Ibland uppkommer den situationen att arbetstagaren i slutet av en jobbig arbetsvecka, som kanske innehållit både konflikt med arbetsgivaren och med kollegor, säger upp sig för att sedan på måndagen återta uppsägningen. Vad gäller då egentligen? Är arbetsgivaren skyldig att acceptera att arbetstagaren ångrar sin uppsägning eller kan, eller till och med måste, arbetsgivaren hålla fast vid att arbetstagaren sagt upp sig.

Utgångspunkten när det kommer till arbetstagares egen uppsägning är att den för arbetstagaren är en omedelbart bindande rättshandling. I det sammanhanget ska noteras den lite annorlunda omständigheten (kan tyckas) att det i vart fall för den privata sektorn inte finns något skriftlighetskrav när det kommer till uppsägningshandlingens utformning. Arbetstagarens uppsägning kan således vara muntlig och arbetstagarens uppsägning kan också ske genom arbetstagarens eget agerande, till exempel genom att arbetstagaren oförklarligt inte dyker upp på arbetet mera.

Till undvikande av oklarhet huruvida arbetstagaren har sagt upp sig eller inte, och i förhoppning om att en uppsägning från arbetstagaren ska ske med viss eftertänksamhet är en rekommendation att i anställningsavtalet avtala om att en uppsägning ska vara skriftlig. Härigenom kan det sällan uppstå tveksamheter kring huruvida arbetstagaren sagt upp sig eller inte, förutom i det fallet att arbetstagaren oförklarligt slutar komma till arbetet.

Huvudregeln om att arbetstagarens egen uppsägning är omedelbart bindande, innebär att en arbetstagare i princip inte kan återta sin egen uppsägning sedan denna en gång är gjord. Undantag från denna huvudregel kan endast göras om det föreligger omständigheter som visar att uppsägningen inte var allvarligt menad och att arbetsgivaren har insett eller bort inse detta.

Förutsättningar under vilka arbetstagaren kan ångra (=återta) sin uppsägning är då uppsägningen skett i ett tillstånd av affekt, det vill säga i en sinnesnärvaro präglad av till exempel ilska eller eufori, och då arbetsgivaren, som sagt, är i ond tro om affekten.

Arbetsgivaren är i ond tro om arbetsgivaren kände till eller borde ha känt till att arbetstagarens uppsägning skett i affekt. Ett exempel på när arbetsgivaren är i ond tro om affekten är när arbetstagaren direkt efter ett infekterat bråk med sin chef skriker ”JAG SÄGER UPP MIG!” och slänger av sig arbetskläderna och med bestämda steg därefter rusar ut genom dörren. Om arbetsgivaren känner till att uppsägningen föregåtts av ett sådant bråk är arbetsgivaren i ond tro om affekten. I praxis har hänsyn även tagits till om arbetstagaren i fråga är ung och oerfaren vid arbetslivet.

Härutöver krävs som förutsättning för att arbetstagaren ska ha rätt att ångra sin uppsägning att återtagandet av uppsägningen sker inom någon form av rimlig tid från det att uppsägningen skedde. Vad som utgör rimlig tid skiljer sig från fall till fall men som utgångspunkt kan man tänka att om arbetstagaren efter en till två dagar vill återta sin uppsägning, eller om uppsägningen sker på fredagen och arbetstagaren vill återta uppsägningen på måndagen, ligger återtagandet sannolikt inom vad Arbetsdomstolen anser utgör rimlig tid.

Vad är då konsekvensen av att arbetstagaren återtar sin uppsägning inom rimlig tid och förutsatt att uppsägningen skett i ett tillstånd av affekt? Ja, konsekvensen är att uppsägningen inte ska anses lämnad. Arbetsgivaren har i en sådan situation inte rätt att befästa arbetstagarens uppsägning, utan är skyldig att låta arbetstagaren ”återgå” i tjänst på tidigare arbetsvillkor. Om arbetsgivaren i stället vidhåller att arbetstagaren sagt upp sig är det att likställa med att arbetsgivaren säger upp arbetstagaren.

Snårigt kan tyckas men bra att känna till reglerna om arbetstagarens rätt att återta sin egen uppsägning i givna situationer.

 

Läs mer av Anneli Lönnborg: