Låt universiteten sköta revisorsprovet!

Jag har efter ett långt yrkesliv som godkänd revisor och auktoriserad redovisningskonsult trappat ner min egen verksamhet men är fortfarande engagerad i branschen och revisorsyrkets framtid. Det är glädjande att det förs en livlig diskussion om revisorsprovet i Balans och jag vill gärna bidra med ett perspektiv som hittills inte kommit fram.

Tentamensbevis på universitetet

Till att börja med vill jag kommentera synpunkten på att göra en uppdelning där IFRS skulle fungera som vattendelare mellan två olika slags revisorer. För mig känns det inte som en attraktiv väg att gå. Vilket för oss till frågan om huruvida modellen med nuvarande revisorsprov är optimal. Även på den frågan svarar jag nej. I stället för nuvarande ordning med revisorsprov, är min uppfattning att alla som vill bli påskrivande revisorer borde läsa revision som en kurs på universitetet.

Bevis på kunskap att bli påskrivande revisor borde alltså ske genom utbildning och godkända tentamensbevis på universitet, i likhet med vad som gäller för många andra kvalificerade yrken. Nu sker i allt väsentligt både utbildning, kurser och byråintern utbildning, och prov skapat av revisorer utan större inblandning från den akademiska världen. Det är lite som att använda recirkuleringen i bilen av luftsystemet. Det ger fördelar på kort sikt men luften tenderar att bli syrefattig på längre sikt. Och branschen behöver syre för att utveckla professionen och även få hjälp med att kritiskt granska sina egna åsikter och bedömningar. Med ett tätare samarbete mellan bransch och akademi tror jag att vi skulle stärka förutsättningarna till en bättre utbildning av revisorer över tid.

Hur skulle man bli auktoriserad revisor?

Godkänt får studenten i sedvanlig ordning genom att klara av en eller flera tentamina för att bekräfta att den tillgodogjort sig kursens innehåll. Kursen ska vara strikt revisionsinriktad och utgöra en del av ekonomiprogrammet, eller vara en tilläggs-kurs efter kandidatexamen. Kursen skulle tillsammans med fem års praktik vara grund för att bli påskrivande revisor. Fördelen med denna ordning är att alla får samma förutsättningar att ta till sig information, och både utbildning och tentamensexamination är transparenta, även för andra än branschföreträdare.

Vi har i dag många väldigt duktiga revisorer och konsulter som ofta bidrar med kunskap, men det finns en risk att mycket av tyckandet bara bekräftar vad andra i branschen redan framfört. Jag har haft förmånen att samarbeta med Pernilla Lundqvist, redovisningsspecialist på EY, som åtminstone tidigare arbetade deltid på Göteborgs universitet. Jag är övertygad om att kopplingen till akademin inneburit att hon blivit en extra stor tillgång när det gäller att sprida kunskap om redovisning, inte minst vad gäller IFRS.

Stora fördelar med starka band mellan bransch och akademi

För mig känns det som en självklarhet att ett utbildningsinstitut på universitetsnivå borde vara en viktig part i processen att få fram auktoriserade revisorer. Om revisionsutbildning blir en del av universitetets tillhandahållande av utbildning så ökar också möjligheterna att skapa intresse för forskning som kan bidra med att utveckla synsätt, teknik och analys av yrkesutövningen. Kort sagt: Akademin skulle bidra med det nödvändiga syre som branschen behöver.

Läs också: