Under jul åkte vi en hel del bil och lyssnade då till de lärorika poddarna på P3 Historia med fokus på svenska kungligheter. Jag slogs av den maktgirighet som rådde under en väldigt lång period i världen då krigen duggade tätt på grund av dåtidens regenters, inklusive våra svenska kungars, önskan om att vara stormakter. Denna historielektion lämnade efter sig en stark känsla av tacksamhet för att man inte levde på den tiden utan “bara” hade en pandemi att ta hänsyn till.

Knappt hann pandemin släppa sina klor om världens befolkning förrän vi vaknade upp till ett ännu större hot. En maktgalen diktator som beter sig som regenterna gjorde för ett par hundra år sen, landvinning till varje pris.

Oron sprider sig återigen i Sverige och man vaknar varje morgon med en känsla av overklighet, som om vi deltar i en dålig film som inte kan få ett lyckligt slut. Detta i en tid då vi skulle behöva fokusera på hur vi kan leva och driva företag mer hållbart för att rädda den jord vi bor på.

I stället blir vi tvungna att lägga vår tid och våra resurser på att skapa system och vapen för att försvara oss från andra människor som egentligen delar samma problem, en värld som håller på att gå under.

De ekonomiska konsekvenserna av kriget är självklart sekundära i skuggan av den humanitära katastrofen som nu exploderar i vårt Europa. Men vi behöver förbereda oss, jag tror att konsekvenserna för näringslivet kommer att bli mer långtgående än vad vi i dag kan föreställa oss.

De direkta konsekvenserna gör sig redan kännbara; el och drivmedelspriser stiger, råvarupriser stiger, inflationen stiger i en oroväckande takt och vår valuta tappar värde.

Till det kommer sommarens valkampanj som skulle ha behövt handla om frågor som hur vi skapar fler jobb i Sverige, hur vi minskar den stigande brottsligheten och hur vi tillsammans kan skapa en starkare välfärd och en bättre skola, i stället enbart fokusera på hotet från öst och ökade tillslag till försvaret. Men nu är ekonomin sekundär, nu handlar det om att rädda liv och stötta de människor som flyr.

Här hoppas jag att det snarast underlättas för företag att bidra till de personer som behöver stöd. På vår byrå har vi redan fått frågor från många av våra kunder hur de ska göra för att kunna donera pengar och saker till Ukraina. Tyvärr tillåter inte våra skatteregler företagen att göra gott, i stället blir de bestraffade då sådana gåvor inte anses avdragsgilla. Tänk vilken fantastisk effekt det skulle kunna få om vi, i alla fall tillfälligt under denna kris, tillåts skänka av det överskott vi har.

Massflyktsdirektivet som nu antagits av EU är nästa del där företagen behöver hjälp för att kunna bidra. Det lär komma väldigt många personer från Ukraina som direkt får uppehållstillstånd i ett år, med möjlighet till förlängning med två år. För att det inte ska bli en upprepning av misslyckandet vid massinvandringen 2015 behöver våra beslutsfattare redan nu hitta vägar för att företagen ska ha möjlighet att ta emot dessa och sätta dem i arbete.

Ett förslag skulle kunna vara att företagen får anställa till ingen eller väldigt låg arbetsgivaravgift under den begränsade tidsperiod som uppehållstillstånden gäller.

Jag vill tro att vi alla, oavsett nationalitet, längtar efter en tid där vi återigen kan fokusera på att skapa tillväxt och en bättre värld. Så nu är det dags att välja sida, visa solidaritet och göra allt vi kan för att hjälpa!

Fler branschkrönikor av Petra Örjegren: