Vi håller med om att sambandet mellan de rapporteringskrav som CSRD innebär och själva syftet med lagstiftningen, att rapporteringen ska leda till omställning av bolagens verksamhet för att nå EU:s hållbarhetsmål, är otydligt utforskat, vilket . Men, enligt vår erfarenhet så ger CSRD trots sina brister många viktiga impulser till företagen om vad som verkligen behöver göras och leder till att förändringsarbete diskuteras och faktiskt påbörjas. Genom den här debattartikeln vill vi ge några fler perspektiv på implementeringen av CSRD eftersom vi upplever att det finns många delar att reflektera över utöver de intressanta utmaningarna som nämndes i Jan Martons krönika.

I skrivande stund ser det ut som att Sveriges regering föreslår att senarelägga implementeringen av CSRD-direktivet (Corporate Sustainability Reporting Directive) enligt den proposition om införandet som kom den 3 april. I praktiken betyder det ett till förberedelseår för de stora noterade bolagen och att det inte finns några krav att rapportera enligt de nya ESRS-standarderna (European Sustainability Reporting Standards) i årsredovisningen för räkenskapsåret 2024. Man skulle därför kunna tänka sig att insikterna om oklarhet i målkopplingen kunde driva viss inbromsning i implementeringarna, speciellt nu när svenska bolag får ytterligare ett år på sig. Ändå ser vi, i våra dialoger med stora noterade bolag, att få väljer att bromsa implementeringsaktiviteterna.

Martons artikel fick oss att reflektera dels över den oklara målkopplingen, dels över andra erfarenheter som vi gjort under de senaste årens arbete med ESRS och EU-Taxonomin. Marton nämner att det saknas kunskap om hur den stora mängden upplysningar ska leda till att målen uppnås. Det blir intressant att följa framtida forskning om hur effektiva standarderna och andra rapporteringsregelverk (EU Taxonomi och transparensförordningen SFDR) varit för att förmå Europas bolag att ställa om mot EU:s hållbarhetsmål. Ett problem med själva intentionen, att rapporteringen ska leda till omställning av bolagens verksamhet för att nå EU:s hållbarhetsmål, är att rapporteringsstandarderna ska tillämpas innan det finns något stöd för hur själva transitionen ska göras eller kan gå till, och innan man vet om designen av reglerna leder till de önskvärda beteendena, dvs är incitamenten rätt utformade?

Vi är inte lika övertygade som Marton om att “mycket av kraven i ESRS torde sakna finansiell väsentlighet för majoriteten av företag”. Det vi ser i olika implementeringsprojekt är nämligen att de konsekvenser och risker som analyseras fram i väsentlighetsanalyserna kommer upp till en strategisk beslutsnivå om att investera och fokusera sitt hållbarhetsarbete, och att det leder till svåra diskussioner om att balansera åtgärderna med de finansiella avkastningsmått som utlovas till aktieägare och långivare.

Vi bedömer att kommissionen och författarna av standarderna inte har varit helt blinda för svårigheterna att tillämpa ESRS genom att avgränsade tolkningar underlättas av de infasningsregler som finns i ESRS. Däremot delar vi Martons syn om att nyttan av att använda innehållet i en hållbarhetsredovisning ännu är begränsad. Nyttan begränsas av att det finns svårigheter med tolkningar av innehållet i standarderna, avgränsningar av informationens väsentlighet och även av själva presentationen av informationen i en rapport. ESRS (och även EU Taxonomin) är i många avseenden ett omoget rapporteringsregelverk i jämförelse med de sedan länge väl etablerade finansiella rapporteringstandarderna som tillämpas inom EU, IFRS. Man behöver dock påminna sig om att det tog ett flertal år innan svenska och europeiska bolag fullt ut förstod att tillämpa IFRS och hittade sina vägar i tolkningarna av standarderna. Det är inte för inte som de fyra största revisionsbyråerna har skrivit tolkningsmanualer på över tusen sidor.

Trots omogna rapporteringsstandarder ser vi att bolag, tack vare regelverket, har fått en ökad förståelse för sitt hållbarhetsarbete, vad som måste göras och presenteras samt har bredare diskussioner kring integrering av hållbarhet i strategi och processer. Det är till och med så att flera bolag frivilligt kommer att tillämpa hela eller delar av ESRS i sin rapportering 2024. Som vi ser det är alternativnyttan, det vill säga insikterna som drivs fram genom regelverket, lika viktig som själva rapporteringskravet, eftersom bolag förväntas ta sitt samhällsansvar om vi ska få en långsiktigt hållbar värld.

I vårt dagliga rådgivningsarbete kan vi notera förändrade dialoger och en hög aktivitetsnivå hos bolag kopplat till hållbarhet och rapportering i synnerhet. CSRD driver nya och andra typer av dialoger på många olika plan hos bolagen. Vi håller utbildningar för medarbetare, ledningsgrupper och styrelser för att diskutera förväntningarna från CSRD-regelverket. Praktiska insikter om att prestationer och utfall faktiskt ska tas fram och presenteras i årsredovisningen och att de kommer att jämföras. Företagsledningar ställer sig frågan ”räcker det”? Har andra kommit längre och framför allt, borde vi kommit längre? Enligt oss, frågeställningar som borde ha ställts för länge sedan med tanke på de hållbarhetsutmaningar världen generellt står inför. Kanske bör vi därför glädjas åt den mer allmänna effekten från regelverket och lyftet kring bolagens roll att driva hållbar utveckling än att förvänta oss exakt och tydlig effektmätning mot EU:s mål, i alla fall till en början. En inbromsning skulle ge ännu kortare tid med ännu kraftigare åtgärder samt troligen kräva mer resurser för att nå slutmålet. Dessutom är det trots allt blott 25 år kvar tills det övergripande målet ska vara uppnått, att Europas alla länder är klimatneutrala år 2050. Det finns ingen tid att spilla.

Vi tror att det kommer att finnas ett före och efter de första CSRD-redovisningarna har presenterats. Ett efter, där bolag har lyckats ta sig igenom den snåriga redovisningsstandarden ESRS och där standarderna faktiskt har påverkat bolags beteende. CSRD och ESRS togs fram lite (väl) snabbt och är inte helt genomtänkta i alla avseenden men vi antar att detta kommer att harmonisera över tid, precis som finansiella rapporteringsregelverk också gjort. Vi hoppas och tror att arbetet med mer standardiserad rapportering samt en bättre rapporterad bild av ett bolags affärsmodell och strategi, där hållbarhetsaspekter är integrerade, är så pass viktiga drivkrafter att det rimligen ändå på en övergripande nivå kommer driva mot ett mer klimatneutralt och socialt fungerande Europa. Detta även om den exakt positiva aggregerade effektmätningen kvarstår för regelmakarna att formulera.