Hållbarhet – framför och bakom kulisserna

Hållbarhet är ett centralt begrepp inom företagens marknadsföring, där företag strävar efter att framstå som miljövänliga och socialt ansvarstagande. Företag använder hållbarhet som ett marknadsföringsverktyg för att bygga varumärkeslojalitet och bland annat attrahera konsumenter och medarbetare. En hållbar marknadsföringsstrategi innebär att integrera miljömässigt och socialt ansvar i alla aspekter av marknadsföringen, från produktutveckling till reklam och distribution. Principerna för hållbar marknadsföring inkluderar miljöansvar, socialt ansvar, transparens och autenticitet, samt långsiktigt värdeskapande.

Men bakom de glänsande hållbarhetsrapporterna och marknadsföringskampanjerna finns ofta en komplex verklighet som inte alltid stämmer överens med den bild som målas upp. Problemen uppstår just av att begreppet hållbarhet syftar till långsiktiga åtgärder för att generellt förbättra vårt samhälle och göra företaget till den perfekta arbetsplatsen, medan begreppet aktiebolag enligt aktiebolagen säger att ”aktiebolagets verksamhet ska bedrivas i syfte att ge ägarna vinstutdelning och värdeökning på deras aktie.” Lägg därtill att vi har en orättvis konkurrens i världen, då vissa länder har hårda hållbarhetsregleringar, medan vissa länder inte har några krav alls. Detta skapar en medveten och omedveten press hos företagen i deras hållbarhetsarbete.

Problematiken med hållbarhetsredovisning

Trots de positiva intentionerna finns det flera problem som uppstår när företag marknadsför sin hållbarhet. Ett av de största problemen är ”greenwashing”, där företag överdriver eller falskt påstår att deras produkter eller verksamhet är miljövänliga. Detta kan leda till att konsumenter vilseleds och att förtroendet för hållbarhetsinitiativ minskar.

Forskning har visat att det finns en spänning mellan hållbarhet och lönsamhet, där företag ofta måste göra avvägningar mellan ekonomiska resultat och hållbarhetsmål.

Bakom kulisserna

Hållbarhetsrapporterna är oftast gedigna, vackra och ger ofta en positiv bild av företagens hårda arbete kring miljöansvar, socialt ansvar, transparens och autenticitet, samt långsiktigt värdeskapande. Betydligt mindre transparens görs tyvärr om de verkliga bristerna bakom kulisserna. Detta ger en felaktig bild om vad som faktiskt sker i företagen i slutändan för utomstående.

Tänk er att företagen i de finansiella rapporterna enbart skulle redovisa alla intäkter och tillgångar, men inte säga så mycket om företagens kostnader och skulder. Ingen rättvisande bild med andra ord och tyvärr finns tusentals konkreta exempel idag där detta brister avseende hållbarhetsredovisning.

Några exempel från de senaste åren

Ett av världens största bilföretag, involverad tidigare i en emissionsskandal, även känd som ”Dieselgate”, är ett tydligt exempel på miljömässigt misslyckande. Skandalen avslöjade att företaget hade installerat mjukvara i sina dieselmotorer för att fuska på utsläppstester, vilket ledde till att bilarna släppte ut upp till 40 gånger mer föroreningar i verkliga körförhållanden än vad som rapporterades. Detta resulterade i betydande böter, rättsliga avgifter och en skadad företagsimage.

En stor elektronikproducent, har varit under granskning för arbetsförhållandena i sina fabriker, särskilt i Kina. Företaget, som tillverkar produkter för Apple, Sony och andra stora teknikjättar, har mött anklagelser om brott mot arbetsrättigheter, inklusive långa arbetstider, låga löner och dåliga arbetsförhållanden.

Ett av världens största klädföretag har anklagats för greenwashing och usla arbetsvillkor, där företaget använde ett poängsystem för att informera kunder om produkternas miljöpåverkan. En rapport från Quartz avslöjade att mer än hälften av poängkorten visade produkter som bättre för miljön än de faktiskt var. Detta ledde till att företaget tog bort poängkorten och granskade sin metodik. Vidare har man årligen brister avseende låga löner, dåliga arbetsvillkor och barnarbete i sina leverantörsfabriker.

Revisorernas granskning av hållbarhetsrapporter

Revisorer spelar en viktig roll i att granska företagens hållbarhetsrapporter för att säkerställa att de ger en rättvisande bild av företagets hållbarhetsarbete. Enligt forskning finns det även där flera utmaningar med att granska hållbarhetsrapporter, inklusive brist på standardisering och tydliga riktlinjer för vad som ska inkluderas i rapporterna. Detta kan leda till att hållbarhetsrapporter varierar i kvalitet, att det blir svårt att jämföra olika företags hållbarhetsarbete och att revisorer vilseleds.

Är bilden rättvisande?

Enligt Årsredovisningslagen (ABL) i Sverige måste företag ge en rättvisande bild av sin ekonomiska ställning och resultat i sina årsredovisningar. Detta inkluderar hållbarhetsrapporter, där företagen måste vara transparenta och ge en korrekt bild av sitt hållbarhetsarbete. Brister i rapporteringen kan leda till att företag inte uppfyller kraven på rättvisande bild, vilket kan påverka förtroendet från investerare och konsumenter.

Hållbarhet är en viktig aspekt av företagsmarknadsföring, men det finns betydande utmaningar och problem som måste hanteras för att säkerställa att hållbarhetsinitiativ är genuina och effektiva. Den stora frågan blir då HUR? För att skapa en rättvisande bild av hållbarhetsarbetet måste företagen vara extremt transparenta, autentiska och fokusera på långsiktigt värdeskapande, men hur ska detta göras när många företag styrs efter pengarna, kortsiktig lönsamhet och hur ska revisorer och myndigheter kunna granska det fullt ut om man bara får se det som sker framför kulisserna?

Bör revisorer skriva under hållbarhetsrapporter utifrån nuvarande förutsättningar?

Jag anser att OM revisorer ska skriva under hållbarhetsrapporter så borde följande villkor vara uppfyllda:

• samtliga företag är extremt transparenta
• riktlinjer och standardisering är likvärdiga och väldigt tydliga samt att majoriteten av alla länder deltar på samma villkor då vi har en global marknad
• företag som bluffar med sitt hållbarhetsarbete drabbas av höga sanktioner
• revisorer och specialister får ordentliga resurser i form av tid och arvode för att kunna göra granskningar som håller hög kvalitet

Annars är risken att revisorer bidrar till att långsiktiga hållbarhetsåtgärder kommer i andra hand, alternativt att hållbarhetsarbetet blir en sorts ”fasad” till att marknadsföra och tjäna ännu mer pengar.

 

Läs mer av Mats Svedberg:

• 
•