Forskar-influencern: ”Omnibus kommer att mjukas upp”

Medan finansiell information ses som neutral är hållbarhetsdito ett starkt politiserat område. Det syns inte minst i det aktuella Omnibusförslaget som splittrar EU-parlamentet och leder till osäkerhet bland företagen – som också är delade i frågan.

En person med unik förståelse för både de tekniska och politiska delarna av Omnibus-processen är Andreas Rasche, professor vid Copenhagen Business School och författare till en lång rad böcker inom ESG. Han har över 50 000 följare på LinkedIn och kan sägas ha blivit ett slags influencer på området; många av hans följare har tillkommit sedan EU-kommissionen släppte sitt första Omnibus-förslag.

Du följer processen noga utifrån en oberoende position, vad tycker du om förslaget?

– För det första att förenkling var nödvändigt, där ger jag kommissionen rätt. De fyra regleringarna som behandlas i förslaget är komplexa och kan förenklas och det är en process som behöver hänga ihop. Men det finns också förändringar i kommissionens förslag som jag inte ser som förenkling utan som går mer i riktning mot avreglering, säger Andreas Rasche.

Politisk agenda i bakgrunden

Att höja gränsvärdena för vilka som träffas av direktivet, så att 80 procent av företagen undantas obligatorisk rapportering är enligt Andreas Rasche inte förenkling utan ren avreglering.

– Jag tror att man måste förstå att det finns en politisk agenda i bakgrunden. Det här handlar inte bara om att minska det byråkratiska krånglet, utan det handlar också om att så fort man talar om hållbarhet, hållbarhetsrapportering och due diligence på hållbarhetsområdet, så beträder man ett väldigt politiserat verksamhetsfält, säger Andreas Rasche.

Den politiska sprängkraften i frågorna märktes redan när de ursprungliga förslagen förhandlades. CSRD drog ut på tiden och CS3D antogs i sista minuten innan mandatperiodens slut, och då i en urvattnad form. Sedan dess har den politiska tyngdpunkten i EU-parlamentet skiftat åt höger, Donald Trump har blivit president i USA och oron för den geopolitiska eller ekonomiska utvecklingen har knappast minskat.

Högerpolitiker skyllde försvagad konkurrenskraft på hållbarhetsregler

Omnibus-projektet är ett av EU:s svar på utvecklingen och kan spåras åtminstone ett år tillbaka i tiden. Enligt Andreas Rasche startade ifrågasättandet av EU:s gröna giv och tillhörande regelbörda för företagen redan på hösten 2023, ett drygt halvår före EU-valet.

Inför valet hördes företrädesvis högerpolitiker allt oftare skylla Europas försvagade konkurrenskraft på EU:s gröna giv – även om många av reglerna ännu inte trätt i kraft. Sedan kom Enrico Lettas rapport om den inre marknaden och Mario Draghis rapport om konkurrenskraften, som blivit mandatperiodens ”Bibel”.

Men Mario Draghi sa aldrig att 80 procent av företagen skulle undantas från krav om hållbarhetsrapportering, påpekar Andreas Rasche.

– Draghi efterlyste rapporteringskrav som var proportionerliga i förhållande till företagens storlek. Han sa aldrig att vi skulle göra rapportering irrelevant, utan vad han sa var att vi behöver ta hänsyn till att mindre företag har mindre resurser för att göra detta och därför behöver vi en förenkling som minskar bördan för mindre företag.

”Förenklingen borde ske på teknisk nivå, inte på politisk”

Andreas Rasche delar Mario Draghis syn och tycker att EU-kommissionen skulle ha föreslagit ett slags CSRD light för de mellanstora företagen.

– Det skulle verkligen ha hjälpt de mindre företagen samtidigt som man hade behållit andan i lagen, säger han.

Därtill tycker Andreas Rasche att förenklingsarbetet borde ha fokuserat på den delen av CSRD som kallas delegerade akter, det vill säga att direktivet hänvisar till en teknisk standard, i det här fallet till ESRS.

– Om det verkligen är förenkling vi är ute efter så är det främst på teknisk nivå som vi kan uppnå denna, säger Andreas Rasche som menar att exempelvis gränsvärden är en politisk fråga om mer eller mindre reglering.

Det liggande Omnibusförslaget innehåller förändringar i både de tekniska och de politiska aspekterna av direktiven. På teknisk nivå sker exempelvis en översyn av ESRS samtidigt som en frivillig ESRS föreslås för alla företag som hamnar utanför kravet på rapportering. Men en hel del av förenklingarna handlar alltså om att dra ner på kraven och kravens räckvidd, det som Andreas Rasche kvalificerar som politiska överväganden.

Parlamentet är splittrat i Omnibus-frågan

Omnibus-förslaget bereds nu i både EU-parlamentet och ministerrådet (medlemsstaterna). Enligt Andreas Rasche, som följer processerna på nära håll, är ministerrådet i huvudsak nöjda med EU-kommissionens förslag, medan parlamentet är betydligt mer splittrat.

Parlamentet är delat i minst tre delar. Ytterhögern vill skrota regelverken i Omnibus helt och hållet. Den traditionella högern är ganska nöjd med kommissionens förslag som innehåller både förenkling och väsentliga regellättnader. Liberaler, socialdemokrater, gröna och vänsterpartister vill i olika grad hålla fast vid mer ambitiös reglering, för att värna klimatet och mänskliga rättigheter.

Givet den politiska splittringen, hur ser du på möjligheten för en bred kompromiss?

– Partierna står väldigt långt ifrån varandra, det är den dåliga nyheten. Den goda nyheten är att i mitten finns det en vilja att kompromissa. Jag ser det som ett gott tecken, så jag tror att vi kommer att se ett förslag som mjukar upp det liggande förslaget en aning.

Förhandlingarna i EU-parlamentet leds av den svenska ledamoten Jörgen Warborn (M). Han tillhör den kristdemokratiska gruppen EPP som inte bara är mäktigast i EU-parlamentet utan även har en vågmästarroll, eftersom de kan bilda majoritet antingen med mitten-vänster eller ytterhögern. Andreas Rasche tror att EPP kommer att kompromissa.

– Det är den enda framkomliga vägen. Sen är frågan så klart var de hittar möjligheterna att kompromissa. Men EPP vet mycket väl att om de inte gör en överenskommelse i mitten, så är alternativet att göra upp med ytterhögern och det skulle ses väldigt negativt runtom i EU om hållbarhersregleringarna urvattnades med hjälp av ytterhögern i EU-parlamentet. Jag tror inte att EPP vill det.

Vad säger forskningen om hållbarhetsrapporteringens betydelse?

– Forskning pekar på en rad vinster med hållbarhetsrapportering, som ökad transparens för intressenter och bättre data för investerare. Samtidigt får du fram data som behövs internt i företagen för att hantera risker och möjligheter.

– Kritikerna brukar säga att det vore bättre att spendera pengarna på verkliga initiativ som skapar förändring, som att sätta solpaneler på taken eller bygga vindkraftverk. Det stämmer att det är handlingar som gör skillnad, men vi behöver också datan. Jag brukar säga till mina studenter att om du vill hantera klimatförändringen så måste du ha koll på dina utsläpp, man kan bara hantera vad man kan mäta. Det är helt enkelt en fråga om god styrning. För mig som management-professor är det givet att om du vill styra ett företag behövs ett visst mått av data; det gäller för den finansiella sidan, men även på hållbarhetssidan.

 Kan det komma något gott ur Omnibus för hållbarhetsrapportering?

– För närvarande ser jag inte det, möjligen för ESRS, för jag håller med om att det ursprungliga ramverket var för komplicerat. Men det återstår att se hur det slutgiltiga resultatet blir.

– Men ibland undrar jag också varför vi tror att hållbarhetsrapportering måste vara enkelt. Ingen klagar på att finansiell rapportering är väldigt komplicerat. Varför tänker vi att vi har råd att bara ha minimikrav på hållbarhetssidan medan vi har höga krav på den finansiella sidan?

 

Läs mer om Omnibus:

• 
• 
• 

 

Läs mer om översynen av ESRS och vad FAR tycker:

• (FAR.se)