Hög tid att sätta sig in i gröna taxonomin

EU:s gröna taxonomi är ett klassificeringssystem som ska främja jämförbarheten mellan investeringar när det kommer till hållbarhet och genom ökad transparens i rapporteringen motverka så kallad greenwashing. Det övergripande syftet med taxonomin är att bidra till EU:s mål att uppnå klimatneutralitet till 2050. Till skillnad från CSRD som är ett direktiv som införlivats i svensk rätt är den gröna taxonomin en egen förordning.

− Gröna taxonomin kan beskrivas som ett gemensamt språk och en måttstock för att klassificera vilka ekonomiska aktiviteter som är miljömässigt hållbara. Tanken är att tydligt visa upp hur ett företag bidrar till de sex miljömål som EU-kommissionen satt upp så att investerare enkelt ska kunna bedöma hur väl företaget presterar inom respektive område, förklarar Mikael Scheja.

EU:s Omnibus-förslag kan påverka rapporteringen

Men, det räcker inte att bara bidra till de sex miljömålen utan det gäller också att säkerställa att den verksamhet man bedriver inte orsakar någon betydande skada för något av de övriga målen.

− Här handlar det om att först gå igenom vilka aktiviteter inom min verksamhet som kan bidra till respektive mål. Därefter förstå att det finns kriterier att pricka av för att se om företaget faktiskt bidrar, men även att om jag bidrar till ett mål måste undvika att skada de andra på vägen. Dessutom ska företaget leva upp till så kallade ”Minimum safeguards” vilket i princip innebär att en due dilligence enligt bland annat OECD:s riktlinjer krävs, säger Mikael Scheja.

Samtidigt som han uppmanar företag och rådgivare att sätta sig in i den gröna taxonomin tipsar Mikael Scheja om att hålla utkik efter EU-kommissionens beslut om det så kallade Omnibus-paketet. Ett förslag som bland annat syftar till att förenkla och harmonisera tre omfattande regelverk kopplade till hållbarhetsrapportering.

Han poängterar att betydligt färre förstår och är insatta i EU:s gröna taxonomisystem jämfört med de Europeiska hållbarhetsstandarderna ESRS (vilka utgör den faktiska tillämpningen av CSRD). Den främsta kritiken som lyfts mot Taxonomiförordningen handlar om komplexiteten. För att kunna tolka och förstå de olika kriterierna krävs kompetens inom olika miljöfrågor, due dilligence-regler för hållbarhet och finansiell redovisning.

− Du måste ha personer i företaget som förstår detta med social hållbarhet och även de miljötekniska förutsättningarna och här ser jag en stor möjlighet till ett uppsving för branschen. Hållbarhetskompetens kommer att bli mer och mer attraktivt och efterfrågat och det finns ett behov av fler experter på området. Revisionsfirmorna behöver helt enkelt vässa sina hållbarhetskunskaper, säger Mikael Scheja.

Finns det några vanliga fallgropar att se upp för i arbetet med taxonomin?

− Att man startar för sent, inte inser att saker och ting tar tid och underskattar komplexiteten. Den största fallgropen är att man inte skapat sig en bild av om man berörs av det hela och att det inte är engångsgrej utan något som ska göras varje år. Många företag har ännu inte greppat att de utöver CSRD även ska rapportera enligt den gröna taxonomin. Ju senare du är ute desto svårare blir det att hitta en rådgivare som kan utbilda och hjälpa dig.

Fler och fler företag berörs

De första företagen som har omfattats av taxonomiförordningen är i huvudsak större börsnoterade företag med över 500 anställda, samt finansiella aktörer som erbjuder finansiella produkter inom EU eftersom de behöver rapportera enligt SFDR och den förordningen nyttjar en del av begreppen inom EU Taxonomin. Från och med rapportering som görs för räkenskapsåret 2025 utvidgas kravet till alla större företag eller koncerner som ska upprätta en hållbarhetsrapport enligt CSRD.

− För dessa företag innebär taxonomin att för att kunna redovisa i vilken utsträckning deras verksamheter är miljömässigt hållbara, måste de kunna visa att de uppfyller de tekniska kriterier som fastställts för varje mål, säger Mikael Scheja.

Vad är det viktigaste att känna till som rådgivare när det gäller rapporteringen enligt EU:s gröna taxonomi?

− Som revisor och rådgivare måste du först och främst utbilda dig själv i hur taxonomisystemet fungerar och hur det är uppbyggt så att du i din tur kan hjälpa kunderna. Här behövs det även ämneskunskap inom miljö och sociala frågor för att förstå hur man klassar verksamheter utifrån miljömässiga och sociala faktorer. Min spaning är att när en revisor historiskt sett granskat en årsredovisning så har hen tagit hjälp av olika specialister när det gäller mer komplexa frågor som till exempel pensioner, skatter, företagstransaktioner och värdering. På samma sätt kan man nu behöva ta hjälp av en hållbarhetsexpert i granskningsarbetet. Så hållbarhetsgranskningen bygger i allra högsta grad på ett lagarbete.

 

Det här är EU:s gröna taxonomi 

• En EU-gemensam standard för vad som är en miljömässigt hållbar verksamhet.
• Ska Bidra till en ökad transparensen kring hur stor andel av ett bolags verksamhet som är miljömässigt hållbar.
• Styra kapitalet mot mer hållbara verksamheter.

 

De sex miljömålen:

• Begränsning av klimatförändringar
• Anpassning till klimatförändringar
• Hållbar användning och skydd av vatten och marina resurser
• Omställning till en cirkulär ekonomi
• Förebyggande och begränsning av miljöföroreningar
• Skydd och återställande av biologisk mångfald och ekosystem

 

Mer information om EU:s gröna taxonomi finns på FAR.se:

• 
•