Mer än en gång har jag fått höra, ”det är så det är i branschen” när jag diskuterat frågor kopplat till hur man kan förändra arbetsbelastningen, minska övertidstimmarna och skapa livsbalans. Vårt yrke benämns som ett säsongsarbete, förutsättningarna sägs vara vad det är i branschen och övertiden, ja den får vi se som en buffert under högsäsong om vi inte hinner med. Det får man helt enkelt räkna med.

Men måste det verkligen vara så? Är vår bransch annorlunda, speciell och mer svårföränderlig än någon annan? Det tror inte jag. Vår bransch har likt andra branscher en möjlighet att förändras och jag upplever att vi är i början av det paradigmskiftet.

Sakta men säkert har kommunikationen förändrats internt. Modeord som långsiktig hållbarhet, välbefinnande och livsbalans lyfts fram som viktiga målsättningar. Inte för att det inte har kommunicerats ut som viktigt tidigare, men det känns mer genuint och på riktigt den här gången. Vi har regionchefer som guidar oss genom träningspass såväl fysiskt som psykiskt, nationella workshops kring att skapa hållbarhet i vårt arbete och lokala dagar kring välbefinnande på våra kontor. Diskussioner om arbetsbelastning och återhämtning väcks till liv i fikarummet och ligger högt på agendan i ledningsrummet.

För egen del är det ett av de områden som länge legat mig varmt om hjärtat. Ett utmanade område som jag gärna diskuterat och debatterat i stort och smått. Men även ett område som ofta känts så otroligt enkelt i teorin men oerhört svårt i praktiken. Svårt utifrån hur vårt arbete ser ut, svårt utifrån att många av oss är högpresterare med en hög lojalitet till våra kunder samt våra firmor och svårt utifrån värderingar som suttit inmurat i väggarna. Svårt, men inte omöjligt.

Varför är livsbalans och långsiktig hållbarhet högprioriterad just nu? Rent krasst tror jag det beror på att det nu, mer än någonsin, är nödvändigt att jobba med det för att kunna attrahera och behålla våra medarbetare. Det är en utmaning att rekrytera den personal som behövs och att behålla den vi har. Attraktionskraften i ett yrke som ätit upp sin personal under lång tid är inte så hög även om vi lockat med flashiga resor, en snabb utvecklingskurva och möjlighet till en stor hög med pengar, om man tar sig till toppen. Vi har ett generellt fokusskifte i samhället post-covid och starka värderingar hos de yngre kullarna med medarbetare. Sundare värderingar kan jag tycka. Värderingar med fokus att lägga tid på det som är viktigt på riktigt, det som spelar roll för en själv, för andra och för samhället i stort. Jag upplever att det finns en önskan om ett annat fokus än kortsiktig ekonomisk vinning och en efterfrågan att verksamheten som man jobbar för värnar om hållbarhet på alla plan.

Därför räcker det inte längre med att prata om välbefinnande och långsiktig hållbarhet som något perifert i förhållande till vår arbetsdag, något som ska ske utanför arbetstid på ett gym eller i ett löpspår. Därför behöver det vara ett prioriterat område. Vi behöver se det som något mycket större och mer djupgående än så. Det behöver vara en central del i hur vi planerar våra dagar och organiserar vårt arbete. Vi behöver skapa utrymme för återhämtning under arbetstid och bygga in marginaler i vår planering.

Det räcker inte heller med att det finns direktiv från ledningen som kommuniceras ut, vi behöver alla vara förebilder och vi behöver alla få se förebilder i form av seniora medarbetare och partners som lever som de lär. Som visar att det finns en möjlighet att jobba i branschen, göra karriär om man vill och fortfarande ha tid och energi över för att hinna med familj och intresse. Vi behöver alla se mer av kollegor som tar en lunchpromenad, som går hem i tid fastän det är mycket att göra och som sätter sitt och andras välbefinnande först. Dom finns redan i dag, men är inte i majoritet. Vi behöver lyfta fokus från antal arbetade övertidstimmar som ett mått på produktivitet och fundera på hur vi jobbar smartare för att behålla energi till annat utanför jobbet i stället för att fokusera på hur vi skapar mer energi för att orka jobba fler timmar.

Jag upplever att det är något på gång, det bubblar lite under ytan. Det kommer inte gratis, det kommer att krävas en insats av oss alla, unga som gamla i branschen och jag är så taggad på att få se vart det leder.