottagare.

Fundamentet för detta förtroende vilar på revisorns oberoende och professionella kunskap. Det som utmärker en professionell hållning är att man utgår ifrån det allmännas intresse, har en vetenskaplig utbildningsgrund och färdigheter som bygger på teoretisk kunskap som kan tillämpas praktiskt. Väldigt ofta så krävs legitimation, som erhålls via särskild examination, för att få ingå i professionen. Dessa gemensamma kunskapskrav är en central utgångspunkt enligt professionsteori.

I Revisorsinspektionens förslag till nya utbildningskrav för revisorer (SvD Näringsliv debatt 170923) föreslås att kraven förändras så att kompetensbasen breddas. Detta genom minde specifika krav gällande den akademiska utbildningens inriktning. Förslaget applåderas av revisionsbranschen som anser att om kompetensbasen breddas, så underlättar det dels rekrytering av personal i allmänhet, dels möjligheten att rekrytera olika specialistkompetenser.

Genom att bredda karriärvägen för att bli revisor, menar vi att man riskerar såväl yrkets professionella karaktär och på sikt kanske faktiskt också yrkets attraktivitet. Vi tror inte att branschens rekryteringsbehov primärt beror på att karriärvägen är för lång eller för smal. En nyligen genomförd studie (Gertsson et.al., Managerial Auditing Journal, 2017) visar att en vanligt förekommande orsak till att yngre medarbetare lämnar revisionsbranschen är att; de har låga uppfattningar om yrket, att arbetet som revisor inte upplevs meningsfullt eller bidra till samhällsnytta och inte innebär sådan status och prestige som brukar förknippas med en profession.

Kombinationen av att bredda kompetensbasen och dessutom begränsa kravet till att endast omfatta en kandidatexamen (tre års högskolestudier på grundläggande nivå), tror vi riskerar att ytterligare försämra yrkets status. Vill man öka statusen i yrket, är det viktigt att säkerställa att utbildningskraven ger en gemensam kunskapsbas för att ligga till grund för de professionella värderingarna samt tillräcklig fördjupning. Företrädare för såväl näringsliv som akademi lyfte i en debattartikel i DN (170928) fram behovet av att satsa på fördjupning i stället för bredd för att kunna möta näringslivets behov.

Vid det seminarium som Revisorsinspektionen anordnade 18 september i år, lyfte företrädare för revisionsbranschen fram behovet av att akademin tränade studenterna i analytiskt tänkande och i statistik analys. Utrymmet för att träna studenterna i dessa färdigheter på grundläggande nivå är emellertid ytterst begränsade. Förutom att lära ut grundläggande ämneskunskap, måste mycket av undervisningstiden på denna nivå i dag ägnas åt att kompensera för studenters bristande förkunskaper (se SvD debatt 171005). I reportaget Håller kvaliteten på ekonomutbildningarna? (civilekonomen.se, maj 2012) säger en av de intervjuade studenterna: ”De bästa kurserna ligger på avancerad nivå. …. Först då gavs det tid åt att resonera och att ägna sig åt kritiskt tänkande, det vill säga sådana saker som man tillskriver högre utbildning …”.

Även enligt vår erfarenhet höjs den akademiska nivån rejält när studenterna börjar läsa på avancerad nivå. Det är först på avancerad nivå som studenterna tränas i analytiskt och kritiskt tänkande samt då deras färdigheter och förmågor verkligen utvecklas och examineras. Frågan är emellertid vem som är bäst lämpad i att träna blivande revisorer i analytisk förmåga och kritiskt tänkande; de forskarutbildade lärarna vid landets universitet och högskolor eller revisionsbyråerna via sina interna utbildningar? Som blivande revisor behöver man inte ha läst någon kurs på avancerad nivå, det behövs varken med dagens krav eller enligt det nya förslaget på utbildningskrav för revisorer som Revisorsinspektionen presenterat.

Vill man öka revisionsyrkets status och attraktivitet, så tror vi att ett krav på magisterexamen hade varit bra både för branschen och för de enskilda individerna. Enligt Civilekonomerna (Civilekonomen nr 6/2017) är magisterexamen en viktig faktor som förklarar ekonomers löneutveckling – men kanske är inte revisionsbranschen beredd att betala den extra lönepremie som kvalificerade ekonomer med magisterexamen kräver?