– Kännedomen om att det finns penningtvättregler är god, men det har ändå visat sig vara svårt för revisorer att tillämpa penningtvättslagen. Det här arbetet är inget man gör en gång och lägger i byrålådan. Det är en integrerad del av revisionen, säger Jessica Otterstål, jurist på RI.

Hon har tillsammans med juristkollegan Claudia David Toronjo på tillsynsmyndigheten arbetat med att ta fram föreskrifter om penningtvätt som offentliggjordes på onsdagen. Båda hoppas att revisorer ska inse att penningtvättskedjan hänger ihop – och hur den gör det.

Jessica Otterstål. Foto: Revisorsinspektionen

– Det handlar om att ha den röda tråden från den allmänna riskbedömningen, till kundriskprofil och kundkännedomsåtgärder samt övervakningen i revisionen. Penningtvättsglasögonen ska vara på från att man antar kunden till att man skriver revisionsberättelsen, säger Claudia David Toronjo.

Auktoriserade revisorer och revisionsbyråer

RI:s föreskrifter vänder sig i första hand till registrerade revisionsbolagen och auktoriserade revisorer, som ju myndigheten har tillsynen över. Även om det rent praktiskt är möjligt att byråer har ett integrerat system för andra verksamhetsutövare eller yrkesgrupper, som auktoriserade redovisningskonsulter, ligger den tillsynen på länsstyrelserna.

– Vi säkerställer att det registrerade revisionsbolaget har rutiner på plats. Men vi kan inte disciplinärt tillsyna en auktoriserad redovisningskonsult, fortsätter Claudia David Toronjo.

Enligt föreskrifterna ska de periodiska kontrollerna ske vart tredje år. Hur ska då en enmansbyrå kunna hantera det?

– Vi har försökt motsvara det intervall vi har sett i vår tillsyn, nämligen att penningtvättregelverket görs i samband med andra oberoende kontroller, exempelvis ISQC1. Det ska tas stickprov och det som kontrolleras är efterlevnaden av penningtvättsreglerna. Om man normalt sett inte tillämpar treårsintervallet ska man ändå kontrollera penningtvättsdelarna var tredje år, svarar Jessica Otterstål.

I slutet av förra året publicerade Revisorsinspektionen sin tematillsyn om penningtvätt. Där framhöll tillsynsmyndigheten att penningtvättslagen, som funnits sedan 2017, har svällt och att kraven på förberedelser både blivit mer specifika och ännu snårigare. RI kunde vidare konstatera att byråer använde ”låg” risk som bedömning för något som var ”normal” risk.

Låg, normal och hög risk

Claudia David Toronjo. Foto: Dan Sjunnesson, Studio CA

Revisorer har i sitt övriga arbete för vana att prata om låg eller förhöjd risk. Medan det i penningtvättslagen finns skrivelser om förenklade åtgärder vid låg risk, och skärpta åtgärder vid hög risk. De förenklade eller skärpta åtgärderna gäller om risken avviker från vad som är att betrakta som normal, det vill säga, den risk som kan förekomma i vilken verksamhet som helst. Något som kan leda till begreppsförvirring

– För oss är det väsentligt att man gör rätt kundkännedomsåtgärder, på den risknivå man har bedömt hos kunden, säger Claudia David Toronjo.

I föreskrifterna står det bland annat att den allmänna riskbedömningen ska innehålla en sårbarhetsanalys. Vad innebär det?

– De allmänna riskbedömningarna ser olika ut. Vi har därför i punktform talat om vad man ska identifiera. Som: Vad kan utnyttjas? Vem kan tänkas vilja utnyttja vår verksamhet för penningtvätt? Hur kan de göra det? Tillsammans blir det grunden för riskbedömningen, säger Jessica Otterstål, och fortsätter:

– Alla åtgärder hänger ihop. Har revisorn inte gjort en allmän riskbedömning, finns det inga förutsättningar att genomföra de andra stegen. Brister det på ett ställe, brister det överallt.

 

Läs mer om ämnet:

• 
• 
•