I slutet av 2020 publicerade Revisorsinspektionen (RI) sin tematillsyn om penningtvätt. Där framhöll tillsynsmyndigheten att penningtvättslagen, som funnits sedan 2017, hade svällt. Kraven på förberedelser hade både blivit mer specifika och ännu snårigare.

Revisorsinspektionen tog därefter fram nya föreskrifter om penningtvätt som offentliggjordes i november 2021 och trädde i kraft 1 januari i år.

Maria Lantz. Foto: Christian Gustavsson

– FAR är positiv till att RI har tagit initiativet med föreskrifterna. Det är viktigt att medlemmarna förstår att det är ett komplement till FAR:s etikregler. Jag tycker nu att det är tydligt hur kontroll av kund ska göras och vad som ska sparas. Men i remissvaret framförde FAR också kritik på en rad områden, säger Maria Lantz, FAR:s chefsjurist.

Bland annat nämner hon de periodiskt återkommande kontrollerna som enligt föreskrifterna ska ske minst vart tredje år.

I en sade Jessica Otterstål, jurist på RI och som arbetat med att ta fram föreskrifterna om penningtvätt:

– Vi har försökt motsvara det intervall vi har sett i vår tillsyn, nämligen att penningtvättregelverket görs i samband med andra oberoende kontroller, exempelvis ISQC 1. Det ska tas stickprov och det som kontrolleras är efterlevnaden av penningtvättsreglerna. Om man normalt sett inte tillämpar treårsintervallet ska man ändå kontrollera penningtvättsdelarna var tredje år.

Jessica Otterstål. Foto: Revisorsinspektionen

I sitt remissvar i september 2021 lyfte FAR fram att kontrollernas omfattning och periodicitet i stället borde vara riskbaserade. Intervallen i ISQC 1 behöver exempelvis inte innebära att det ska genomföras en kontroll vart tredje år.

– RI:s tidsintervall på tre år kan framför allt leda till ökade kostnader för enmansbyråer som inte kan genomföra kontrollen själva utan måste ta in en extern kontrollant. I stället för att enmansbyrån betalar för att en kollega genomför kontrollen vart femte år, måste alltså byrån göra en viss kontroll vart tredje år, säger Maria Lantz.

En annan punkt som betonades i FAR:s remissvar handlar om risknivåerna. Redan i Revisorsinspektionens tematillsyn från 2020 kunde tillsynsmyndigheten konstatera att byråer använde ”låg” risk som bedömning för något som var ”normal” risk, och att ”normal” risk ska vara utgångspunkten.

I sitt remissvar skrev FAR:

”FAR ifrågasätter däremot om det verkligen finns ett behov av att ställa krav på att tillämpa tre nivåer. Varken länsstyrelserna eller Finansinspektionen kräver detta, och det finns idag revisionsföretag som har system byggda på två nivåer där exempelvis låg risk inte existerar.”

– Här hade vi uppskattat ett klargörande. Föreskrifterna ställer krav på tre nivåer men vi vet att en del byråer bara har två nivåer. Hur kommer RI att se på det? Är det skillnad om byrån kallar dessa nivåer ”hög” och ”normal”, jämfört med om byrån kallar nivåerna ”hög” och ”låg”, även om byrån för uppdrag som klassas som ”låg” risk vidtar de åtgärder som behövs för ett uppdrag av ”normal” risk? Hur kommer det att hanteras i en kontroll eller i ett tillsynsärende?, frågar FAR:s chefsjurist Maria Lantz.

De större byråerna har lyft att systemen de jobbar i är internationella för varumärket och att de därför har begränsat utrymme att landsanpassa systemet. Att genomföra en sådan lokal förändring skulle i så fall kräva ett godkännande från det globala nätverket.

– Att bygga om system endast för att ha tre nivåer kan innebär stora kostnader. Det viktiga borde inte vara antalet nivåer, utan hur byrån arbetar med sin kundkännedom, säger Maria Lantz. Det är synd att RI inte lyssnade på FAR:s uppmaning i remissvaret. Vi hoppas att byråerna får vägledning kring hur de ska tänka vad gäller antalet nivåer och benämningen av dem.

 

Läs mer om ämnet

• 
• 
•