Sök
Nyhetsbrev
Du behöver godkänna cookiepolicyn för att kunna se formuläret.
Sök efter artiklar i din yrkesroll
Lönekonsult
Redovisningskonsult
Revisor
Skatterådgivare
2024.06.07
På söndag kan 359 miljoner européer vara med och påverka inriktningen på EU:s politik de kommande fem åren. Hållbarhet och digitalisering är fortsatt viktiga frågor för branschen tillsammans med EU:s konkurrenskraft där många efterlyser ökat tryck efter valet.
text:
Rakel Lennartsson
70 procent av Sveriges export går till EU:s inre marknad. Samtidigt har minst 30 procent av all svensk lagstiftning sitt ursprung i EU. Ibland görs det gällande att det kan vara så mycket som 70 procent, beroende på hur olika lagar viktas. Revision- och redovisning är hårt lagreglerade verksamheter, vilket innebär att FAR:s medlemmar hör till dem som i hög grad berörs av valet.
– De flesta företag står inför tre utmaningar och det gäller vår bransch också: Hållbarhetsagendan, Europas konkurrenskraft – att vi inte blir överreglerade och tappar mot Asien och USA – och digitaliseringen samt regelverk kopplat till den, säger Johan Rippe, ordförande för FAR:s strategigrupp revision.
Trots EU:s betydelse har intresset för EU-politiken hittills inte engagerat medborgarna lika mycket som svensk politik. I årets val syns dock tecken på att det är på väg förändras. I den sista stora alleuropeiska opinionsundersökningen före valet, EU-parlamentets Eurobarometer våren 2024, uppgav så många som 71 procent att de sannolikt kommer att rösta i valet, en uppgång med 10 procentenheter sedan våren 2019. Då angav 61 procent av de tillfrågade att de sannolikt skulle rösta, medan det genomsnittliga valdeltagandet slutligen landade på 51 procent. Så nu finns förhoppningar att valdeltagandet ska öka upp till tio procentenheter.
”När sannolikheten för att rösta nu ligger på 71 procent kan vi på goda grunder förvänta oss ett högre valdeltagande i det här valet än i det förra”, skriver parlamentets talesperson i ett mejl till Balans.
Även om valet markerar slutpunkten på en lång valrörelse, är det i realiteten bara början på en mandatperiod. Direkt efter valet fattas beslut som kommer att ha avgörande betydelse för de kommande åren. Det första är valet EU-kommissionens ordförande.
– Vi vill se en mer näringslivsvänlig EU-kommission, säger Charlotte Andersdotter, chef för Svenskt Näringslivs Brysselkontor.
Hon utvecklar:
– Vi tycker inte att den utgående kommissionen har varit tillräckligt näringslivstillvänd, den har inte sett näringslivet som motorn i den gröna omställningen.
Kommissionsordförande Ursula von der Leyen (EPP) har hyllats för att ha drivit på den gröna omställningen i EU, men mot slutet av mandatperioden har fler stämt in i uppfattningen att konkurrenskraftsfrågorna hamnat i skymundan och att det är dags att lyfta dem högst på agendan. för mer info om detta.
Enligt Charlotte Andersdotter bidrog det svenska EU-ordförandeskapet förra våren till att konkurrenskraftsfrågorna lyftes igen. Troligtvis fick Sveriges regering draghjälp av att USA vid samma tidpunkt antog sin Inflation Reduction Act (IRA), ett lagpaket med omfattande stöd till amerikanskt näringsliv, vilket riktade ljuset mot företagens villkor på olika marknader.
Vid sitt toppmöte i mitten av april i år angav EU:s stats- och regeringschefer tonen för den kommande mandatperioden, särskilt i fråga om ekonomi och finanser. Inför den kommande mandatperioden vill de att EU:s konkurrenskraft, som släpar efter USA:s, ska ha politikernas fokus, bland annat genom en bättre fungerande inre marknad och en kapitalmarknadsunion.
Två italienare har fått i uppdrag att komma med lägesrapporter i dessa frågor, som väntas vara prioriterade under den kommande mandatperioden. Enrico Letta, före detta italiensk premiärminister, kom med sin rapport om den inre marknaden i april. I den lyfter han också vikten av en fullt ut genomförd kapitalmarknadsunion.
Den andra italienaren, som fått ett liknande uppdrag, är den före detta ECB-chefen Mario Draghi. Hans rapport om EU:s konkurrenskraft ska komma i slutet av juni, samtidigt som EU:s stats- och regeringschefer väntas nominera nästa ordförande för EU-kommissionen.
Ursula von der Leyen är favorittippad för ännu en mandatperiod, men om EU-parlamentet blir så splittrat som opinionsundersökningarna tyder på kan det bli svårt för den nya kommissionsordföranden att samla det politiska stöd som hon behöver.
EU-kommissionens ordföranden ska godkännas av en absolut majoritet i parlamentet, 361 röster. Det betyder att Ursula von der Leyen, om det blir hon som nomineras, måste stödjas av partier både till höger och vänster, eftersom inget ”block” väntas få majoritet i parlamentet. Historiskt sett har det aldrig hänt att högern eller vänstern haft egen majoritet, i stället har breda samarbeten i sakfrågor varit utmärkande för EU-parlamentet.
1. Geopolitik
2. Gröna given
3. Digitaliseringen
1.EU:s inre marknad
2.Konkurrenskraften
3.Kapitalmarknadsunionen
Det utgående EU-parlamentet består av 705 platser, som fördelas på de olika partigrupperna enligt följande:
Kristdemokratiska gruppen EPP där Moderaterna och Kristdemokraterna ingår, 176 mandat
Socialdemokratiska gruppen S&D där Socialdemokraterna ingår, 139 mandat
Liberala gruppen Renew där Liberalerna och Centerpartiet ingår, 102 mandat
Gröna gruppen Greens/EFA där Miljöpartiet ingår, 72 mandat
Nationalkonservativa gruppen ECR där Sverigedemokraterna ingår, 69 mandat
Högerextrema gruppen ID där inget svenskt parti sitter, 49 mandat
Vänstergruppen där Vänsterpartiet ingår, 37 mandat
Grupplösa: 61 mandat
Det nya parlamentet i är utökat till 720 platser, Sverige har 21 av de platserna.
I valet till EU-parlamentet finns inga europeiska listor utan ledamöterna väljs på nationell basis. När ledamöterna väl är på plats samarbetar de däremot i europeiska partigrupper.
Förenklat går lagstiftningsprocessen i EU till så att EU-kommissionen lägger ett förslag som sedan förhandlas parallellt i parlamentets utskott och i ministerrådet (medlemsländernas ministrar). Förhandlingarna är ofta utdragna och avslutas med att EU-parlamentet röstar i plenum.
Parlamentets roll i EU har successivt förstärkts och i dag har EU-parlamentet lika stort inflytande som rådet (medlemsländerna) på de allra flesta områden. En lag antas när parlamentet och rådet är överens.
Europeiska rådet, det vill sägas EU:s stats-och regeringschefer, har ingen lagstiftande funktion men bestämmer politikens inriktning vid toppmöten minst fyra gånger per år.
Läs också: