Bov, brottsbekämpare eller vanlig hederlig byrå?

I stort sett varje vecka kan vi läsa om höga sanktionsavgifter som drabbar redovisnings- och revisionsbyråer, då Länsstyrelser och Revisorsinspektionen riktar kritik mot bristande dokumentation och rutiner kring penningtvättslagen. Då ska man vara medveten om att vi i vår bransch ändå är vana vid att upprätta rutinbeskrivningar och fylla i checklistor …

Men mycket sällan läser vi om att byråer åker fast för att faktiskt ha medverkat till penningtvätt eller finansiering av terrorism. Vad är då faran med ett väldigt stort fokus på just administrativa brister kring penningtvättslagen? Jo, att det ska skapas ett ekonomiskt incitament för byråer att fokusera mer på dokumentation kring penningtvättslagen, än på att utföra kvalitetsarbeten inom sina ordinära yrkesarbeten.

Om man spekulerar i att det finns någon redovisnings- eller revisionsbyrå, som på grund av hot eller mutor från ekonomiska brottslingar, medverkar i någon form av penningtvätt och lyckas dölja det. Då kan den byrån ändå ha upprättat en allmän riskbedömning enligt alla konstens regler och som tillsynsmyndigheten godkänner och då drabbas inte den byrån av någon sanktion. Byrån kan skriva fritt i sina interna rutiner utan att det nödvändigtvis speglar hur den faktiskt arbetar. Den allmänna riskbedömning kan se hur fin ut som helst när man får en inspektion, men verkligheten kan vara en helt annan.

Dessutom: om en terrorist skulle få för sig att riskera att anlita en FAR-byrå, utan att vara i maskopi med denna, kan man fråga sig om inte terroristen skulle arrangera sådana system att otillåtna transaktioner aldrig kommer att upptäckas, oavsett hur detaljerade checklistor som vi tillverkat?

Vi hör från olika håll att byråerna ska bli riktiga brottsbekämpare som ska göra det svårare för den organiserade brottsligheten. Men vår främsta roll är inte att vara brottsbekämpare och frågan är om vi kan göra det så mycket svårare. Vi kan hur som helst inte göra jobbet själva. Det är framför allt Polismyndigheten, Tullverket, bankerna och Skatteverket som har bättre möjligheter och fler resurser (eller borde ha mer resurser) för att kunna avslöja penningtvätt.

Tillsynsmyndigheterna gör nog så gott de kan och följer lagstiftningen. Men för att fånga de riktiga bovarna behöver riksdagen, som ytterst styr över lagstiftning och myndigheter, utvärdera situationen och i stället satsa resurser, där de gör mest nytta och på något sätt lindra de ekonomiska bestraffningarna, som just nu drabbar vår bransch. Därför hoppas jag verkligen att politikerna får upp ögonen för de viktiga nycklar som beskrivs i FAR:s rapport ”11 åtgärder mot ekonomisk brottslighet”.   Visst måste vi inom revisions- och redovisningsbranschen hjälpa till med det vi kan av brottsbekämpning (vi har ju sedan länge bland annat bestämmelser om anmälningsplikt av brott i ABL 9 kap 42-44§§), men är det rätt inriktning på brottsbekämpningen att straffa byråer för administrativa brister när de verkliga skurkarna går fria?

Vi blir bestraffade som bovar samtidigt som vi förväntas vara brottsbekämpare, men vi är fortfarande bara alldeles vanliga – i de allra flesta fall mycket hederliga och kompetenta – byråer inom revision och redovisning. I stället för att döma ut stora sanktionsavgifter borde samhället lägga mer resurser på att hitta de riktiga bovarna.