Fick toppjobb som Sveriges revisor i EU efter tuff utfrågning

Det är en doldisinstitution i EU-maskineriet och ligger på behörigt avstånd från händelsernas centrum i Bryssel, vilket försvårar rekryteringen av personal. Men väl på plats i Luxemburg är man bara 25 mil från ”allt”. Det hävdar i alla fall Hans Lindblad, som sedan ett drygt halvår är Sveriges nya ledamot i Europeiska revisionsrätten i Luxemburg, EU:s motsvarighet till Riksrevisionen.

EU:s finansiella vakthund är beläget i finansdistriktet Kirchberg, strax utanför Luxemburgs historiska centrum, där kontorskomplex i glas och betong rymmer banker, försäkringsbolag och flertalet europeiska institutioner. Enklast tar man sig med spårvagnen, som dessutom är gratis. En kort promenad och en säkerhetskontroll senare är vi på insidan av den myndighet som har uppdraget att granska att EU-kommissionen använder sin budget i enlighet med fattade beslut.

Hans Lindblads kontor är stort och luftigt, möblerat med ett imponerande skrivbord, en nätt soffgrupp och ett rymligt konferensbord. Inredningen går i vitt, med accenter av varm pastell och nätta böjträfåtöljer med fårskinnssits. I blickfånget hänger en oljemålning föreställande ett idylliskt skärgårdslandskap med Bohusläns röda klippor. De svenska flaggorna som flankerar målningen torde vara överflödiga för att identifiera vilket land det handlar om.

– Jag har ärvt inredningen, kommenterar Hans Lindblad med ett leende.

Den 7 november avgav Hans Lindblad en högtidlig försäkran inför EU-domstolen inför hans tillträdande som ledamot i Europeiska revisionsrätten.

Men inredningen har knappast varit i fokus under hans första halvår som ny ledamot i det kollegium av 27 revisorer som är högsta beslutande organ i revisionsrätten. Hans Lindblad upplyser om att det är på dagen sex månader och tio dagar sedan han efterträdde Eva Lindström som Sveriges ledamot i Europeiska revisionsrätten.

– Hennes förordnande gick egentligen ut lite tidigare, men när jag utnämndes var jag ordförande i Produktivitetskommissionen, ett uppdrag som jag hade fått av regeringen och jag ville väldigt gärna hinna lämna mitt delbetänkande innan jag slutade. Så vi kom överens om att Eva Lindström skulle stanna ett par månader extra, därför blev det den 1 juni som jag tillträdde.

Bara dagar senare, den 6–9 juni var det val till EU-parlamentet, vilket innebär att det inte bara är Hans Lindblad som är ny på jobbet. Under sommaren och hösten har ett nytt EU-parlament konstituerat sig och en ny EU-kommission utsetts. Kommissionärerna är precis som EU-revisorerna 27 till antalet, en från varje land. Men till skillnad från tjänsten som EU-kommissionär, som kan liknas vid en ministerutnämning, är första steget i tillsättningen av en ny EU-revisor att tjänsten utlyses och söks av intresserade. Hans Lindblad var först inte en av dem, upptagen som han var med sitt arbete i Produktivitetskommissionen. Men så fick han påstötningar.

– Blir man uppmanad och det framförs önskemål att man ska söka från människor som man har stort förtroende för, då tänker man ju efter.

Han befann sig också i en situation i livet då det borde vara möjligt att ta chansen att arbeta utomlands.

– Det är kanske lite svenskt att säga det, men jag är i en situation i livet med vuxna barn så den biten var enkel. Naturligtvis ville jag stämma av det med familjen, men alla sa ”bara kör”. Och jag har inte jobbat utomlands i någon större utsträckning så jag tänkte man måste ju prova. Det är mycket roligare att säga ja till saker.

Revisionsrättens ledamöter nomineras av respektive regering men utses formellt av rådet i samråd med Europaparlamentet efter en utfrågning.

– Det är ord och inga visor. Man börjar med ett inledningsanförande som man skrivit själv, på max åtta minuter. Därefter är det en utsedd parlamentsledamot som leder utfrågningen på cirka 50 minuter. Sedan röstar ledamöterna i realtid, man får gå ut ur rummet och en stund senare meddelar de resultatet, berättar Hans Lindblad.

Hans Lindblad är statstjänstemannen som behållit en fot i akademin. Han har arbetat på Konjunkturinstitutet, finansdepartementet och Riksbanken, varit statssekreterare åt Anders Borg (M) åren 2006–2013. År 2010 disputerade han på en avhandling om arbetslöshet i öppna ekonomier och växelkurser. Därefter ledde han Riksgäldskontoret i nio år innan han blev styrelseproffs och utredare. Det hade kunnat vara slutet på en karriär, men i stället tar Hans Lindblad, som hunnit fylla 64 år, på sig en ny utmaning med full energi.

– Uppdraget är jätteviktigt. Jag har ägnat hela mitt liv åt att försöka göra det bättre för medborgarna. Att värna dem har varit en viktig drivkraft för mig och det här blev en möjlighet att få göra någonting lite på marginalen bättre för EU. Att hålla koll på pengarna och ha en bättre förståelse för vad man får för pengarna tror jag är jätteviktigt för EU:s legitimitet.

Att han skulle sluta som revisor hade han aldrig kunnat gissa.

– Jag såg mig inte som revisor. Men jag har varit en stor konsument av revision i mina tidigare tjänster, jag har beställt revision när jag suttit i styrelser eller varit myndighetschef. Så jag vet vikten av revision, det triggade mig helt enkelt.

Dessutom kände Hans Lindblad flera av sina företrädare personligen: Eva Lindström, Lars Heikensten och framlidne H.G. Wessberg – alla tre prominenta personer, precis som de nya kollegorna.

– De är oerhört kompetenta människor med jättemycket spännande bakgrunder, allt ifrån före detta premiärministrar, EP-ledamöter till motsvarande riksrevisorer och professorer från MIT.

Ett ”härligt gäng” med god kollegialitet, sammanfattar Hans Lindblad. Han verkar uppriktigt stimulerad av kulturutbytet på den nya arbetsplatsen.

– Att navigera i det och lära sig av varandra är jätteroligt. Det är klart, jag är svensk tjänsteman med svenska värderingar och kommer att driva typ sparsamhet och noggrannhet. Men man måste fatta att den som har andra prioriteringar inte är dum och inte vill oväl, de kommer bara från en annan kultur, säger han och fortsätter:

– Bara en sådan sak som att tidigare var det otänkbart att en tjänsteman åkte samma hiss som en ledamot. Och för vissa kulturer är det fortfarande ganska naturligt att de inte gör det, och för mig är det fullständigt främmande. Jag ”slänger in” folket som står utanför och väntar på hissen och sen så får man se om man får plats. Ja, bara som ett exempel.

Revisionsrätten är oberoende, och ska varken ta politiska eller nationella hänsyn. Men att sprida svensk förvaltningskultur och svenska värderingar är en viktig del av uppdraget, tycker Hans Lindblad. En typisk arbetsdag på det svenska kabinettet börjar med fika.

– Dagen börjar med kaffe med medarbetarna i kabinettet, vi går igenom dagens möten, dokument med mera. Sedan kör man.

Ledamöterna i revisionsrätten är uppdelade i fem olika kammare med olika ansvarsområden. Varannan vecka är det möte i kammaren, varannan vecka är det möte i plenum. Inför dessa möten är det ett stort antal dokument och rapporter som ska läsas, gås igenom och kommenteras, eftersom alla 27 ledamöterna i revisionsrätten står bakom alla beslut. Beredningen sker dock i arbetsgrupper, kabinetten och i de fem kamrarna.

Hans Lindblad tillhör kammare fyra och han har ansvaret för granskningen av så kallade Joint Undertakings. Det är bland annat olika forskningsinriktade företag som finansieras gemensamt av EU och privat sektor.

– De är ingen stor del av EU-budgeten, men kräver ganska mycket revisionskapacitet eftersom de spänner över stora områden och ingår i den årliga granskningen av budgeten.

Därtill har Hans Lindblad ansvar för en kommande granskningsrapport om den inre marknaden för tjänster i EU. Den var redan beslutad när han tillträdde; rapporternas produktion är långa processer och tar cirka ett år att genomföra från ax till limpa. Revisionsrätten har redan planerat hela 2025 och en bit in på 2026. Så småningom kommer han att kunna initiera egna granskningar. Idéer saknas inte.

– Jag tror att man ska börja med att ha en strategisk diskussion om vad man tycker är viktigt. Jag kommer nog att tjata sönder mina kollegor om att jag tycker att produktivitet är viktigt, för det är ändå det som är grunden i slutändan – som bygger välståndet och skapar resurser.

Om Hans Lindblad tagit med sig något av sitt tidigare arbete, som ordförande i svenska regeringens produktivitetskommission, in i det nya så ligger det rätt i tiden. Ett av den nya EU-kommissionens prioriterade områden är konkurrenskraften där EU halkat efter betänkligt. Men den nya EU-kommissionen ska, enligt ordförande Ursula von der Leyen, också vara en investeringskommission. Detta oroar möjligen EU:s revisorer, som i den senaste årsrapporten varnar för att EU:s växande skuld.

– Vi ser nu att det finns risker med att EU:s skuld har vuxit snabbt och det finns många beslutade åtaganden som inte har realiserats ännu. Skulle allting materialiseras fullt ut jämfört med 2020 så pratar vi om en tiodubbling av EU:s offentliga skuld, säger Hans Lindblad.

Det innebär att det redan på kort sikt är oklart om EU-kommissionens förslag till inkomster kommer att räcka till att betala beslutade utgifter inklusive oväntat höga räntekostnader. Mycket tyder på att EU:s budget kommer att svälla. Samtidigt vill man reformera den och göra EU-stöden mer prestationsbaserade. Hans Lindblad är positiv till den ansatsen, men konstaterar att den vållar problem för revisionen.

– Traditionellt får du betalt för en utgift som du har haft – du visar upp ett kvitto så får du pengar från EU. För prestationsbaserade instrument har man i stället delmål och mål, och när du uppfyllt dem får du betalt alldeles oavsett vad de slutligen har kostat. Det finns alltså ingen direkt koppling mellan realiserad kostnad och utbetalning och det blir mycket svårare att revidera när du inte kan, eller inte alltid får, följa transaktioner.

Revisionsrättens årsrapport har i flera år visat på stigande felprocent och i den senaste rapporten landade den på 5,6 procent, upp från 4,2 procent jämfört med året innan. Det är en nedslående utveckling, som samtidigt bidragit till att väcka intresse för revisionsrättens årsrapport. Under november turnerade Hans Lindblad runt i Sverige för att presentera den årliga granskningen.

– Det var ett stort intresse överallt och också en viss förståelse för de svårigheter som finns. En del av felprocenten beror på att betalningar gjorts under pandemin exempelvis. Att man reagerar snabbt i kris är viktigt och bra: Better roughly right than exactly wrong tycker jag är välmotiverat i en kris.

– Men det förtar inte att det finns en hel del problem att hantera, säger Hans Lindblad.

Tillsammans med övriga 26 utnämnda revisorer och närmare tusen medarbetare bidrar han till att problemen synliggörs i syfte att EU:s gemensamma medel hanteras inte bara korrekt men även effektivt.

Fakta EU-budgeten:

EU-budgeten antas årligen av Europaparlamentet och rådet inom ramen för en flerårig budgetram, för närvarande 2021–2027.

År 2023 uppgick budgeten till 191,2 miljarder euro. Därtill kom 48,0 miljarder euro som betalades ut inom ramen för ”coronastödet”, så kallade faciliteten för återhämtning och resiliens.

Faciliteten för återhämtning och resiliens står för omkring 90 procent av finansieringen inom det tillfälliga återhämtningspaket NextGenerationEU, som kompletterar EU-budgeten och finansieras genom lån (emission av obligationer). Detta till skillnad mot budgeten i övrigt som är fullt finansierad.

Läs också: