Företagens processer, interna kontroller och datakvalitet som ligger till grund för hållbarhetsrapporteringen behöver komma upp till samma nivå som för den finansiella rapporteringen. Och detta måste ske snabbt. Annars är risken att kvaliteten och nyttan med både hållbarhetsrapportering och finansiell rapportering går förlorad. Jag vill därför slå ett slag för vikten av integrering och samarbete, och det är här som connectivity kommer in i bilden!

De senaste åren har termen connectivity används mer och mer flitigt i samband med företagens rapportering, men frågan är vad som egentligen avses? I grund och botten kan det verka banalt och självklart, nämligen att den information som företag presenterar på olika ställen såsom hemsida, kapitalmarknadsträffar, prospekt, delårsrapporter och årsredovisning ska hänga ihop och ge en enhetlig bild av företaget. Men i praktiken är det inte lika självklart.

Fokus nu är på connectivity mellan företagens hållbarhetsrapportering och den finansiella rapporteringen och då främst avseende värdering och upplysningar.  Ett företags årsredovisning är som ett företags dagbok som inkluderar händelser från det gångna året och framåtblickande information, som måste vara enhetlig. Årsredovisningen tas fram främst för externa intressenter och är det viktigaste och mest omfattande kommunikationsverktyg som företaget har. Det säger sig självt att om ditt mål är att ge en bra och insiktsfull historia så måste du se till att berätta EN historia. En konsekvent historia. Inga externa användare vill ha en ”förvirrande” eller inkonsekvent rapport.

Egentligen är det inget nytt utan den grundläggande logiken säger att allt ska hänga ihop och vi har även konkreta exempel i redovisningsregleringen. Till exempel när IFRS 8 Segmentrapportering kom och även när det gäller upplysningskraven enligt 15 Intäkter från avtal med kunder har fokus legat på samstämmighet och att det som till exempel sägs i framvagnen av årsredovisningen hänger ihop med upplysningskraven enligt IFRS.

Det som gör att connectivity används flitigt nu är alltså kopplat till företags hållbarhetsrapportering, med fokus på klimatrelaterade frågor, och den finansiella rapporteringen. Detta har varit ett fokusområde i redovisningstillsynen i några men trots det finns det generellt sett en hel del mer att önska. Det är ingen självklarhet att och hur denna connectivity ska uppnås. Kommande krav genom CSRD och ESRS avseende företagens hållbarhetsrapportering respektive företagens finansiella rapportering enligt IFRS har olika utgångspunkter och delvis olika syften. Normerna är framtagna av olika normgivare, under olika tidsperioder och med olika grader av tidspress. Ett konkret exempel på connectivity är företags klimatrelaterade risker och möjligheter och hur dessa kan påverka de finansiella rapporterna, till exempel värderingsmässigt genom nedskrivning av befintliga tillgångar och/eller upplysningskrav.

Connectivity kan även handla om att företagens processer, interna kontroller och datakvalitet, som ligger till grund för hållbarhetsrapporteringen, ska upp på samma nivå som för den finansiella rapporteringen, och detta måste ske relativt snabbt. För även om det lutar åt att CSRD, via implementering i ÅRL, i Sverige kommer träda i kraft först 2025 i stället för 2024 (för kalenderårsföretag) så är det otroligt mycket data som måste samlas in, bearbetas och presenteras.

Ytterligare ett område där connectivity är av vikt är att ta utgångspunkt i normerna, ESRS respektive IFRS. Normerna är som sagt framtagna av olika normgivare med olika syften och i olika tidsperioder.  Detta trots att användarna av rapporteringen i stort sett är samma och där syftet är att tjäna som underlag för beslutsfattande. FAR har därför inlett ett arbete med att jämföra vissa standarder i ESRS med IFRS för att se i vilken omfattning upplysningskraven liknar varandra. Och även om vi inte kan presentera något resultat av detta arbete än är jag själv förvånad över de stora överlappningar som finns. Kommer inte detta att beaktas vid framtagande av hållbarhets- och finansiella rapporter finns det stor risk att liknande upplysningskrav tolkas av olika parter inom företaget och därför presenteras på olika sätt, vilket kan ge vilseledande information för användaren.

Sammanfattningsvis borde connectivity, i samband med hållbarhets- och finansiell rapportering ta sikte på följande:

• att upplysningar som lämnas i hållbarhetsrapporten till exempel när det gäller de klimatrelaterade riskerna och möjligheterna måste beaktas vid upprättande av finansiella rapporter avseende värdering och upplysning
• att datakvaliteten, processer och interna kontroller avseende hållbarhetsrapportering måste upp på samma nivå som finansiell rapportering
• förståelse för normgivningen inom hållbarhet respektive finansiell rapportering och hur ESRS ”överlappar” med IFRS

Utan förståelse för detta samband finns stor risk att kvaliteten och nyttan med såväl hållbarhetsrapportering som finansiell rapportering går förlorad.

Läs fler krönikor av Pernilla Lundqvist